Om möjligheten att undervisa i etik: En undersökning av lärares resonemang om teknikutvecklingens etiska aspekter

Om möjligheten att undervisa i etik: En undersökning av lärares resonemang om teknikutvecklingens etiska aspekter

Denna undersökning syftar till att beskriva, reflektera kring och öka förståelsen för de möjligheter lärare har och vad det kan betyda att undervisa elever om de etiska aspekterna av det teknologiska framåtskridandet. Problematiken involverar tre frågeställningar: betydelsen av en särskild vokabulär, kunskap och ett särskilt etiskt ansvarstagande.

Undersökningen är baserad på en intervjustudie med 15 lärare som undervisat på kursen Teknik, människa, samhälle. Det vetenskapliga förhållningssättet är inspirerat av de senare arbetena av filosofen Ludwig Wittgenstein. Enligt detta synsätt kan vi komma närmare en lösning på pedagogiska problem genom att undersöka hur språket fungerar.

Detta påminner oss om att det inte verkar rimligt att tro att vi behöver en särskild vokabulär eller ord för att rikta uppmärksamheten mot något etiskt. Snarare att ord kan användas på olika sätt, etiskt eller icke-etiskt. Lärarna gav en mångfald exempel på etiska problem och dilemman som följer av den tekniska utvecklingen, t.ex. inom krigsindustri, bilindustri och informationsteknologi. Dessa fall bygger inte på en särskild kunskap; snarare något som liknar en tro eller tillit. Alla lärare var överens om att tekniker och ingenjörer måste ta ansvar i sin yrkesutövning, men inte genom att inta en särskild yrkesroll utan som person. Möjligheterna att ta ansvar är emellertid beroende av det omgivande samhället; ibland av en brist på kunskap eller möjlighet att kontrollera en situation. Å andra sidan, att ta ansvar är inte alltid detsamma som att ha kontroll. Det är viktigt att diskutera, menar lärarna, men allt är inte öppet för diskussion.

Läraren kan inte agera som etisk expert: något sådant finns inte. Hon måste agera som en person på grundval av sina egna erfarenheter. Om en lärare ska nå ut till sina elever, måste hon inge ett förtroende, men inte i egenskap av någon som professionellt sett vet mer utan som någon som har något att säga. Undervisningens karaktär kan inte bygga på kontroll, utan på ett hopp. Ett hopp att man, som lärare, kan väcka upp elevernas samvete: att se den andre, vad situationen kräver och vad det skulle innebära att handla si eller så.

On the possibility of teaching ethics: An investigation of teachers reasoning on the ethical aspects of technology

This investigation aims to describe, reflect on and increase understanding of the possibilities open to teachers of ethical aspects of technological progress. This discussion involves three questions: about the import of certain kinds of vocabulary, knowledge and professional ethical responsibility. The investigation is based on an interview study of 15 teachers of Technology, human, society . The approach is inspired by the later works of Ludwig Wittgenstein, according to which educational problems are solved through investigation of how our language works.This reminds us it seems unreasonable to believe we need any special words to pay attention to the ethical. Rather, that words may be used in any mode, ethical or non-ethical. The teachers give many examples of ethical problems and dilemmas that follow from progress in technology e.g. in warfare, the car industry and information technology. These cases do not involve a kind of knowledge: rather something similar to belief and faith. The teachers all agree that technicians and engineers need to take responsibility in their profession, though not as a role, but as a person. The possibility to act responsibly is, however, dependent on, or thwarted by the sur-rounding society; sometimes by a lack of knowledge and control. However, taking responsibility is not always to be in control. Discussions are important, the teachers say, but not everything is open for discussion. The teacher cannot act as an ethical expert: there is no such thing. She must act as a person using the foundation of her own experience. If the teacher is going to reach out to pupils, she must instil confidence, though not as a person who knows more professionally, but as someone who has something to say. The character of the education cannot be one of control, but of hope. A hope that one will awaken pupils consciences: to see the other, what the situation demands and what it would involve to do this or that.