Lokala betygskriterier underminerar rättvisa betyg

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetade själv som grundskollärare 1996 när lärare för första gången skulle sätta betyg i åttan, och funderade mycket på hur man skulle bära sig åt för att sätta målrelaterade betyg – när det inte finns några mål. Jag minns att det var ursvårt att skriva de där kriterierna, i synnerhet när man inte hade fått någon utbildning kring hur man skulle gå till väga. Jag skrev sedan min licentiatuppsats (En roliger dans) om just 1996 års betygskriterier för åttan. Jag samlade då in 1996 års betygskriterier från 93 olika skolor, och den avhandling jag nu disputerar med är en återupprepning av det arbetet, fast nio år senare.

Vad handlar avhandlingen om?

– Dels består den av en historisk studie om hur man har tänkt kring betyg och betygssättning, från folkskolan fram till idag. Men den handlar även om skolornas lokala betygsättning i åttan för ämnena engelska, kemi samt idrott och hälsa.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Det är ett enormt stort material jag har samlat in, och eftersom jag har gjort det med nio års mellanrum så kan man nu se intressanta skillnader i dokumenten från 1996 och 2005. Först och främst kan man säga att det finns en mycket mer medveten diskussion om betyg och bedömning idag än vad det gjorde för nio år sedan. Jag hade en känsla av (när betygskravet kom 1996) att det var nians lärare som arbetade med nians mål och som ensam bar ansvaret för det. Idag involverar sig hela grundskolan i nians mål, man ser det som skolans gemensamma angelägenhet.
– Sen är ju de allra värsta avarterna borta vad gäller de betygskriterier som jag har fått in från lärarna. När jag samlade in 1996 års kriterier kunde de ibland bestå av ett handskrivet kladdpapper som de skickade in.
– Men det viktigaste resultatet är att vi har skapat ett betygssystem som aldrig någonsin kan vara likvärdigt i åttan, eftersom vi lämnar det upp till var och en att besluta på vilka grunder bedömningen ska ske. Det kan aldrig bli rättvist. Det behövs en politisk diskussion kring betygen i åttan: varför har vi betygen, vad står de för, och vad ska ingå i bedömningen?

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att kravet för godkänt har sjunkit så mycket. Det finns ingen som kommer att säga rent ut att ”det räcker med att du kommer”, men i princip så är det ofta vad som gäller. En annan överraskning var den officiella retoriken kring den nya målrelaterade skolan. Det förs ofta fram att den nya skolan står för något helt annorlunda än den gamla, men när man går in och gör en jämförelse så ser man att så faktiskt inte fallet. Till exempel sägs det ofta att en nyhet i den målrelaterade skolan är att man bara ska se till kunskapen, men så var det faktiskt i förr också.
– Sen vill jag också poängtera att det här med att utforma lokala kriterier inte heller är tidsmässigt rimligt: när jag räknade LÅGT på hur många timmar som har gått åt för Sveriges grundskollärare att producera de här dokumenten, så kom jag inte under en miljon arbetstimmar.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att resultaten kan ge upphov till en politisk diskussion som inte bara handlar om huruvida vi ska ha betyg i sexan eller ej, utan snarare kring hur betygssättningen ska gå till. Jag har försökt läsa de kriterier jag fick in från en 14-årings perspektiv, för det är ju ändå DEM som ska läsa det här för att veta vad som gäller. Men mycket av det jag samlade in måste vara helt obegripligt för dem. 14-åringarna och deras föräldrar har antagligen inte en aning om att skolorna utformar de här kriterierna själva – de flesta av oss lever i tron att det mesta i skolans värld är ganska centralstyrt och välordnat, men i det här fallet är det faktiskt inte så: grunderna för ett betyg kan skifta oerhört mycket. Här ser man ett gott exempel på hur ett politiskt beslut har fattats utan att man egentligen har funderat på hur det påverkar dem det faktiskt berör, nämligen eleverna.

Men är det egentligen en nyhet att betyg är orättvisa?
– Betyg bygger alltid på bedömningar, och i princip har all form av bedömning ett element av orättvisa i sig. Det intressanta är att orättvisa betyg ständigt är på tapeten, men jämför med högskoleprovet: det har också visat sig vara orättvist eftersom det gynnar studenter med en viss utbildning framför andra, och det slår precis lika hårt. Men det uppmärksammas inte alls i samma utsträckning. Nej, betyg kan aldrig bli helt rättvisa, men när vi nu MÅSTE bedöma eleverna på något sätt så är faktiskt betyg det bästa verktyg vi har. Därmed inte sagt att dagens betyg inte kan bli MER rättvisa: de gånger man beslutar att man ska ha betyg bör det förstås vara samma regler som gäller för hela landet.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att avhandlingen kan påverka genom lyfta fram en del nya aspekter som ger lärare möjlighet att reflektera över vad de gör när de sätter betyg – och vad betygsättningen faktiskt står för.

Hedda Lovén