Medborgarskap som demokratins praktiska uttryck i skolan. Diskursiva konstruktioner av gymnasieskolans elever som medborgare

Publicerad:2006-03-27

Uppdaterad:2013-02-26

Tal är en handling i sig, säger Lena Carlsson. Vad man säger är man i viss mån bunden av – och det gör det betydelsefullt. I sin avhandling presenterar hon fyra olika språkliga mönster, så kallade diskurser, som visar hur professionella betraktar sina elever som medborgare. Vissa diskurser leder in i deltagandet av ett demokratiskt samhälle. Vissa leder därifrån.

Författare

Lena Carlsson

Handledare

Professor Christer Fritzell (huvudhandledare) fil.dr Lena Fritzén (bihandledare)

Opponent

Professor Bo Dahlin, Karlstads universitet

Disputerat vid

VxU – Växjö universitet

Disputationsdag

2006-03-31

Titel (se)

Medborgarskap som demokratins praktiska uttryck i skolan. Diskursiva konstruktioner av gymnasieskolans elever som medborgare

Institution

Institutionen för pedagogik

Medborgarskap som demokratins praktiska uttryck i skolan. Diskursiva konstruktioner av gymnasieskolans elever som medborgare

Skola och utbildning har en speciell ställning genom sitt uppdrag att utbilda och utveckla unga medborgare. Därigenom är det möjligt att betrakta utbildningsinstitutioner som ett slags offentligt rum, där det enskilda och privata överskrids. Läroplanen ger ett dubbelt uppdrag till de professionella. Detta uppdrag handlar om både kunskap och demokrati. I denna avhandling sätts fokus på frågan hur och med vad utbildning kan bidra när det gäller hur unga samhällsmedlemmar kan finna och förhålla sig till sin medborgarroll i ett demokratiskt samhälle. Avhandlingens övergripande syfte är att presentera en fördjupad tolkning av innebörder i och konsekvenser av de professionellt verksammas tal om gymnasieelever som medborgare. Mer specifikt är syftet att empiriskt problematisera och teoretiskt rekonstruera pedagogiska diskurser om medborgarskapet som demokratins praktiska uttryck i ett utbildningssammanhang. Två begrepp som därmed står i centrum är demokrati och medborgarskap. Både Durkheim och Dewey tjänar som viktiga teoretiska utgångspunkter i arbetet. Bourdieu bidrar med infallsvinklar på utbildningsinstitutioners ideologiska roll när det gäller att legitimera en redan existerande ordning i ett samhälle. Foucault ställer frågor om makt och kunskap. Habermas betoning på förnuftet i den språkliga kommunikationen utgör emellertid ett överordnat perspektiv. I metodologiska avseenden är därför språket det allra mest centrala verktyget.

Analyserna försiggår i tre steg. Reformer och policy ses som tillkomna inom en diskursiv ram och analyseras genom en analytisk läsning av a) utbildningspolitiska texter under efterkrigstiden och b) aktuella styrdokument för Handelsprogrammet. Det tredje analyssteget innebär att c) åtta samtal ur de professionellas diskursiva praktik analyseras med hjälp av kritisk diskursanalys som metodologiskt verktyg. Fyra skilda diskurser har skrivits fram, som var och en pekar in mot olika infallsvinklar på människa, kunskap och samhälle: en diskursiv föreställning som orienterar sig mot traditionella värden, en som sätter kommunikation och demokrati som överordnade ideal, en som orienterar sig mot näringsliv och branscher samt en som sätter en beskyddande hållning visavi elever högst.

Slutligen diskuteras hur dessa både motstridiga och samspelande diskurser sätter villkor och ramar för det medborgarskap som konstrueras och konstitueras i den pedagogiska praktiken och hur skolan som offentligt rum ska förstås på ett mer djupgående sätt.

Key words: demokrati, medborgarskap, kritisk diskursanalys, diskursiva konstruktioner, reformer, policy.

Abstract in English

School and education have a specific status owing to their task to educate young citizens and further their development. It is thus possible to regard schools as a type of public sphere, where individual and private matters are transcended. According to the curriculum for the secondary school system, the professional school staff´s task is two-fold insofar as they should mediate both knowledge and democracy. In this doctoral thesis the focus is placed on how and by what means education can contribute to young members of society finding their place and coping with their roles as citizens in a democratic society. The overall aim of this thesis is to present a deeper interpretation of the meanings and consequences of teachers´ speech concerning upper secondary pupils as citizens. More specifically, the aim is to empirically problematise and theoretically reconstruct pedagogical discourses on citizenship as practical expressions of demoracy in the context of education. Two central terms, which are thus highlighted are democracy and citizenship. Both Durkheim and Dewey provide significant theoretical points of departure, which are drawn upon in this thesis. Bourdieu contributes with perspectives on the ideological role, which institutions of education play in legitimising already existing societal orders. Foucault poses questions about power and knowledge. Habermas emphasis is placed on the discursive rationality expressed in verbal communication, which serves as an overall perspective for this thesis. Thus, in terms of methodology language constitutes the most central tool. Analyses are made in three stages. Reforms and policy are supposed to have been created within a central discursive framework and are therefore examined by way of analytical perusal of a) post-war education policy texts and b) current national policy documents concerning the Business and Administration Programme in upper secondary education. The third stage involves analysis of c) eight conversations from the professional school staff s discursive practice by applying critical discourse analysis as a methodological tool. Four separate discourses have evolved, each pointing to different perspectives on human beings, knowledge and society: a discursive perception which is directed towards traditional values, a second perception which has communication and democracy as its superior ideal, and yet another discourse is directed towards trade and industry while, finally, one more discourse which is mainly characterised by a protective attitude towards pupils. Finally, how these contradictory as well as concordant discourses dictate the conditions and frameworks for the sort of citizenship which is constructed and constituted in the pedagogical practice is discussed, and thus how school as a public sphere may be understood in a more profound way.

Key words: democracy, citizenship, critical discourse analysis, discursive constructions, reforms, policy, communication.