I en klass för sig: Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer

I en klass för sig: Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer

Samhällsvetenskaplig forskning har på senare år börjat uppmärksamma unga kvinnor, som tidigare fört en undanskymd tillvaro i skuggan av de unga männen. Syftet med denna avhandling är att, delvis i linje med denna forskning, undersöka hur tjejer i en svensk gymnasieskola skapar genus. Fokus ligger på hur genusskapande alltid sker i samverkan med andra strukturerande principer, såsom klass, sexualitet och etnicitet. Den empiriska utgångspunkten är ett trettiotal tjejer mellan 16 och 18 år på två skilda gymnasieprogram, Samhällsveteskapsprogrammet och Barn- och Fritidsprogrammet. Genom att undersöka hur dessa tjejer förhåller sig till föreställningar om hur man ska vara som tjej, illustreras hur den normativa femininiteten såväl som deras sätt att hantera denna – måste förstås mot bakgrund av tjejernas skilda klasstillhörigheter. Likaså visar empirin hur det feminina idealet är otvetydigt heterosexuellt. Som en röd tråd genom avhandlingen löper därför en problematisering av de idéer, påbud och sanktioner som säger att det är heterosexuell man ska vara som tjej, inget annat. Genom att kartlägga olika beståndsdelar i den heteronormativa genusordningen, synliggörs hur heteronormativiteten premierar vissa relationer framför andra; hur man som tjej förväntas vara både heterosexuell och homosocial enligt vissa specifika mönster. Omvänt kommer homosociala och heterosexuella relationsmönster att generera två genusmässiga motpoler, killar och tjejer. I avhandlingen undersöks även hur den enskilda kroppen fungerar både som symbol och redskap i skapandet av det heterosexuella kvinnoidealet; hur imperativet att göra kroppen naturligt kvinnlig tycks centralt för tjejernas uppfattning om sig själva och varandra som normala. Föreställningar om normalitet och den normala tjejen är också det raster genom vilket processerna av genusskapande iscensätts. Denna normalitet formuleras till stora delar genom olika utpekade motpoler, det tänkt onormala och stereotypa. Genom att bestämma vissa positioner som mer stereotypa än andra, kommer tjejerna att presentera sig själva som fria och självständiga individer. Med utgångspunkt i tre av de positioner som återkommande skapas som just avvikande och icke-önskvärda horan, den lesbiska och invandraren åskådliggörs hur den normativa femininitet tjejerna förhåller sig till, iscensätter och i vissa fall utmanar är en heterosexuell, vit och medelklassbaserad sådan. Vidare diskuteras hur imperativet att vara en fri och obegränsad individ – något som genomsyrar såväl skolvärlden som det övriga samhället enklast tycks uppnås genom ett förkroppsligande av normen. Därigenom synliggörs hur den förment neutrala uppmaningen att vara sig själv blir mer möjlig för vissa än för andra.