Blatte betyder kompis: Om maskulinitet och språk i en högstadieskola

Blatte betyder kompis: Om maskulinitet och språk i en högstadieskola

Avhandlingen Blatte betyder kompis riktar sitt fokus mot vad några killar på ett högstadium i en skola utanför Stockholm gör genom olika språkliga uttryck; hur de iscensätter maskulinitet och hur stereotypen av invandrarkillen växer fram i skolvardagens kommunikation. Studien handlar på så vis om invandrarkillar , men med den centrala utgångspunkten att invandrarkillen inte är någon fast eller given identitet. Ur ett performativt perspektiv växer denna position fram genom a) elevers och skolpersonals vardagliga språkanvändning och b) hur en dominerande föreställning om unga invandrarmän och det språk de antas tala, reproduceras i och utanför skolan. Det finns en pågående offentlig debatt om hur unga i storstädernas förorter talar en undermålig svenska eller använder ett ovårdat och sexistiskt språk. Avhandlingen förhåller sig kritisk till den moraliserande tonen i detta tal, och hävdar att en sådan ton bidrar till ett essentialiserande och demoniserande av unga män med invandrarbakgrund. Studien undersöker hur diskussioner om förortsslang och sexistiskt språk deltar i att reproducera stereotypen av den unge invandrarmannen som den Andre, och på samma gång konstruerar det svenska som mer jämställt och modernt. Vidare presenteras material där just de ord som det oroligt talas om kommer till uttryck när killarna kommunicerar i skolan. Genom att analysera det som kallas ett sexistsikt språk argumenteras för att detta språkbruk inte kan kallas för obegripligt eller hänskjutas till en förortsslang som bara talas av unga i förorten. Tvärtom är det del av samma heterosexuella meningssystem som uppmuntras i skolan av så väl elever som personal, under lektioner och raster. Att uppträda som kille på rätt sätt kräver en iscensättning av heterosexuell maskulinitet. Det märks inte minst genom en etablerad föreställning om att det inte finns några homosexuella elever eller lärare på skolan. Samtidigt talas det och skämtas det mycket om bögen . Bögen blir en representant för det killar inte ska göra och säga, och genom stereotyperna av invandrarkillen och bögen konstitueras en normerande maskulinitet. På så sätt bidrar studien med analys av vad som är påbjudet och vad som inte får sägas eller göras, och vidare hur det förbjudna språket knyts till olika stereotyper. Samtidigt kan samma namn och kategoriseringar ges olika betydelser beroende på hur de används och vem som använder orden. I skolan, medierna och i samhällsdebatten kan invandrarkillen vara namnet för oppositionell eller sexistisk kille. Men i killars gemenskap kan orden användas på andra sätt. Ofta förhåller det sig som Nejib förklarar saken: Blatte betyder kompis för mig!

Blatte Means Friend: On Masculinity and Language in a Middle School

This thesis deals with masculinity and language among a group of teenage boys. Based on a year s fieldwork at a middle school in a Stockholm suburb, the study focuses on how language is used to perform masculinity and how the stereotype of the immigrant youth emerges in daily communication in school. Inspired by contemporary theoretical work on gender and performativity, the thesis argues that immigrant youth is a subject position that emerges through the intersection of two related kinds of phenomena: (a) what particular individuals do with language, and (b) the attitudes and practices about immigrant young men present in society and communicated in the school environment. There is an ongoing debate about how youths in multiethnic suburbs speak poor Swedish and use inappropriate language. This thesis takes a critical stance toward the essentializing and moralizing dimensions of that debate. It explores how discussions about suburban youth slang and sexist language contribute to stereotypes about immigrant youth that demonize young men from immigrant backgrounds, even as they subtly work to establish the superiority and desirability of middle-class ethnic Swedish culture and people. In addition, the study examines the way in which communicative practices in the school constantly refer to a particular masculine position that function as an absent presence in the construction of immigrant male youth , namely the fag . The omnipresent threat of the fag works in particular ways to construct both a normative Swedishness and a normative heterosexual masculinity. These stereotypes emerge as important boundaries for what should not be said or done in everyday school life. The role of different categorizations in school is examined, and a main finding is that there are no fixed meanings of words as immigrant or blatte (darkie/immigrant). The labels may be used in processes of exclusion, but they are also in order to establish social relations and friendships among boys.