Läraryrket är både evigt och föränderligt

Publicerad:2006-12-12

Uppdaterad:2012-05-03

Skribent:Robert Gres

Det säger forskaren Joakim Landahl, som har studerat hur den sociala dimensionen av läraryrket har förändrats under 1900-talet, med fokus på fostran och omsorg. Hur har bilden av skolbarnet förändrats – och därmed även bilden av läraren?

Hur blev du intresserad av ämnet? – Mitt avhandlingsämne var i viss mån redan formulerat av handledaren när jag började forska, tanken var att den skulle handla om läraryrket och senmoderniteten, men det var inte mer specificerat än så. Jag var på jakt efter en specifik ingång som skulle ge mig möjligheten att titta särskilt på relationen mellan lärare och elev. Vid den här tidpunkten läste jag en del moralfilosofisk litteratur, och fick dessutom tillgång till en intervjustudie som var gjord vid slutet på 90-talet och som handlade om hur läraryrket hade förändrats under de senaste årtiondena. Jag fäste mig vid att lärarna i den här studien talade om att de var så mycket MER än lärare: de var också psykologer, kuratorer och mentorer. För mig framstod detta som en möjlig ingång till att studera lärarrollens förändringar under 1900-talet, för det är hur skolan och läraryrket har förändrats under 1900-talet, och vad som är utmärkande för dagens lärarroll, som är undersökningens övergripande fokus.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om den sociala dimensionen av läraryrket, som jag delar upp i fostran och omsorg. Jag har tittat på hur fostran (att motverka normbrott) och omsorg (att motverka lidande) historiskt har ändrat karaktär: hur bilden av skolbarnet, med dess behov och olika typer av problem, har förändrats – och hur det har lett till att bilden av läraren har förändrats. Studien är både samtida och historisk, men fokuserar huvudsakligen på 1900-talet. Jag har hela tiden försökt ställa historien mot nuet för att se vilka skillnader som finns, och vad de här skillnaderna står för. Avhandlingen tar upp flera olika teman för att belysa det här. En av dem är elevers kollektiva motstånd mot läraren, där jag lyfter fram hur synen på skolklassen som ett kollektiv har förändrats. Utgångspunkten är att läraryrket får sin prägel av att man arbetar med ett kollektiv av människor, det är ett sorts institutionellt särdrag, samtidigt som det inte är oföränderligt. Under första halvan av 1900-talet talades det mycket om att skolklassen tenderade att sluta sig samman mot läraren: eleverna hade helt enkelt en överdriven solidaritet med varandra, en alltför stark sammanhållning som skulle motverkas. Det står i ganska stark kontrast mot den bild av skolklassen som vuxit fram de senaste tre decennierna, där debatten istället handlar om mobbning och kränkning – ett uttryck för skolklassens splittring.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att den sociala dimensionen av en lärares arbete är både evig och starkt föränderlig. Evig i den bemärkelsen att det ibland finns en uppfattning om att de här frågorna har dykt upp precis nyligen, att de i särskilt hög grad präglar dagens lärare, när det egentligen är så att det här frågorna alltid har diskuterats, hanterats och problematiserats inom lärarkåren. Samtidigt är huvudresultatet i min avhandling de olika förändringar som har skett när det gäller synen på fostran och omsorg. Jag har försökt skapa ett språk för att beskriva hur skolan och läraryrket har förändrats: genom att skapa begrepp som synliggör de här förändringarna så tror jag vi kan få syn på saker som annars är ganska svåra att få syn på.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Jag tycker att jag blir förvånad hela tiden! Men en sak var hur specifikt man tidigare beskrev olika typer av elevproblem och hur läraren borde förhålla sig till barnen. Det finns till exempel väldigt detaljerade anvisningar kring hur lärare och barn ska sitta – lärare fick inte själva besluta om de skulle gå omkring i klassrummet eller inte, och det här beskrivningarna fanns faktiskt med ända in på 50-talet. När det gäller modern tid så måste jag säga att den skrivelse som Skolverket kom med, i samband med de nya ordningsreglerna för grundskolan, verkligen förvånade mig. Skolverket gav då riktlinjer för hur de här reglerna kunde tolkas, och jag tyckte att det var anmärkningsvärt att de menade att skolan kunde reglera elevernas klädsel – till exempel om den var alltför utmanande.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror att resultaten kan intressera en bredare allmänhet – för skolfrågor är allmänintressanta – eftersom den bygger på väldigt mycket konkret empiri både från historia och nutid. Därmed kan både äldre och yngre känna igen sig i den skola som presenteras i avhandlingen. Men den primära målgruppen är de verksamma inom skolsektorn: lärare, skolledare och lärarstuderande, men också politiker.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Framför allt tror jag att resultaten kan påverka samtalet och reflektionerna kring den sociala aspekten av läraryrket, och därmed i förlängningen påverka arbetet i skolan. Som jag ser det finns det ett behov av nyansering: man får ofta en bild av att skolan förändras för att eleverna förändras, förr kunde lärare till exempel säga att det inte gick att nå fram till eleverna på grund av faktorer som hemförhållanden eller populärkultur: ”vi kan inte fullgöra vår verksamhet för eleverna lyssnar bara på radio”. Mitt bidrag är att vända på det resonemanget och istället lyfta fram hur SKOLAN förändras snarare än eleverna. Hedda Lovén

Intervju

Forskningsbevakningen presenteras i samarbete med