Mellan retorik och praktik: En ämnesdidaktisk och läroplansteoretisk studie av svenskämnena och fyra gymnasielärares svenskundervisning efter gymnasiereformen 1994

Mellan retorik och praktik: En ämnesdidaktisk och läroplansteoretisk studie av svenskämnena och fyra gymnasielärares svenskundervisning efter gymnasiereformen 1994

Skolämnet svenska har under lång tid debatterats i Sverige och uppfattningarna om dess innehåll och dess roll och funktion i skola och samhälle har varierat mycket genom åren. 1994 genomfördes en gymnasiereform vilket fick som konsekvens att svenskämnet kom att revideras till en del, bl.a. infördes ett nytt kurs- och betygssystem. Kurserna svenska A och svenska B blev obligatoriska för alla gymnasielever. Övriga kurser i svenska kom till stor del att bli frivilliga.

Denna studie rör sig på två plan, ett retoriskt och ett praktiskt. Det retoriska planet berör dels de uppfattningar och föreställningar om svenskämnet och svenskundervisning som de kommer till uttryck i bl.a. läroplaner och kursplaner, dels de uppfattningar och föreställningar som de fyra lärarna i studien själva ger uttryck för. Dessutom beaktas de yttre och inre ramfaktorer som ligger till grund för denna retorik. Det praktiska planet berör de fyra lärarnas konkreta svenskundervisning, dvs. de syften och mål och det innehåll och arbetsmetoder som ligger till grund för undervisningen samt de faktorer som påverkar, begränsar och möjliggör densamma.

Studiens syfte är försöka beskriva, analysera och förstå svenskämnets roll och funktion efter gymnasiereformen 1994. Vilka uppfattningar om svenskämnets roll och funktion i gymnasieskolan och samhället efter 1994 ger de fyra lärarna uttryck för och hur skall dessa uppfattningar och motiveringar tolkas och förstås i ett mer övergripande, generellt perspektiv? Hur gestaltar lärarna svenskämnet i undervisningen, dvs. hur tar sig deras ämnesdidaktiska kunskaper uttryck? Detta är två centrala frågeställningar för studien. En tredje central frågeställning är vilka föreställningar om samhället och den gode samhällsmedborgaren de valda svenskämnesperspektiven implicerar.

Studien har två teoretiska utgångspunkter, ämnesdidaktik och läroplansteori. Shulmans begrepp pedagogical content knowledge och transformation ligger till grund för den ämnesdidaktiska utgångspunkten medan ramfaktorteori och Bernsteins begrepp classification och framing ligger till grund för det läroplansteoretiska perspektivet. Det ämnesdidaktiska perspektivet kan beskrivas som att det behandlar relationen lärare- innehåll medan det läroplansteoretiska perspektivet behandlar relationen innehåll-individ-samhälle.

I denna studie framkommer att lärares ämnesdidaktiska kunskaper är vaga i den betydelse de ges i denna undersökning. Lärarnas transformation av innehållet i undervisningen vilar i mycket hög grad på en anpassning till eleverna, fokus ligger inte på en transformation och innehållslig analys av svenskämnet. Lärarna har vidare ett instrumentellt förhållningssätt till styrdokumenten. Ett gemensamt drag hos de fyra lärarna, och i svenskundervisning generellt, är att ett stort ansvar läggs på den enskilde eleven vad gäller deras litterära och språkliga utveckling. Kollektiva möten var mycket sällsynta i de fyra lärarnas studerade undervisning.

Fyra lärarkoder – som återspeglar de av historien och i nutiden existerande materiella och sociokulturella villkor formade uppfattningar och föreställningar om skola och utbildning som den enskilde läraren mött, tillägnat sig och omformat som sin egen har utkristalliseras i denna studie. Dessa fyra lärarkoder beskrivs som: intimitet och hierarki, tradition och förnyelse, vision och verklighet samt individ och kollektiv. Lärarkoderna återspeglar att de fyra lärarna har förhållandevis likartade undervisningsstrategier medan deras syften, mål och innehåll i undervisningen skiljer sig ganska mycket åt.

Sett ur ett läroplansteoretiskt perspektiv framgår att lärarna betonar den enskilde individen framför kollektivet. Det handlar om att utveckla sitt tänkande, sin personlighet och att fostra eleverna till enskilda, aktiva samhällsmedborgare. Denne aktive samhällsmedborgare framstår dock inte alls som medvetet, kritisk aktiv utan snarare som en lojal och lydig samhällsmedborgare.

Between rhetoric and practise. A subject didactic and curriculum theory study of Swedish as a school subject and the teaching of four upper secondary teachers after the 1994 upper secondary school reform

Swedish as a school subject has long been debated in Sweden, and ideas concerning its content, role and function in school and society have varied greatly throughout the years. In 1994, there was an upper secondary school reform which resulted in a partial revision of the Swedish subject, including its introduction within a new course and grading system. The Swedish A and B courses became obligatory for all upper secondary students. Other courses in Swedish became largely optional.

This study consists of two levels a rhetorical and practical level. The rhetorical level deals with understandings and ideas of the Swedish subject and instruction as they are expressed in curricula and course syllabi, as well as with the understandings and ideas expressed by the four teachers in the study. In addition, the external and internal frame factors which underlie this rhetoric are considered. The practical level concerns the four teachers concrete Swedish instruction, i.e. the aims and goals, content and working methods which underlie their teaching, as well as the factors which influence, limit and facilitate it.

The aim of the study is to attempt to describe, analyse and understand the role and function of the Swedish subject after the upper secondary school reform of 1994. What ideas do the four teachers express regarding the role and function of the Swedish subject in upper secondary school and society after 1994, and how should these ideas and reasons be interpreted and understood from a more comprehensive, general perspective? How do the teachers represent the Swedish subject in their teaching, i.e. how is their knowledge of subject didactics expressed? These are two central questions in the study. A third central question concerns notions of society and the good citizen implied in the chosen views of the Swedish subject.

The study has two theoretical starting points: subject didactics and curriculum theory. Shulman s concepts of pedagogical content knowledge and transformation are central to the subject didactics drawn upon here, while frame factor theory and Bernstein s concepts of classification and framing are central to the curriculum-theoretical perspective. The perspective of subject didactics deals with the relation between teacher and content, while the curriculum-theoretical perspective deals with the relation between content, individual and society.

This study shows that the teachers knowledge of subject didactics is vague.The teachers transformation of content in teaching resides to a high degree in an adaptation to the students; the focus is thus not on a transformation and content analysis of the Swedish subject. Further, the teachers have an instrumental approach to the steering documents. A common characteristic among the four teachers, and in Swedish instruction generally, is that a large degree of responsibility is placed on the individual student for their literary and language development. Collective meetings were very infrequent in the teaching of the four teachers in the study.

This study discerns four teacher codes which reflect understandings and ideas of school and education, formed by previous and current material and sociocultural conditions and which the individual teacher has encountered, adopted and reshaped into his/her own. These four teacher codes can be described as closeness and hierarchy, tradition and renewal, vision and reality and the individual and the collective. The teacher codes reveal that the four teachers have relatively similar teaching strategies, whereas their teaching aims, goals and content diverge significantly.

Viewed from the perspective of curriculum theory, it is evident that the teachers emphasise the individual student over the collective. It is a matter of developing one s thought and personality and of fostering the students to be individual, active members of society. However, this active member of society does not appear to be aware and critically active, but rather a loyal and obedient member of society.