Idén om en skola för alla och specialpedagogisk organisering i praktiken

Publicerad:2012-12-03

Uppdaterad:2013-01-23

Ingemar Gerrbos avhandling visar att det är elevers sociala skolsvårigheter, snarare än de kunskapsmässiga skolsvårigheterna, som utgör skolans allra största utmaning.

Författare

Ingemar Gerrbo

Handledare

Professor Ann Ahlberg och universitetslektor Gun-Britt Wärvik

Opponent

Professor Emeritus Kjell Skogen, Institutt for specialpedagogik, Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Universitetet i Oslo

Disputerat vid

Göteborgs universitet

Disputationsdag

2012-12-07

Titel (se)

Idén om en skola för alla och specialpedagogisk organisering i praktiken

Titel (eng)

The idea of inclusive schools and how to organize special education in practice

Institution

Institutionen för pedagogik och specialpedagogik

Idén om en skola för alla och specialpedagogisk organisering i praktiken

I denna avhandlings fokus står innebörden och kontextualiseringen av idén om en-skola-för-alla, så som den kan förstås och förklaras när lärare ger sina berättelser från grundskolans vardagliga praktik. En rimlig utgångspunkt i fråga om idén om en-skola-för-alla och dess gestaltning torde vara lärares arbete för och kring det som i gängse skoltermer benämns elever i behov av särskilt stöd, det vill säga skolans specialpedagogiska organisering. Studiens syfte och forskningsfrågor kretsar kring vad som i skolan syns kräva specialpedagogiska eller särskilda stödinsatser samt hur sådant särskilt stöd organiseras, förstås och förklaras. Empiri i form av klasslärares, specialpedagogers, speciallärares och rektorers narrativer från den specialpedagogiska praktiken insamlades, vilken analyserades med hjälp av narrativa verktyg samt begrepp hämtade från process- och handlingsteori.

Av resultatet framgår att sociala, snarare än utpräglat kunskapsmässiga, skolsvårigheter genomgående utgör skolans kanske allra största utmaning, specialpedagogiskt sett. Det skulle rent av kunna uttryckas som att det sociala samspelet mellan lärare och elev respektive elever sinsemellan fungerar som en nyckel i det vidare skolarbetet. Där samspelet brister – inte sällan till följd av elevers olika sätt att tolka, förstå och socialt agera, olika förmågor och förutsättningar med mera – uppstår lätt sådant som i detta arbete har benämnts situationella skolsvårigheter. Lärares sätt att möta eller söka undvika detta, det vill säga skolans specialpedagogiska insatser, beskrivs bland annat i termer av nära lärarskap, avståndsreducering, överbryggning, kollektiv förståelseutveckling. Vidare, och inte minst viktigt, genom att i klassrummet återkommande agera för och värna om elevers olikheter och lika rättigheter.

The idea of inclusive schools and how to organize special education in practice

Based on the assumption that inclusive schools, sometimes put in terms of ‘schools for all’ – i.e. the quest to create and maintain everyone’s learning, participation and social development in school – is a somewhat challenging task to accomplish, this thesis turned to study the work done and efforts made in this field in some mainstream Swedish school settings. In this endeavor, situations involving students at risk of school failure formed a specific focus. The aim of the study was to identify and analyse what, in school, calls for special education and, what is of particular importance in this thesis, the special education measures taken by the teachers to handle such issues; i.e. how special education is being done. Data mainly consisting of special education narratives by classroom teachers and special educators were collected during visits to a total of five mainstream schools units – all inspired and guided by the idea of inclusive schools. In the analysis of the data, narrative tools alongside process theoretical concepts such as sensemaking, mindfulness and tool dropping were used.

Since social rather than pure knowledge-related school difficulties appeared to be the main concern for the school units involved, teachers spend a lot of time trying to solve misunder¬standings and social tension among their students. Unless dealt with, such situations seemed to jeopardize most of what is supposed to take place in classroom. Creating and maintaining really close mutual relations between the teachers concerned and every specific child involved in any situational school difficulty, appeared to be of utmost importance. By using the tools of dialogue and personal involvement, attentive teachers struggled to make sense of the situations and, above all, tried to comprehend the specific student’s point of view. In addition to this close teaching style, measures in terms of gap reducing, gap bridging and actions taken to widen and develop mutual understanding and acceptance amongst children were employed. Furthermore, teachers tried to prevent social school failures by repeatedly discussing human rights and values in class and, not least, by embracing the uniqueness of every child. Most of the respondents, strongly supported by their principals, viewed such work as a key issue in pursuit of inclusive schools.