Postural balans, fysisk aktivitet och kapacitet bland unga personer med intellektuellt funktionshinder

Publicerad:2013-08-15

Uppdaterad:2013-10-14

Sven Blomqvists avhandling visar att unga personer med utvecklingsstörning har sämre fysisk förmåga än jämnåriga utan utvecklingsstörning. Det är därför viktigt att gruppen får anpassat stöd från skolpersonal.

Författare

Sven Blomqvist

Handledare

Börje Rehn, Umeå universitet, Anita Wester, Skolverket, professor Gunnevi Sundelin, Umeå universitet

Opponent

Professor Rolf Moe-Nilssen, Universitetet i Bergen

Disputerat vid

Umeå universitet

Disputationsdag

2013-06-13

Titel (se)

Postural balans, fysisk aktivitet och kapacitet bland unga personer med intellektuellt funktionshinder

Titel (eng)

Postural balance, physical activity and capacity among young people with intellectual disability

Institution

Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering

Postural balans, fysisk aktivitet och kapacitet bland unga personer med intellektuellt funktionshinder

Det övergripande målet för denna avhandling var att undersöka balansförmåga, fysisk aktivitet, fysisk kapacitet och samband mellan dessa hos unga personer (16-20 år) med lätt till moderat intellektuellt funktionshinder (IF). Målet var också att undersöka reliabilitet och validitet hos posturala balanstester. För undersökning av balansförmåga krävs tillförlitliga och valida test för målgruppen. Fem vanligt förekommande samt ett nytt test utvärderades av en bedömare vid två tillfällen (test-retest med 1- 12 dagars mellanrum). ICC-värden större än 0.80 uppnåddes för fyra av testen; Extended Timed Up and Go Test (ETUGT), Modified Forward Reach Test (MFRT), One-Leg Stance Test (OLS) och Force Platform Test (FPT). Den minsta upptäckbara skillnaden varierade mellan 12% till 40%, där värden under 20 % anses som låga. Den samtida validiteten mellan de sex balanstesten varierade mellan låg till ingen varför flera test av balansförmågan anses nödvändig. Fall är mer förekommande hos unga personer med IF jämfört med unga utan IF. En orsak kan vara nedsatt balansförmåga. Balansförmåga undersöktes med fem olika test samt styrka i ben- och bålmuskler hos unga personer med IF och jämfördes med en åldersmatchad kontrollgrupp utan IF. Resultatet visade att unga personer med IF presterade väsentligt sämre på de flesta balanstest och alla styrketest jämfört med kontrollgruppen. Muskelstyrka, kroppslängd och body mass index hade inget starkt samband med balansförmåga. Resultat visade också att unga personer med IF inte hade mer syndominerad balans jämfört med kontrollgruppen. Eftersom unga personer med IF verkar falla oftare än unga utan IF är det viktigt att undersöka deras posturala reaktioner. Unga personer med och utan IF testades med sex stycken bakåtförskjutningar av underlaget de stod på, så att de fick ett framåtsvaj. Posturala muskelreaktioner undersöktes såsom; muskelsynergier, balansstrategier, tid till aktivering efter störning, tid till maximal aktivering och anpassning av muskelsvar efter upprepade förskjutningar. Muskler som undersöktes med elektromyografi var; gastrocnemius, biceps femoris, erector spinae (ländryggsnivå). Resultatet visade att det inte var några skillnader mellan grupperna beträffande; muskelsynergier, balansstrategier, tid till muskelaktivering och tid till maximal muskelaktivering. Dock kunde ett mönster urskiljas att unga personer med IF anpassar sitt muskelsvar mindre än unga utan IF vid upprepade störningar. Studier har visat att personer med IF har nedsatt balansförmåga, är mindre fysiskt aktiva och har lägre aerob kapacitet jämfört med personer utan IF vilket kan leda till hälsoproblem. Sambanden mellan dessa fysiska parametrar och hälsa har dock inte undersökts. Balansförmågan (posturalt svaj mätt med kraftplatta), fysiska aktivitetsnivå (stegräknare), aerob kapacitet (submaximalt cykelergometertest) och den upplevda hälsan (anpassat frågeformulär). Analysen visade att inga signifikanta samband kunde upptäckas. Unga män och kvinnor med IF har lägre aerob kapacitet jämfört med ålders- och könsmatchade individer utan IF. Svaren på frågeformuläret överensstämde dåligt med de uppmätta värdena på de fysiska testerna för unga personer med IF. Sammanfattningsvis visar resultatet från avhandlingen att ETUGT och MFRT kan användas till att utvärdera förändringar i balansförmågan över tid för unga personer med IF. Vidare har unga personer med IF nedsatt balansförmåga och presterar sämre på styrketester jämfört med jämnåriga utan IF. Muskelstyrkan och kroppslängden har liten betydelse för balansförmågan och body mass index har ingen betydelse för balansförmågan. Posturala muskulära reaktioner efter balansstörning verkar likartade för unga personer med och utan IF men anpassningen av muskelsvaret vid upprepade störningar förefaller nedsatt hos unga personer med IF. Undersökningarna i denna avhandling indikerar också att unga personer med IF har nedsatt fysisk aktivitetsnivå och lägre aerob kapacitet än unga personer utan IF. Brist på samband mellan balansförmåga, fysik aktivitet och aerob kapacitet tyder på att de ska utvärderas och tränas separat. Unga personer med IF verkar ha svårare att se hälsofördelar med att vara fysiskt aktiv. Med hänsyn till detta är det viktigt att de får anpassat stöd från föräldrar/vårdnadsgivare, personal i skolan, sjukgymnaster och andra personer i deras närhet.

