Effekter av tidiga insatser för förskolebarn med autism

Autistiska barns ursprungliga begåvning spelar större roll för vilka framsteg de gör än hur intensiv behandlingen är. Det menar Åsa Lundholm Hedvall och hennes forskarkollegor vid Göteborgs universitet, som hoppas att studien kan bidra med mer realistiska förväntningar kring insatsers betydelse.

 Varför blev du intresserad av ämnet?


– Jag har jobbat i många år som psykolog med barn och unga med autismspektrum. Förskolebarn är en relativt ny grupp i det sammanhanget och studien gav mig möjlighet att lära mig mer kring den åldersgruppen.

 Vad handlar avhandlingen om?


– Om förskolebarn med autismspektrumdiagnos, utveckling över tid avseende autism, begåvningsnivå, vardagsfungerande, språk och effekten av tidiga insatser. Jag har följt en grupp barn som varit inskrivna vid ett specialiserat habiliteringscenter för barn med autism, under två års tid.

– Träning baserad på tillämpad beteendeanalys har blivit allt vanligare. Metoden betonar vikten av tidig start och värdet av många träningstimmar. Målet är att barnet ska komma ikapp sina jämnåriga inom alla väsentliga områden. Ofta har man inom forskningen tittat på relativt små grupper av barn men jag fick möjlighet att följa en grupp på 200 barn vilket gör att resultaten blir mer generaliserbara.

 Vilka är de viktigaste resultaten?


– Att utvecklingsprofilerna förändrades över tid. Speciellt för gruppen med mindre allvarlig autism som autismliknande tillstånd och för gruppen barn med en utvecklingsförsening. Studien visade också att ungefär hälften av barnen utöver autism även hade en psykisk utvecklingsstörning.

– En jämförelse mellan de barn som fått intensiv träning (15 till 40 timmar per vecka under två år) med de som fått en målinriktad icke-intensiv träning visade inte på någon skillnad i utfall. Istället var det så att resultatet efter två år berodde på vilka intellektuella förmågor barnet hade innan träningen satte igång. För att uttrycka det enkelt: barn som klarade sig bra när träningen startade klarade sig bra vid uppföljningen, och vice versa.

– I studien fick barnen lösa olika neuropsykologiska testuppgifter. De barn som löste uppgifterna långsamt visade sig vara sämre på att klara av vardagsfärdigheter vid uppföljningen efter två år. För de barn som löste uppgifterna snabbt var förhållandet omvänt. Långsam bearbetningshastighet kan vara ett tidigt tecken på att barnet har något som i sin tur kan kopplas till en mindre positiv långtidsprognos för barn med autism.

 Vad överraskade dig?

– Att den gemensamma nämnaren för vilken effekt träningen hade var begåvningsnivå och inte någon annan faktor som till exempel svårighetsgrad av autism.

Vem har nytta av dina resultat?

– Resultaten är viktiga för personal i förskola och skola men även för föräldrar för att få mer realistiska förväntningar kring insatsers betydelse.

Text: Åsa Lasson

Foto: Anna Bokström