Internal capacities for school improvement: Principals’ views in Swedish secondary schools

Syftet med avhandlingen var att analysera rektorers föreställningar om samarbetsformer, kompetensutveckling och ledarskap, som kritiska interna skolförbättringskapaciteter. Studien genomfördes i fem mer framgångsrika och fyra mindre framgångsrika svenska 7-9-skolor och beskriver, analyserar och diskuterar kvalitativa skillnader och likheter i rektorernas föreställningar på skolnivå. En framgångsrik skola förstås som en skola där eleverna uppnår både kunskapsmålen och de sociala målen i läroplanen. En mindre framgångsrik skola har låg måluppfyllelse på båda dessa målområden. Det empiriska materialet har samlats in genom halvstrukturerade intervjuer med rektorerna och de biträdande rektorerna och genom generella observationer i de nio skolorna. Rektorernas föreställningar användes som analysenhet för att reflektera deras sätt att tänka om de interna skolförbättringskapaciteterna, eftersom rektorernas föreställningar kunde förväntas vara en viktig indikation på hur de agerar och interagerar med sina lärare i den specifika skolkontexten. Att skapa en sådan analysmodell innebar att konstruera föreställningskategorier ur den empiriska texten som kunde fördjupa förståelsen av samarbetsformer, kompetensutveckling och ledarskap, som kritiska kapaciteter för skolförbättring. Rektorernas föreställningar tolkades sedan med hjälp av två teoretiska begrepp, struktur och kultur. Utvecklingen av modellen gjorde det möjligt att analysera och beskriva skolobservationerna och rektorernas föreställningar med samma språkbruk. Frågan om vad som beslutas hjälpte till att beskriva och förstå en skolas struktur, vilket i utbildningssociologi kan förstås som arbetsdelning. Frågan om hur besluten realiseras hjälpte till att beskriva och förstå kulturen i skolan, skolans arbetsfördelning. Genom att använda analysmodellen, blev det möjligt att synliggöra skolors maktrelationer och system för kontroll, avseende de tre interna kapaciteterna för skolförbättring. En del av resultatet var de konstruerade föreställningskategorierna avseende samarbetsformer, kompetensutveckling och ledarskap. Det var möjligt att konstruera tre kvalitativt skilda föreställningskategorier: en rektors fördelad och arbetslagsbaserad förställningskategori, en rektors fördelad och lärarbaserad föreställningskategori, och en politiskt fördelad och rektorsbaserad föreställningskategori. Den sistnämnda föreställningskategorin uppträder bara när det gäller kompetensutveckling. När rektorernas föreställningar om de tre interna förbättrings-kapaciteterna i de nio skolorna relateras till de olika föreställningskategorierna, visar resultaten att den arbetslagsbaserade föreställningskategorin dominerar hos rektorerna i de fem mer framgångsrika skolorna och i en av de fyra mindre framgångsrika skolorna. I två av de mindre framgångsrika skolorna har den arbetslagbaserade föreställningskategorin blivit en vision som rektorerna strävar mot, men som hela tiden konfronteras mot den lärarbaserade föreställningskategorin som dominerar i rektorernas föreställningar om skolans vardagsarbete. Den fjärde av de mindre framgångsrika skolorna genomsyras helt av den lärarbaserade föreställningskategorin. Rektorernas föreställningar om de externa samarbetsformerna, samarbetet med världen utanför skolhuset, är intressanta eftersom de i alla rektorers föreställningar, oavsett skolans framgångsnivå, domineras av en rektorsfördelad och lärarbaserad verksamhet.