Exploring mental health and potential health assets in young people

Publicerad:2021-12-20

Uppdaterad:2022-03-10

När ungdomar söker hjälp för psykiska besvär känner de sig ofta både maktlösa och osäkra. Det visar Katrin Häggström Westberg som forskat om psykisk hälsa och livskvalitet hos unga.

Författare

Katrin Häggström Westberg

Handledare

Professor Petra Svedberg, Högskolan i Halmstad Professor Jens M. Nygren, Högskolan i Halmstad Maria Nyholm Högskolan i Halmstad

Opponent

Professor Catrine Kostenius, Luleå tekniska universitet

Disputerat vid

Högskolan i Halmstad

Disputationsdag

2021-12-03

Titel (eng)

Exploring mental health and potential health assets in young people

Unga människor i Sverige uppger generellt att de har en god livskvalitet. Samtidigt rapporteras om en ökad psykisk ohälsa hos ungdomar vilket gör området till en nationell prioritet. Psykiska problem debuterar ofta i ungdomen och fortsätter in i vuxen ålder. Det är dock få ungdomar som söker hjälp. En stor del av tidigare forskning har ägnats åt ungdomar med psykisk sjukdom, kanske för att dessa är lättare att identifiera än ungdomar som befinner sig i en mer odefinierbar ”gråskala” av psykisk ohälsa. Detta innebär dock att även de som löper en uppbenbar risk för att utveckla psykisk sjukdom hänvisas till egna resurser och nätverk för att ta hand om psykiska problem. För att samhället ska kunna nå ungdomar för hälsofrämjande stöd och insatser, är det av vikt att vi får utökade kunskaper om hur hjälpsökande och psykisk hälsa kan förstärkas. Denna avhandling har utgått från ett resursperspektiv för att öka kunskapen om hur den psykisk hälsan kan främjas hos ungdomar. Ett sådant perspektiv betonar en syn på hälsa där både strukturella och individuella resurser anses samverka för utveckling av psykisk hälsa. Syftet med avhandlingen har varit att utforska individuella och strukturella resurser som kan ha betydelse för ungdomars psykiska hälsa.

Denna sammanläggningsavhandling bygger på fyra delstudier. Studie I, II och III har utförts inom samma geografiska område, en sydsvensk medelstor tätort. Studie I och II i avhandlingen har använt kvantitativa metoder och är tvärsnittsstudier utifrån data insamlat under hösten 2011 på skolor. Materialet gav en ögonblicksbild av ungdomars självskattade hälsa, livskvalitet och optimism inför framtiden relaterat till individuella faktorer socio-ekonomisk status och socio-demografi. Studie III och IV har utforskat hjälpsökande processen genom två olika metoder; studie III var en kvalitativ intervjustudie med syfte att undersöka hjälpsökande utifrån ungdomars upplevelse och perspektiv, där en konstruktivistisk grundad teori användes. Studie IV var en litteraturstudie – scoping review, också med fokus på ungdomars upplevelse av hjälpsökande, där en kvalitativ, tematisk analys användes, dels för att få en djupare och mer nyanserad förståelse av ungdomars upplevelse av hjälpsökande-processen, men också för att validera fynden från studie III. Potentiella hälsorelaterade resurser identifierades på både individuell och strukturell nivå. Socio-ekonomisk status och sociodemografiska faktorer hade olika samband med psykisk hälsa för pojkar och flickor (studie I). Pojkar verkade vara mer känsliga för faktorer som välstånd och en ansamling av riskfaktorer, med en negativ påverkan på deras psykiska hälsa. Sociodemografiska faktorer utgjorde en resurs för hälsa så till vida att psykisk hälsa hos yngre flickor med utländsk bakgrund påverkades positivt. Optimism befanns vara en potentiell resurs för hälsa hos både pojkar och flickor då optimism hade ett samband med hälso-relaterad livskvalitet oberoende av sociodemografiska faktorer så som kön och bakgrund (studie II). Hjälpsökande processen definierades som en dynamisk och psykosocial process utan fasta steg eller fast ordning (studie III och IV). Ungdomar upplevde hjälpsökande-processen som svårnavigerad och uttryckte en uppfattning att stödsystemet var otillgängligt, fragmenterat och oflexibelt (studie III och IV). De såg vanligtvis inte primärvården som ett lämpligt ställe att söka vård, tyckte att åldersregler var begränsande och ansåg att de var tvungna att söka stöd på flera ställen för att få sina behov tillgodosedda, ofta utifrån medicinska kriterier (studie III och IV). Ungdomar uttryckte också att de hade för lite kunskap om psykisk hälsa och stödsystemet (studie III och IV) och de eftersträvade en självständighet (studie III och IV). Kunskap och självständighet kunde därför ses som möjliga individuella resurser för psykisk hälsa. Likaså kunde stöd från viktiga personer i ungdomars närhet, och personliga nätverk ha stor betydelse för hjälpsökande och psykisk hälsa.

Föreliggande avhandling bidrar med kunskap om möjliga resurser för att främja ungdomars psykiska hälsa. Ungdomars egna perspektiv på individuella och strukturella faktorer för att främja den psykiska hälsan var ett viktigt bidrag för ökad kunskap inom området. Utifrån ungdomars perspektiv, behöver deras kunskap om psykisk hälsa förstärkas, och de behöver förstå när, hur och var de kan söka hjälp. Optimism hade ett samband med upplevelsen av livskvalitet. Interventioner som är riktade till att öka ungdomars kunskap om psykisk hälsa och stärkande av optimism skulle behöva utvecklas tillsammans med ungdomarna själva, och här är skolan en möjlig arena eftersom man då når alla ungdomar. Ytterligare anpassningar för ungdomars möjlighet att få stöd behövs, t.ex. behöver stöd vara mer lättillgängligt och samlat så att ungdomar inte måste söka vård på flera olika ställen. Stödet behöver vara mer flexibelt, fokuserat på ungdomars individuella situation och personcentrerat.