”Brytning blir lyssnarvänlig med korrekt grundrytm”

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag förstod redan i grundskolan att jag var intresserad av språk, min mor är dessutom tvåspråkig och jag insåg att det var bra med fler språk eftersom jag har tyska släktingar. Under tiden som jag läste fonetik på universitetet blev jag övertalad att vikariera som sfi-lärare och jag hade även kvällskurser i uttalsundervisning men saknade en pedagogisk kunskap att förena med mina kunskaper inom fonetik. På så sätt blev jag intresserad av att förena fonetik och pedagogik. Jag undervisade i sfi även på 90-talet, och efter några expertuppdrag inom uttalsundervisning för Skolöverstyrelsen började jag började läsa upp min fonetik och blev sen doktorand på deltid samtidigt som jag arbetade på Sundsvalls gymnasium.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har undersökt en undervisningsstrategi för uttalsundervisning i svenska för invandrare som jag redan har följt i 20 år i det pratiska arbetet. Jag fick möjlighet att granska strategin på ett vetenskapligt sätt och har bland annat tittat på om prioriteringarna är vettiga och korrekta. Olle Kjellin kom ut med en bok 1978 som hjälpte mig att inte fastna i fonetiska petitesser och jag har byggt vidare på hans arbete. I min avhandling beskriver jag hur den här strategin har vuxit fram och jämför hur den harmoniserar med befintliga rön om rytmiska strukturer. I strategin utgår man från att svenskan blir lyssnarvänlig om det finns en korrekt grundrytm, det vill säga att man betonar rätt ord i satsen, och att konsonantlängden är en viktig del för att beskriva svenskans rytm. Jag har gjort experiment som visar att konsonanters längd spelar roll för att man ska uppfatta betoning och skillnad mellan exempelvis ”vila” och ”villa”, ”mata” och ”matta” – det hänger inte bara på vokaler. Det handlar om längdrelationer mellan vokaler och konsonanter och längden på dem i relation till andra större enheter. De flesta vokal- och konsonantljud i talad svenska ska vara korta och är det också. I ordet ”potatis” finns det 7 språkljud och endast ett av dem ska vara långt, nämligen a. I ”Bosse” finns det 4 språkljud och ett av dem ska vara långt, nämligen s. Man kan mäta varaktigheten hos sådana ”fonologiskt långa ljud” i svenska och finna att de ofta är betydligt kortare i svenska som talas med utländsk brytning, än hos infödda svenskar. Allra vanligast är att andraspråkstalare missar längden på konsonantljud efter kort betonad vokal, som just s-ljudet i ”Bosse” eller
m-ljudet i ”blomma”.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– En slutsats är att det är viktigt att betona orden på rätt sätt för att bli förstådd. En annan slutsats är att det komplementära längdförhållandet mellan vokaler och konsonanter är ett starkt mönster som smittar av sig när svenskar talar tyska och engelska. I början tänkte jag att konsonantlängd var trams, men det är för att vi inte har lärt oss att fokusera på det i skolan och för mig var det en fantastisk upplevelse när jag kom underfund med det. Eleverna började låta på ett nytt sätt och då blev det kul att hålla på med uttalsundervisning. Jag har gjort en del försök med att låta andraspråkstalare få säga olika meningar, och de versioner som var klockrena följde det svenska mönstret både vad gäller vokal- och konsonantlängder. Det finns en diskussion om att brytning på vissa modersmål inte anses lika attraktiva som andra och många lärare tror att det är något man får acceptera – men det eggar inte till undervisningsinsatser: om fler andraspråkstalare får en mer lyssnarvänlig svenska ökar toleransen.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Det var inget som överraskade mig direkt i forskningen. För mig personligen blev jag fascinerad över att det finns så mycket att lära sig om fonetik.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärarutbildare, lärare i svenska som andraspråk, sfi-lärare och ”vanliga” lärare. Jag har fått en chans att testa något vetenskapligt som jag lärarmässigt vet är bra, och mina resultat är väldigt praktiskt tillämpbara. Lärarutbildare på universitetet håller sig ofta till gamla pålitliga sanningar och det som jag förespråkar har inte blivit pålitliga sanningar – än. Mina resultat kan vara till hjälp för många lärare som fått en otillräcklig fonetisk utbildning. Jag har egentligen samma strategi nu som när jag jobbade som sfi-lärare men den är bättre underbyggd.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Alla nyutbildade lärare bör låta de här rytmiska detaljerna eller reglerna bli en bas som man sen kan bygga på med andra finesser. Hela området för uttalsundervisning skulle kunna lyftas flera steg och det gäller att mina resultat kommer till allmän kännedom i läromedlen. Det kan vara hela skillnaden på ett bra eller dåligt uttal om man i sfi-böckerna stryker under i:et i vila och l:et i villa i enlighet med mitt system, eller som i den äldre modellen där man stryker under i:et i vila som jag gör men sedan sätter en prick under l:et för att tala om att det är kort – då blir uttalet osvenskt och tvetydigt.

Åsa Larsson