Digitala distinktioner. Klass och kontinuitet i unga mäns vardagliga mediepraktiker

Publicerad:2014-09-05

Uppdaterad:2015-04-01

Unga svenskar idag, oavsett klass, har samma informationstillgång och samma möjligheter att knyta kontakter och göra sin röst hörd på en potentiellt global skala. Trots det är det tydligt att de är olika benägna att tillvarata dessa möjligheter beroende på klassbakgrund, menar Martin Danielsson.

Författare

Martin Danielsson

Handledare

Ingegerd Rydin, professor, Högskolan i Halmstad. Ebba Sundin, docent, Högskolan i Jönköping, Högskolan för lärande och kommunikation, HLK.

Opponent

André Jansson, professor, Karlstads universitet

Disputerat vid

Högskolan i Jönköping, Högskolan för lärande och kommunikation, HLK

Disputationsdag

2014-09-12

Titel (se)

Digitala distinktioner. Klass och kontinuitet i unga mäns vardagliga mediepraktiker

Titel (eng)

Digital distinctions. Class and continuity in young men’s everyday media practices

Institution

Högskolan för lärande och kommunikation, HLK

Digitala distinktioner. Klass och kontinuitet i unga mäns vardagliga mediepraktiker

Avhandlingen utforskar hur social klass spelar roll för unga mäns vardagligt inbäddade relationer till digitala medier. Syftet är att bidra till den befintliga kunskapen om hur unga människor införlivar digitala medier i sina vardagsliv genom att fokusera på de strukturella betingelserna för denna process. Avhandlingen syftar också till en empiriskt grundad kritik av populära föreställningar om dagens unga som en ”digital generation”, om internet som en socialt transformerande kraft, och om klass som en alltmer förlegad analytisk kategori.

Det empiriska materialet bygger på samtalsintervjuer med 34 unga män (16-19 år) med olika klassbakgrund och utbildningsinriktning på gymnasiet. Med utgångspunkt i Pierre Bourdieus begreppsapparat delas pojkarna in i tre klasser: de kulturellt kapitalstarka, de uppåtsträvande och de kulturellt kapitalsvaga.
Analysen visar att klass, genom habitus, strukturerar de unga männens relation till skolan och framtidsaspirationer. Detta ger även upphov till klasstypiska sätt att förhålla sig till fritiden och bruket av digitala medier. Genom sin klasshabitus och smak tenderar pojkarna att orientera sig och navigera på skilda sätt i vad de själva uppfattar som en hierarkiskt ordnad mediemiljö, vars olika digitala gods och praktiker tillerkänns olika symboliskt värde i skolan och samhället. De kulturellt kapitalstarka uttrycker en till synes ”naturlig” dragning till praktiker som kan generera symboliska vinster både på och bortom utbildningens fält, medan de båda andra klasserna snarare uppvisar en smak för den ”illegitima” digitala kulturen men hanterar detta på olika sätt.
Dessa resultat indikerar att det i dagens tekniska förändringar också finns inslag av sociala och kulturella kontinuiteter. De blottlägger också de strukturella skillnader som döljs av svepande påståenden om dagens unga som en ”digital generation”. Slutligen visar de att klass, tvärtemot utbredda idéer om ”klassernas död”, alltjämt utgör en relevant analytisk kategori.

Digital distinctions. Class and continuity in young men’s everyday media practices

This dissertation explores how social class matters in young men’s everyday relationship to digital media. The aim is to contribute to the existing knowledge about how young people incorporate digital media in their everyday lives by focusing on the structural premises of this process. It also presents an empirically grounded critique of popular ideas about young people as a “digital generation”, about the internet as a socially transformative force, and about class as an increasingly redundant category.

The empirical material consists of qualitative interviews with 34 young men (16-19 years) from different class backgrounds, upper secondary schools and study programmes. Drawing on the conceptual tools of Pierre Bourdieu, three classes are constructed: the “cultural capital rich”, the “upwardly mobile”, and the “cultural capital poor”.

The analysis shows that class, through the workings of habitus, structures the young men’s relationship to school and future aspirations. This also engenders class-distinctive ways of conceiving leisure and digital media use. Through their class habitus and taste, the young men tend to orient themselves and navigate in different ways in what they perceive as a space of digital goods and practices, endowed with different symbolic value in school and society. The “cultural capital rich” are drawn to-wards practices capable of yielding symbolic profit in the field of education and beyond, whereas the other classes gravitate towards the “illegitimate” digital culture but deal with this different ways.

These findings indicate that there are social and cultural continuities at play within recent technological changes. They also expose the structural differences hidden by sweeping statements about young people as a “digital generation”. Finally, they show that class, contrary to popular beliefs about “the death of class”, still represents a pertinent analytical category.