Toleransens pedagogik. En pedagogisk-filosofisk studie av tolerans som en fråga för undervisning

Toleransens pedagogik. En pedagogisk-filosofisk studie av tolerans som en fråga för undervisning

I avhandlingen finns ett intresse för hur lärare och utbildare kan undervisa om och förhålla sig till tolerans inom skola och utbildning. Bakgrunden är de problem och dilemman som ett pedagogiskt arbete med tolerans i praktiken har visat sig innebära. För hur gestaltas en sådan undervisning utan att vi samtidigt peka ut och stigmatisera den Andre i toleransens namn?

Arbetets teoretiska hemvist är dekonstruktion och Jacques Derridas filosofiska arbeten. Med utgångspunkt i såväl reella som fiktiva klassrumsexempel, utforskar avhandlingen den mellanmänskliga toleransens etiska och transformerande potential inom pedagogisk verksamhet. I ett första steg (Del I Upptakt) problematiseras föreställningen att den som tolererar och den som blir tolererad existerar som självständiga och på förhand givna identiteter, något som har kommit att karaktärisera undervisningen om tolerans.

I ett andra steg (Del II Inramning) skriver jag fram en toleransens topografi. Här görs en åtskillnad dels mellan institutionell och interpersonell tolerans, dels mellan tolerans som begrepp och olika parallellt existerande föreställningar om tolerans. Utifrån denna rekonstruktion av begreppet identifieras sedan tre dilemman som den toleranta individen ställs inför i mötet med den andre, och som jag i avhandlingen kallar för välkomnandets dilemma, gränsdragningens dilemma och bärandets eller uthärdandets dilemma. Det är också dessa dilemman som bjuder in till avhandlingens tredje del.

I ett tredje steg (Del III Tematiseringar) förflyttar jag mig från den ”avvikande andre” till det tolererande subjektet, men nu förstått som ett öppet, sårbart och föränderligt subjekt. Här låter jag närläsningar av Derridas dekonstruktioner av tre begrepp som är centrala för vår förståelse av en mellanmänsklig tolerans – gästfrihet, rättvisa och sorgearbete – utgöra underlaget för en pedagogisk-filosofisk analys. I tre kapitel som vart och ett svarar mot ett av toleransens dilemman, vävs Derridas dekonstruktioner samman med fiktiva klassrumsexempel och texter från bland annat Emmanuel Levinas, Hannah Arendt, Jürgen Habermas och Julia Kristeva . Genom att därigenom skriva fram något som kan liknas vid ett mötets genealogi, visar jag på den obestämbarhet mellan det egna och det främmande som varje föreställning om ett ”tolererande jag” rymmer. Syftet med avhandlingens del III är således att öppna upp för alternativa sätt att förhålla sig till ett pedagogiskt arbete med tolerans inom skola och utbildning. Den fråga jag ställer är: vad händer om vi sätter individens öppenhet, sårbarhet och beroende av andra i centrum för skolans toleransarbete?

De alternativa förhållningssätt som framträder beskrivs avslutningsvis inom ramen för det som i avhandlingen gens namnet en toleransens pedagogik (Del IV Betraktelser). Här lyfts bland annat vikten av att som lärare låta eleverna stå öppna för det oförutsedda i varje levt och unikt gestaltat möte med den andre, något som kräver takt och improvisation i undervisningen, snarare än på förhand utarbetade pedagogiska metoder. Mot bakgrund av de främlingsfientliga strömningar som tycks få allt större fotfäste i såväl Sverige som i Europa, framstår värdet av en levd, gestaltad och förkroppsligad tolerans mer aktuell än någonsin. I detta sammanhang erbjuder avhandlingen en fördjupad och mer mångbottnad bild av undervisningen i ett av det demokratiska samhällets mest grundläggande värden – tolerans.