Musik oss emellan: identitetsdimensioner i ungdomars musikaliska deltagande

Publicerad:2012-10-01

Uppdaterad:2017-10-25

I sin avhandling riktar Annika Danielsson sitt fokus mot relationen mellan musik och identitet i ungdomars vardag. Studien bygger huvudsakligen på analyser av gruppsamtal och intervjuer med 14–15-åringar i grundskolans årskurs 8.

Författare

Annika Danielsson

Handledare

Eva Georgii-Hemming, Professor

Opponent

Sture Brändström, Professor (Luleå Tekniska universitet)

Disputerat vid

Örebro universitet

Disputationsdag

2012-09-28

Titel (se)

Musik oss emellan: identitetsdimensioner i ungdomars musikaliska deltagande

Institution

Musikhögskolan

Musik oss emellan: identitetsdimensioner i ungdomars musikaliska deltagande

Avhandlingen behandlar ”vanliga” svenska ungdomars vardagliga användning av, uppfattningar om, musik. Syftet med studien är att analysera relationen mellan identitet och ungdomars musikaliska deltagande.

Enligt de teoretiska utgångspunkterna är identitet att betrakta som en process som omfattar såväl sociala som psykologiska aspekter av individen (Giddens, 1997; Jenkins, 2008). Eftersom den reflexiva identitetsprocessen enligt både Giddens och Jenkins framför allt äger rum i vardagen är också vardagsbegreppet centralt för studien. Uppfattningen att människor är aktiva, inte passiva, i sin vardagliga användning av kulturella produkter leder till, och harmonierar väl med, Smalls (1998) teori om musicking, och som i avhandlingen benämns ”musikaliskt deltagande”.

Den empiriska undersökningen genomfördes bland 15 åttondeklassare (14-15 år) i två skolor belägna på olika orter. En inledande enkät gav uppgifter om vilken musik ungdomarna lyssnade på för tillfället, och följdes av gruppsamtal kring sex musikexempel. Därefter intervjuades deltagarna i gruppsamtalen om sitt förhållande till, och sin användning av, musik. Materialet analyseras tematiskt i tre kapitel: Musiken och dom, Musiken och vi samt Musiken och jag.

I det avslutande diskussionskapitlet framhålls att det som kännetecknar en ”kompetent musikalisk deltagare” är en kombination av individuella och sociala faktorer. Huruvuda dessa olika aspekter kan samexistera är ytterst en fråga om autenticitet: i likhet med Giddens ”kompetenta aktör” rör sig den kompetenta musikaliska deltagaren mellan olika livssektorer. Genom att hon förmår upprätthålla en balans mellan att vara speciell och normal kan hon uppfattas som autentisk av både sig själv och andra.

Grundskolans musikundervisning framstår i många stycken som åtskild från ungdomars vardagliga musikanvändning. När denna inte beaktas riskerar musikundervisningen att bli ett ensligt forum för, i dubbel mening, instrumentella färdigheter, som ofta inte har någon plats i kompetenta musikaliska deltagares strategiska livsplanering. Det är dock inget problem att skolan inte är, eller förmår vara, en alltigenom vardaglig kontext – problemet är om det är vad som förväntas. Istället för att ge utrymme för en dragkamp mellan självbilder och publika bilder skulle musikundervisningen kunna sträva efter att bli en frizon, ett frirum, där man får se det bekanta på nya sätt, och bekanta sig med det obekanta.

Abstract in English

This thesis considers ordinary Swedish teenagers and their everyday use of,and views on, music. The aim of the study is to analyse the relationship between identity and adolescents’ use of music in their daily lives. Theories are employed that hold identity to be a process, and that comprise the social as well as the psychological aspects of the individual (Giddens,1991; 1997; Jenkins, 2008).

Since for both Giddens and Jenkins the reflexive identity process takes place in everyday life, it is a concept that is essential to this study. The idea that people are active, not passive, in their day-to-day use of cultural products ultimately leads to Small’s (1998) definition of musicking. The empirical part of the study was carried out among fifteen eighthgraders (14–15 years) in two schools in two Swedish cities. An initial questionnaire provided outlines of the adolescents’ musical preferences, and were followed by focus group conversations centred on six music examples.

Later, interviews were carried out to chart the informants’ individual relationships with music and their personal use of it. The material is analysed thematically in three chapters on music and ‘them’, music and ‘us’, and music and ‘me’. In the final chapter, a competent musicking agency is held to be a combinationof individual and social factors. Whether these aspects can coexist boils down to the question of authenticity: much like Giddens’s competent agent, the competent musicking agent moves between life sectors, maintaining balance between uniqueness and normality, and is therefore perceived as authentic by both herself and others.

In school, pupils tend to choose music that promotes their public image. Instead of yielding to a tussle between self-image and public image, it is suggested that music education should become a free zone where the well known is looked at in newways, and where one could get to know the unknown.