Postural balance, physical activity and capacity among young people with intellectual disability

The overall aim of this thesis was to investigate postural balance, physical activity, physical capacity and their associations in young people (16-20 years) with intellectual disability (ID), mild to moderate. The aim was also to study the reliability and concurrent validity of postural balance tests. To evaluate postural balance, one assessor used five common postural balance tests and one new test. The tests were performed twice for 89 young people with ID (one to twelve days apart). Intraclass correlation coefficients greater than 0.80 were achieved for four of the common balance tests: Extended Timed Up and Go Test (ETUGT), Modified Forward Reach Test (MFRT), One-Leg Stance Test (OLS), and a Force Platform Test (FPT). The smallest real difference ranged from 12% to 40%; less than 20% is considered to be low. For the six balance tests, the concurrent validity varied between none to low. Falls are more common for young people with ID compared to young people without ID. One reason could be impaired postural balance. The postural balance for young people with ID has not been thoroughly investigated. Therefore, five balance tests and three muscle strength tests were used to compare young people with ID with an age-matched control group without ID (n=255). The young people with ID had significantly lower scores on most of the postural balance tests and muscle strength tests of the trunk and lower limbs. Muscle strength, height, and body mass index had no strong association with postural balance. The results also illustrated that young people with ID did not rely more on vision for their balance ability compared to peers without ID. It seems that postural balance is impaired for young people with ID when evaluated with common tests. An everyday situation is to react to unexpected balance disturbances to avoid falls by using different postural responses. Since young people with ID seem to fall more often than peers without ID, it is valuable to investigate if those postural responses are different between the groups. Therefore, young people with and without ID (n=99) were exposed to six backward surface translations and several postural muscle responses were evaluated: muscle synergies and strategies, muscle onset latency, time-to-peak amplitude, and adaptation. The responses of the investigated muscles – the gastrocnemius, the biceps femoris, and the erector spinae L4 level – were measured using electromyography. The results showed that there were no differences between the two groups with respect to synergies or strategies, muscle onset latency, and time-to-peak amplitude. An overall pattern was seen, that young people with ID adapted their muscle response slower in all three muscles than peers without ID, but this pattern was not statistically significant. Studies have shown that people with ID have impaired postural balance, a lower level of physical activity, and lower aerobic capacity compared to people without ID. The association is however not investigated. Therefore, postural balance (postural sway indirectly measured with the subjects standing on a force platform), physical activity (measured with a pedometer), and aerobic capacity (measured with a sub-maximal ergometer cycle test) were used to assess young people with and without ID (n=106). To investigate the subjects’ view of their own health, the subjects completed an adapted questionnaire that addressed their perceived health. The analysis showed no significant associations between postural balance, level of physical activity, and aerobic capacity. The subjects in the ID group, both men and women, had significantly lower aerobic capacity compared to subjects without ID. The answers from the health questionnaire did not correspond to the measured outcomes from the physical tests for young people with ID. In conclusion, ETUGT and MFRT can be used to evaluate change in postural balance over time in young people with mild to moderate ID. The low concurrent validity suggests that the postural balance tests probably challenge various subsystems. Young people with ID have impaired postural balance and perform lower on muscle strength tests than age-matched controls. Postural muscle responses after external perturbations seem to be similar for young people with and without ID, but the ability to adapt muscle responses after repeated perturbations appears to be slower for young people with ID. The studies in the thesis also indicate that young people with ID have reduced level of physical activity and lower aerobic capacity. The lack of association between the different physical functions indicates that they should be evaluated and exercised separately. Young persons with ID might have more difficulty realising the health advantage of being physically active, as they do not seem to make this connection. Because of this, it is important that parents/guardians, school staff, physiotherapists, and others encourage them to participate in physical activity.