Sharing lived experience: How upper secondary school chemistry teachers and students use narratives to make chemistry more meaningful

Publicerad:2006-09-28

Uppdaterad:2012-05-03

I en situation då ungdomar i västvärlden ofta flyr naturvetenskapliga ämnen, handlar Agneta Boströms avhandling om hur lärare och elever på ungdoms- och vuxengymnasier skapar mening i ämnet kemi. Hon visar hur lärare på olika sätt kan knyta samman kemins abstrakta innehåll med sina egna och elevernas faktiska levda erfarenhet och upplevelser. På detta sätt kan kemiämnet göras mer meningsfullt, relevant och tillgängligt.

Författare

Agneta Boström

Handledare

Professor Staffan Selander samt professor Per-Olof Wickman

Opponent

Professor Russell Tytler, Science Education, Deakin University, Australia

Disputerat vid

Hej världen!

Disputationsdag

2006-10-20

Titel (eng)

Sharing lived experience: How upper secondary school chemistry teachers and students use narratives to make chemistry more meaningful

Institution

Institutionen för undervisningsprocesser, kommunikation och lärande, LHS

Abstrakt

Avhandlingen handlar om hur lärares och elevers berättelser, baserade på levd erfarenhet, gör skolans kemi mer meningsfull för elever. Det undersökta materialet, insamlat på gymnasieskolor, består av intervjuer med sex erfarna kemilärare, fem vuxenstuderande och sex ungdomselever i kemi. Både metodologisk och teoretisk ansats har inspirerats av John Deweys (1925, 1938) tankar om kontinuitet och av narrative inquiry, en metod som formulerats av Clandinin & Connelly (2000). Bruners (1996, 2002) distinktion mellan paradigmatisk och narrativ kognition har använts, liksom hans idéer om det förflutna, det nuvarande och det möjliga.

Fynden visar hur lärare använder berättelser hämtade ur såväl egen levd erfarenhet som andra personers liv för att göra kemiämnet mer meningsfyllt. Dessutom använder de ett narrativt uttryckssätt för att göra vetenskapliga förklaringar meningsfyllda. Elever använder berättelser ur sin egen levda erfarenhet för att göra kemin begriplig. Avhandlingens resultat visar hur kemi kan bli en del av ett meningsfyllt sammanhang genom att lärare och elever delar med sig av levd erfarenhet genom berättelser. Berättelserna används för att göra erfarenheter i vardagsliv och kemiklassrum kontinuerliga som Dewey (1938) föreslog. Enligt hans tankar om erfarenhet (experience) hjälper berättelser i undervisningen till att göra naturvetenskap relevant och intressant, och också lättare att förstå. I avhandlingen ges många exempel på sådana berättelser och deras roll i lärandet i kemi diskuteras.

I avhandlingen återberättas och analyseras lärarnas och elevernas berättelser med hjälp av flera analytiska redskap i avsikt att ytterligare dokumentera vilken roll de spelar i kemiundervisningen. Författaren hävdar att de samlade berättelserna utgör en ingrediens i lärares pedagogiska innehållskunskap, PCK, definierad av Shulman (1986) och diskuterar hur de kan användas inom olika innehållsliga områden i kemin. Berättelsernas innehåll relateras också till den svenska kursplanen för gymnasiet, till fynden i ROSE-projektet (Sjøberg & Schreiner 2006). och till Roberts (1982) kunskapsemfaser. Analys av berättelsernas innehåll visar att de gör kemiklassrummet mer pluralistiskt, genom att lärares och elevers levda erfarenhet får interagera med vetenskapliga fakta.

Slutdiskussionen är inspirerad av vad Clandinin & Connelly (2000) skrev om clashes at the boundaries. Det gränsområde som avses är situerat mellan å ena sedan traditionella metoder för att undervisa naturvetenskap och å andra sidan användandet av berättelser i undervisning och som analysmetod. Enbart naturvetenskapliga reduktionistiska metoder kan inte förklara naturen och livets komplexitet (Dewey 1925, 1938 och Midgley 2004), och avhandlingen visar också att berättelser används av både elever och lärare för att göra kemiämnet meningsfyllt. Berättelser utgör således en metod som gör naturvetenskapligt reducerad kunskap till en beståndsdel i en större helhet, i enlighet med Deweys holistiska idéer om utbildning.

Avhandlingens resultat pekar på att berättelser kan och bör användas i undervisning av naturvetenskap som komplement till traditionella metoder kretsande kring experiment och begreppsutveckling. Sålunda stöder avhandlingen den metodutveckling som sker inom kontext-baserade arbetssätt som case studies, LCP (Large Context Problems), PBL (Problembaserat Lärande), Salters-metoden och Storyline-metoden. Ytterligare konsekvenser av forskningsresultaten för undervisning, lärande lärarutbildning och forskning berörs också.

Sharing lived experience: How upper secondary school chemistry teachers and students use narratives to make chemistry more meaningful

This dissertation concerns the place of teachers and students narratives in making school chemistry more meaningful to students. The material was collected at upper secondary school courses and consists of interviews with six experienced chemistry teachers, five adult students attending evening classes and six younger students. The methodological and theoretical approach is mainly inspired by John Dewey s (1925, 1938) notion of continuity and by narrative inquiry as formulated by Clandinin & Connelly (2000). In defining narratives as a way of knowing, Bruner s (1996, 2002) distinction between paradigmatic and narrative cognition is used, as well as his ideas about the past, the present and the possible.

The findings show how teachers use narratives from their own lived experience as well as from other people s lives in order to make chemistry more meaningful. Moreover, they use a narrative format to make their scientific explanations meaningful. Students use narratives or stories connected to their own lived experience to make sense of chemistry. These results show how chemistry can be made part of a meaningful context through sharing lived experience by means of storytelling. Narratives are used to make everyday life and chemistry class experiences continuous in the sense suggested by Dewey (1938). In accordance with his thoughts on experience, narratives are of help in the science classroom not only in making science more relevant and interesting, but also easier to understand. In the dissertation numerous examples of such stories are given and their role in learning chemistry is discussed.

The stories of the teachers and students in the study are retold and analysed according to additional analytic tools in order to further document their role in teaching chemistry. It is argued that the collected narratives constitute an ingredient in teachers pedagogical content knowledge, PCK, according to Shulman (1986). How they can be used in different content areas of science and chemistry is discussed. The content of the narratives is also related to the Swedish curriculum, to the findings of the ROSE project and to Roberts s (1982) knowledge emphases. The content analyses show that narratives make chemistry in class pluralistic in allowing the lived experiences of teachers and students to interact with the scientific facts.

The final discussion concerning narrative inquiry is inspired by what Clandinin & Connelly (2000) wrote about clashes at the boundaries . The specific boundary in this dissertation is situated between canonical science teaching methods on the one hand and the use of narratives in teaching and narrative inquiry as research method on the other hand. Reductionism alone cannot explain nature and the complexity of life (Dewey 1925, 1938 and Midgley 2004), and the results of this dissertation show that narratives are used by both students and teachers in order to make sense of chemistry. Narratives constitute a way to make the reductionist knowing of science part of a more meaningful whole in accordance with Dewey s holistic ideas about education.

The results of this study suggest that teaching narratives can and should be used in science as a complement to other, more scientifically oriented educational methods. Thus, it supports many of the efforts made within context-based approaches, such as Case Studies, LCP (Large Context Problems), PBL (Problem-Based Learning), the Salter s method and the Storyline method. Further implications of the results for teaching, learning, teacher education and research are explored.