Alcohol Intervention Studies in University Students. Randomised Controlled Trials of Responsible Beverage Service and High Risk Drinking.

Publicerad:2006-05-22

Uppdaterad:2013-02-15

30 procent av alla studenter på universitet och högskolor dricker så mycket alkohol att det är skadligt för dem under någon period under sina studieår. Men det finns metoder för att både identifiera dem, och få dem att dricka mindre, visar Kent Johnsson i sin avhandling.

Författare

Kent Johnsson

Handledare

Professor Mats Berglund

Opponent

Professor Anders Romelsjö, Stockholms Universitet

Disputerat vid

LU – Lunds universitet

Disputationsdag

2006-05-12

Titel (eng)

Alcohol Intervention Studies in University Students. Randomised Controlled Trials of Responsible Beverage Service and High Risk Drinking.

Institution

Medicinska fakulteten

Abstrakt

Den totala alkoholkonsumtionen och intensivkonsumtionen är som högst i artontill tjugofemårsåldern. Hög konsumtion är kopplad till ökad frekvens av skador och ökad risk för alkoholberoende. I slutet av 80-talet började man utveckla preventionsmetoder för universitetsstuderande med riskkonsumtion och i början av 2000- talet sammanfattades kunskapsläget av det amerikanska vetenskapsrådet (NIAAA). Tre metoder bedömdes vara effektiva: 1) kognitiv färdighetsträning med normförtydligande och motivationsförstärkning, 2) motivationsförstärkande tekniker och 3) påverkan av alkoholförväntningar. Nyligen har ytterligare en metod utvecklats där den studerande informeras om sina alkoholvanor i relation till övriga studerande. Informationen kan ges skriftligen eller via Internet.

Förutom individuella insatser kan insatser riktas mot exempelvis servering av alkohol på studentpubar. Utbildning av bartenders har inte provats tidigare i universitetsmiljö men metoden har varit framgångsrik på vanliga barer.

I denna avhandling studeras två typer av interventioner: ansvarsfull alkoholservering och intervention vid riskkonsumtion av alkohol. I första studien utbildas bartenders i ansvarsfull alkoholservering och i andra studien provas olika metoder att intervenera på riskfylld alkoholkonsumtion. Före interventionerna gjordes initiala mätningar, därefter mättes effekterna efter 1 respektive 5 månader i barstudien och årligen i 3 år i högriskstudien. I barstudien användes en alkometer, vilken mäter halten alkohol i kroppen, samt en skala från 0 100 där gästerna får skatta stämningen på baren. I högriskstudien användes en enkät (AUDIT) som mäter alkoholkonsumtion, beroendenivå samt skador av alkoholen. I den första studien ingick 1,918 studenter (mätningar: initialt n= 664, efter 1 månad n= 658, efter 5 månader n=596) som besökte någon av tolv barer under ordinarie pubkvällar. Medelåldern var 22 år och endast en person avböjde deltagande i studien. I den andra studien ingick 695 förstaårsstudenter. Medelåldern var 22 år och 660 (95%) accepterade att deltaga. De med AUDIT poäng över 10 (män) respektive 6 (kvinnor) betraktades som högriskkonsumenter, totalt 188 personer (27%). Utöver högriskgruppen ingick även en grupp lågriskkonsumenter (n=182) som följdes upp på samma sätt.

I barstudien utbildades bartendrarna (n=40) i tekniker för att kunna hantera sin egen konsumtion och i tekniker för att undvika överservering av gästerna. I högriskstudien fick de högkonsumerande studenterna antingen genomgå en kognitiv utbildning eller så erhöll de en personlig dryckesfeedback. I det kognitiva programmet ingick beteendeträning, normförtydligande samt intränande av ett rationellt sätt att hantera alkoholkonsumtionen. Under programmet gavs en systematisk feedback av alkoholvanorna och de fick lära sig tekniker för att planera alkoholkonsumtionen vid fester. I den personliga dryckesfeedbacken fick de information om sina egna alkoholvanor i relation till andras. Om de hade en skadlig alkoholkonsumtion rekommenderades de att minska den.

Det kognitiva programmet gavs i grupp (ca 8 personer) under fem veckor med två timmar vid varje tillfälle. Den personliga dryckesfeedbacken lämnades skriftligen per post.

