Digitalt skrivande i gymnasieskolans svenskundervisning. En ämnesdidaktisk studie av skrivprocessen

Publicerad:2014-01-30

Uppdaterad:2014-06-03

Marie Nordmarks avhandling syftar till att studera digitalt skrivande i gymnasieskolans svenskundervisning och hur eleverna lär sig svenska genom interaktion. Studien lägger fokus på språkandets betydelser för lärande och situerade identiteter som skapas i samband med lärande.

Författare

Marie Nordmark

Handledare

Ninni Wahlström, Örebro universitet. Biträdande handledare: Eva Hultin, Högskolan Dalarna

Opponent

Mona Blåsjö, Docent, Stockholms universitet.

Disputerat vid

Örebro universitet

Disputationsdag

2014-03-21

Titel (se)

Digitalt skrivande i gymnasieskolans svenskundervisning. En ämnesdidaktisk studie av skrivprocessen

Institution

Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap

Digitalt skrivande i gymnasieskolans svenskundervisning. En ämnesdidaktisk studie av skrivprocessen

I avhandlingen undersöks skrivprocesser i gymnasieskolans svenskundervisning i relation till elevernas användning av datorn som redskap för skrivandet. Skrivundervisning handlar om att lära sig skriva varför det är nödvändigt att också studera miljön där detta sker. Från ekologiskt literacyperspektiv lyfts skrivmiljöernas påverkan på processer där skrivande samverkar fram med läsande, lyssnande och samtalande. Studien tar teoretisk utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv på literacy och bygger på etnografiska studier i tre klasser på två olika skolor. Resultaten av studien visar att skiftet från papper och penna till dator och skärm betyder mer än ett byte av artefakter. I klassrummens multimodala miljöer är eleverna ofta ensamma när de skriver på datorerna eftersom lärarna på grund av rummens layout går mellan olika rum. Detta leder till att eleverna positioneras som hjälpsökande och hjälpande i skrivprocesser. Skrivandet i undervisningen bygger på att eleverna kommunicerar och hjälper varandra att skapa text, såväl individuella som kollektiva texter. Figuren ”Skrivroller i spänningsfält” har tagits fram för att visa på spänningar som skribenterna har mellan att vara skribenter och delta i det sociala samspelet i klassrummet i relation till artefaktanvändning och normer. Klassrummen kännetecknas av sociala mediers ständiga närvaro vilka stör elevernas koncentration, men vissa elever använder också sociala medier för att komma i kontakt med personer med specialistkunskaper eller för att motivera sig själva till skolarbete. I miljön är skrivande en leverans av text för bedömning. Tidigare generationers skrivprocess har betonat vikten av förberedelsefas, skrivfas och bearbetningsfas där de centrala momenten varit skrivande av planering, flera utkast och bearbetningar i textens slutskede. I den digitala skrivprocessen börjar eleverna däremot att skriva direkt på datorn. Den digitala skrivprocessen består av delarna: skriva, spara och skicka. Den fjärde generationens skrivprocess betonar skrivande på en mikronivå och eleverna planerar och bearbetar sin text samtidigt som de skriver den. Elevernas användning av ordbehandlingsprogrammets grammatik- och rättstavningsfunktion blir ett sätt att snabbt klicka bort problem men inte ett sätt att lära sig stava på. Digitalt skrivande är komplext. Det finns lite i skolmiljön som ger stöttning och svar på de frågor i normmöten som eleverna ställs inför i sitt skrivande.

Abstract in English

The aim of this thesis is to investigate the writing process in the teaching of the subject of Swedish at upper secondary school. This study analyses the relations between the pupils’ writing and the school environment in which the writing takes place and how the pupils position themselves and others in relation to their use of digital artefacts and norms in the classroom. The empirical material has been created in three classes at two different schools. The data consists of participant observations of 42 lessons, all of which were video recorded using two cameras, and audio recorded semi-structured interviews with 24 pupils and 3 teachers. Theoretically, the study is based on sociocultural perspectives on literacy and learning and a multimodal social semiotic understanding of meaning-making based on an interest in the use of resources that constitute meaning in the social environment. From an ecological perspective, writing is examined as discourses in which the participants and the environment interact. Analytic concepts are used by inspiration from Kress et al (2005) and Smidt (2002). The figure “Writing roles in fields of tension” has been constructed to illustrate the students’ writing roles and positioning’s in the empirical material. The results show that the shift from paper and pen to computer and screen means more than a shift change in the use of artefacts. The teaching of digital writing has a point of departure as a project in communication. In multimodal environments, pupils are often left without access to a teacher due to the layout of the room. This leads to positioning in roles, such as help seeker and helper. The classrooms are characterised by the constant presence of social media and its demands on students’ attention. Earlier generations of writing processes emphasised the importance of prewriting, drafting and revision in stages. In the digital writing process these stages are lacking. In this context, the digital writing process can be understood as a “fourth generation process” consisting of writing, saving and sending. The fourth generation of writing process stresses on the writing at a micro- rather than macro level. The word processing functions of spelling and grammar offer clickable solutions to problems, but cannot be considered as tools for learning. In the digital classroom pupils are vulnerable, left to their own resources and have difficulties in handling complex assignments.