Musik i (ut)bildning: gränsdragningar och inramningar i läroplans(kon)texter för gymnasieskolan

Publicerad:2013-05-10

Uppdaterad:2017-10-25

Med musikämnet som exempel har forskaren Jonathan Lilliedahl i sin avhandling undersökt hur det estetiska innehållet förändrats genom åren i olika läroplaner.

Författare

Jonathan Lilliedahl

Handledare

Professor Øivind Varkøy, Norges musikhögskola och Örebro universitet, professor Eva Georgii-Hemming Örebro universitet

Opponent

Professor Staffan Selander, Stockholms universitet

Disputerat vid

Örebro universitet

Disputationsdag

2013-05-24

Titel (se)

Musik i (ut)bildning: gränsdragningar och inramningar i läroplans(kon)texter för gymnasieskolan

Institution

Musikhögskolan

Musik i (ut)bildning: gränsdragningar och inramningar i läroplans(kon)texter för gymnasieskolan

Avhandlingens syfte är att kritiskt belysa den diskursiva rekontextualiseringen mellan sociokulturell produktion och reproduktion, avseende relationer till såväl som relationer inom musik–utbildning. Studien tar sin utgångspunkt i den svenska gymnasiereformen Gy2011, vilken i historiskt hänseende kommit att markant omformulera agendan för gymnasial musikundervisning. En allmän estetisk verksamhet fick göra sorti, samtidigt som meningen i en specialiserande utbildning på området förstärktes. Avhandlingen drivs av viljan att förstå gymnasiereformens utfall genom förklaringar av de processer och principer som varit verksamma. Men i ett vidare perspektiv handlar inte avhandlingen om en gymnasiereform, utan snarare om ett sökande efter de underliggande principer som så att säga har och har haft en reglerande effekt på musikinnehållets utformning och inplacering i offentligt reglerad utbildning. Avhandlingen är skriven utifrån en läroplansteoretisk ansats med avsikt att tolka hur olika sociokulturella praktiker relaterar till musik som utbildningsinnehåll. Samtidigt har det visat sig att ett betraktande av utbildningspolitiska och ideologiska relationer till musikinnehåll behöver ses med hänsyn till relationer inom ämnet och dess kunskapspraktik. Likaså menas att förståelse för ideologiska förhållanden till utbildning kräver förklaringar av utbildningsmekanismens inre grammatik. Förklaringar av sådana interna relationer hävdas generera ny och fördjupad förståelse för legitimerande koder och läroplansteoretiska förändringar. Resultaten visar att struktureringen av musikämnet primärt sker genom gränsdragningar och inramningar av sociala relationer i allmänhet och interaktionella relationer i synnerhet. Fokus för dessa relationer har skiftat från tid till tid, kontext till kontext, men alltid i förhållande till något som tagits för heligt. På senare tid har inramningar inom musikorienterade kunskapspraktiker försvagats. Samtidigt har sådana kunskapspraktiker påvisat ökat behov av gränsdragningar gentemot andra kunskapspraktiker. I denna mening uppvisar praktikerna behov av att slå vakt om en relativ autonomi. Det senare har också ett förklarande värde till varför ett allmänt musikinnehåll togs bort från gymnasieskolans läroplan, medan ett särskilt och specialiserande utbildningsprogram kunde vinna legitimitet.

Abstract in English

The purpose of this dissertation is critically to illustrate discursive recontextualization between sociocultural production and reproduction, with respect to both relations within and relations to music education in Swedish upper-secondary school. The starting point for the study is the Swedish upper-secondary school reform, Gy 2011, which has involved a marked reformulation of the agenda for music education in upper-secondary school. The general Artistic Activities disappeared, at the same time as the significance of a specialising education in the field was strengthened. This dissertation is driven by the desire to understand the results of the upper-secondary school reform by explaining the processes and principles involved. But, in a wider perspective, the dissertation deals not only with a single reform, but encompasses a search for the underlying principles that have had, and are having, a regulating effect on the design and positioning of music in publicly regulated education. The results show that structuring of the subject of music takes place primarily through the classification and framing of social relationships in general, and of interactional relationships in particular. The focus of these relationships has shifted from time to time, and varies from context to context, but has always been in relation to something that has been regarded as sacred. In recent times, the framing within music-oriented knowledge practices has become weaker. At the same time, such knowledge practices have shown an increasing need for the drawing of boundaries in relation to other knowledge practices. The latter also has a value in explaining why general music content was removed from the upper-secondary school curriculum, whereas a special and specialising educational programme was able to gain legitimacy.