Programmen kunde med framgång implementeras på ett universitet. I barstudien möttes vi bara av positiva reaktioner under implementeringsfasen och tekniken att mäta promillehalten i utandningsluften innebar inga komplikationer. Även den andra studien möttes av positiva reaktioner. Nästan alla valde att medverka, vilket tyder på att programmet accepterades av studenterna och studentkåren.

Resultaten av studierna redovisas i fyra olika artiklar varav två beskriver utbildningen i ansvarsfull alkoholservering, en beskriver metoderna för högriskkonsumerande studenter och en artikel beskriver dryckesförloppet under studietiden.

Ansvarsfull alkoholservering
Vid den initiala mätningen var gästernas medianpromillehalt 0.82 0 och övre kvartilen (högsta 25%) 1.16 0.

En månad efter utbildningen fanns en skillnad på 0.11 0 mellan gästerna i de två grupperna, med lägre nivå på barer med utbildad personal. Samma gällde för den upplevda stökighetsgraden. Vid en senare uppföljningsmätning, efter fem månader, fanns det inte längre några skillnader. Det fanns inte heller några skillnader mellan män och kvinnor i våra resultat.

Program för högkonsumenter
Vid den initiala mätningen rapporterade majoriteten (69% män och 71% kvinnor) att de drack alkohol 2 till 4 gånger i månaden och 55% av männen drack åtminstone 6 drinkar vid minst två tillfällen per månad. Motsvarande för kvinnor var 15%. Endast 3% av männen och 2% av kvinnorna drack aldrig alkohol.

Båda den långa och korta insatsen reducerade AUDIT poängen på ett statistiskt säkerställt sätt (kognitiv utbildning 1.7 poäng och feedback 2.7 poäng), men det förelåg ingen statistisk säkerställd skillnad mellan de olika programmen.

Dryckesförloppet under studenttiden
Sexton procent hade ett stabilt högt riskfyllt konsumtionsmönster. Elva procent sänkte sin konsumtion från högrisk till lågrisk. Tretton procent från lågrisk till högrisk och sextio procent hade ett stabilt lågt konsumtionsmönster över alla fyra åren vid universitet. Kvinnor var överrepresenterade i gruppen som sänkte sin konsumtion. Det fanns inga skillnader mellan de som fått lång respektive kort intervention inte heller mellan typ av utbildningsprogram.

Alcohol Intervention Studies in University Students. Randomised Controlled Trials of Responsible Beverage Service and High Risk Drinking.

The aim was to study implementation and efficacy of two intervention techniques for risky alcohol consumption in university students. One technique was the Responsible Beverage Service Programme modified for use in students pubs. The other was a cognitive-based education programme (10 hours) for freshman students with risky alcohol consumption that was compared with a mailed personalised drinking feedback. We used randomised controlled trials to examine the efficacy of the interventions. In order to study the influence of a respo-nsible beverage service, a training programme were given to bartenders at local student pubs (N=12) in a random way. Bartenders at six ?nations? (n=40) were trained under the Responsible Beverage Service Programme. The efficacy was assessed by measuring the breath alcohol concentration of patrons, and the social atmosphere as reported by patrons (N=1,918), in pubs with trained and untrained bartenders respectively, initially and after one and five months. In the high-risk drinking study the highest quarter of the students were randomised to one of the two interventions. The effectiveness of two intervention program-mes was tested on 177 high-risk drinking freshmen, from a sample of 695 freshmen. The efficacy was measured with the AUDIT instrument before, and annually for three years after the intervention. In order to monitor drinking patterns during the years at university, a randomly allocated low-risk group (N=182) from the total sample was added for the trajectory analysis. Both programmes could be successfully implemented in a university setting. In the bar study the implementation phase attracted only positive reactions. Measuring breath alcohol levels had no serious drawbacks. The freshmen study also received positive attention. Almost all students accepted participation (95%), indicating acceptance of the programme, both by the individuals and the organisations they belong to. The bar study showed that alcohol levels among the patrons in the intervention bars were decreased and the ?rowdy? social atmosphere reduced, compared with the patrons in the control bars after one month. These differences disappeared at the five-month assessment. The freshmen study found no significant differences between the cognitive behavioural skills training programme and the post-mailed minimal intervention in reducing alcohol consumption and related problems after one year or during a three-year follow-up period. The drinking pattern study revealed that 16 percent had a stable high-risk drinking pattern, 11 percent decreased their drinking pattern from risky to non-risky and 13 percent increased their drinking pattern from non-risky to risky. Sixty percent maintained a stable low drinking pattern during all four years at university.