Det godkända fusket. Normförhandlingar i gymnasieskolans bedömningspraktiker

Det godkända fusket. Normförhandlingar i gymnasieskolans bedömningspraktiker

I alla samhällen förväntas den offentliga skolan bidra till att unga människor lär sig att känna social tillit både till sina medmänniskor och till samhällets institutioner. Lärande i och för social tillit kan förstås utgöra det sammanfattande innehållet i formella läroplaner för den svenska skolan. Olika former av fusk inverkar negativt på social tillit. Elevers fusk i skolan uppmärksammas allt oftare som ett problemfyllt fenomen. Syftet med avhandlingen är att öka förståelsen av hur lärande i relationen mellan individ och samhälle kan gå till i dagens skola och hur fenomenet skolfusk kan förstås i förhållande till villkoren för den tillvaro som gymnasieelever och lärare delar i skolan.

Enkätstudier visar att eleverna varken förstår skolfusk som ett självklart felaktigt agerande eller som upp till var och en att självständigt besluta om. Skolfusk framstår istället som ett dilemma i behov av gemensamma förhandlingar om hur man bör agera. I anonyma chatdiskussioner mellan elever framkommer att skolfusk tolereras socialt om det anses nödvändigt. Som nödvändigt skolfusk räknas dels när elever i återkommande svårigheter att klara den lägst godkända betygsnivån fuskar så att ett godkänt betyg uppnås, dels när elever i tillfälliga svårigheter fuskar sig till den betygsnivå som de vanligen brukar uppnå utan skolfusk. Eleverna förefaller inte att känna till det starka regelsystem som finns kring skolfusk på den skola där de går, men utgår samtidigt ifrån att fusk inte är tillåtet. Eleverna upplever att lärare ”nästan blundar” för ett omfattande skolfusk och att betygssättning därför riskerar att bli orättvis. I diskussionerna framhålls det som viktigt att eleverna, via betyg, kan rangordnas rättvist med eller utan skolfusk. Det socialt godkända fusket beskrivs att delvis kunna kompensera för den upplevda orättvisan.

I gruppdiskussioner bland lärare framkommer att man upplever förväntningar på att tolerera vissa avvikelser från regler kring prov och betyg om det behövs för att säkra elevbetyg på lägsta godkända nivå. Lärarna beskriver förhållandet mellan ett starkt regelverk mot skolfusk och den faktiska verksamheten som en ”skenvärld”. De prioriterade förväntningarna på goda elevbetyg innebär att lärarna upplever att de dels inte bör jaga skolfuskare alltför flitigt, dels vid behov bör överväga att sänka kraven för lägst godkända betygsnivå genom så kallade snällbetyg. Lärarna upplever att förväntningarna på måluppfyllelse i form av betyg kommer från såväl elever, elevers föräldrar, skolledare som från samhället i stort. Lärarna tolkar skolledningens förväntningar på goda betyg som förknippade med att skolan bör framstå som attraktiv på en skolmarknad där skolor konkurrerar om de elever som finns. Lärarna ser det som problematiskt att kraven på goda kundrelationer med elever och deras föräldrar försvårar möjligheterna att agera för social fostran vad gäller till exempel skolk, sen ankomst och skolfusk.

Både eleverna och lärarna upplever att förväntningarna på alla elevers måluppfyllelse utan snällbetyg och skolfusk är orimliga att uppfylla. Eleverna och lärarna förefaller dessutom väl medvetna om såväl skolfuskets som snällbetygens betydande omfattning och om varandras tolerans av regelbrotten. Likaledes delar man en uppfattning dels om att toleransen för regelbrotten inte bör diskuteras öppet, dels om att toleransen ytterst är villkorad av krav på att ekonomiska mål skall uppfyllas. Genom att i dolt samförstånd godkänna visst skolfusk kan skolan samtidigt, men separerade från varandra, uppvisa starka (men inte aktiva) kvalitetssäkringssystem för provsituationer och betygssättning parallellt med en hög måluppfyllelse i form av goda elevbetyg.

De dominerande förväntningar som eleverna och lärarna ger uttryck för att uppleva liknar i mångt och mycket de förväntningar som ryms inom paraplybegreppet New Public Management (NPM). I de förväntningar som gäller inom NPM-styrning av offentliga verksamheter prioriteras individuell initiativförmåga, kostnadsmedvetenhet och resultatorientering i förhållande till i förväg uppställda mål. Framväxten av NPM och de tillhörande förväntningarna på hur man som individ bör agera kan förstås som neoliberala ideologiska reaktioner på de ekonomiska utmaningar som västvärlden återkommande upplevt sedan 1970-talen. I dagens samhälle har förväntningar som kan knytas till individualism och ekonomi starkt genomslag, vilket teoretiskt kan förklara hur visst fusk motvilligt godkänns om det förstås kunna bidra till ekonomisk måluppfyllelse. Genom att bryta mot regler kan högre prioriterade förväntningar uppfyllas.

Gymnasieskolans möjliga rum för lärande i relationen individ-samhälle villkoras idag av förväntningar på att elever och lärare bör uppfylla i förväg uppställda mål. Villkoren innebär att skolans huvuduppdrag reduceras på så vis att kunskap främst definieras som en varudeklarerad standardiserad produkt och demokrati främst som individuellt entreprenörskap på marknadens villkor. Måluppfyllelse i form av goda betyg beskrivs som ekonomiskt viktig av konkurrensskäl för såväl individuella elever och lärare som för nationen i ett globalt perspektiv. Inom dessa villkor uppfattar lärarna det som svårt att diskutera skolfusk som ett mellanmänskligt moraliskt dilemma. Att som elev och lärare hantera skolfusk i vardagen innebär att lära sig att i dolt samförstånd koppla isär officiella regler och faktisk verksamhet. En sådan dubbel agenda är oförenlig med officiella ideal i läroplaner och därigenom destruktiv för social tillit. Att tyst tolerera en dubbel agenda av godkänt skolfusk är att se som en aspekt av en dold läroplan.

Abstract in English