Social Class in Science Class

Publicerad:2012-11-02

Uppdaterad:2017-12-19

Barn från lägre social klass hävdar sig sämre i naturvetenskapliga ämnen. I Anna Jobérs avhandling visar hon hur social tillhörighet sig i NO-undervisningen på högstadiet.

Författare

Anna Jobér

Handledare

Claes Malmberg, Universitetslektor (Malmö högskola), Malin Ideland, Docent (Malmö högskola)

Disputerat vid

Malmö högskola

Disputationsdag

2012-11-09

Titel (eng)

Social Class in Science Class

Institution

Utbildningsvetenskap

Abstrakt

Ett av skolans viktigaste mål är att ge alla barn en likvärdig utbildning. Trots detta reproducerar skolan sociala ojämlikheter. Tidigare studier visar att det finns ett samband mellan låga socioekonomiska förutsättningar och låga resultat i de naturvetenskapliga ämnena. Detta leder i förlängningen till att vissa grupper av elever utesluts från av samhället ansett som viktiga utbildningar och yrken. Det övergripande syftet med denna avhandling var att bidra till en mer komplex och mångfacetterad beskrivning och analys av ojämlikheter i grundskolan med fokus på social klass i det naturvetenskapliga klassrummet. Avhandlingen tar sin utgångspunkt i en beskrivning av det naturvetenskapliga klassrummet samt teoretiska ramverk från främst Bourdieu och Bernstein. Med en etnografisk ansats genomfördes observationer, fältanteckningar, intervjuer och enkäter i ett fysikklassrum i en klass 8 i en svensk grundskola.

För det första så visade beskrivningarna och analyserna att kunskapsnivån i klassrummet sänktes. Detta skedde genom dolda förhandlingar (ofta med goda avsikter) mellan studenter, lärare, samt genom effekterna av den naturvetenskapliga undervisningens sociohistoriska traditioner. Det skapade en minsta gemensamma nämnare på kunskapsnivån i klassrummet som missgynnade alla elever i klassrummet. För det andra så visade beskrivningar och analyser av klassrummets kommunikation att de elever som kunde tolka och anpassa sig till nya eller förändrade sätt att kommunicera gavs ökade möjligheter att tala och handla i enlighet med vad som förväntades. Vad som också framkom var att sätt att tala och kommunicera fortgick och skapades i ett invecklat samspel mellan eleverna, läraren och klassrummets praxis. Tillsammans konstruerade de, oftast i dolda förhandlingar, vilka sätt att tala som värderas och hur man skulle agera och kommunicera. I starkt styrda dialoger, kunde fler studenter höras och bedömas. Dessa dialoger skedde dock på en lägre kunskapsnivå som på längre sikt riskerar att utesluta studenter och begränsa deras manöverutrymme i framtiden.

För det tredje, laborationer i detta klassrum skulle kunna vara fyllda med nyfikenhet, möjligheter och spännande utmaningar. Dock framkom en helt annan bild. Till exempel, snarare än innehåll, naturvetenskapliga begrepp och kunskaper blev formen på och hur man skulle genomföra laborationen avgörande för om man klarade av att genomföra laborationen. Dessutom förekom minst två parallella koder som eleverna behövde anpassa sig till i laborationsarbete. Till exempel så var laborativt arbete en social process som behövde och förväntades utföras i grupp. Det blev problematiskt eftersom betygen är individuella. Dessutom blev reaktionerna och effekterna av sociala positioner och hierarkisk gruppuppdelningar avgörande. Grupperna blev i viss mån fristäder för eleverna men som emellertid undergrävde deras möjligheter. I slutändan lade elever och läraren skulden på sig själva trots att det som skedde under laborationerna i klassrummet var ett resultat av ett komplext samspel mellan doxa och koder i det naturvetenskapliga klassrummet och dess fält. Den naturvetenskapliga undervisningen i klassrummet var en social process och eventuella (miss)lyckande kunde inte korreleras till exempelvis medfödd talang. Social klass kom till uttryck i den naturvetenskapliga undervisningen såsom dialoger eller laborationer. Men social klass i det naturvetenskapliga klassrummet måste förstås utifrån kollektiva processer och i relation till det naturvetenskapliga undervisningsfältet och vad som tillskrivs värde där. Den måste förstås utifrån de möjligheter, begränsningar och förväntningar studenter och lärare ges och tas i en social process.

Genom beskrivningar och analyser av social klass i den naturvetenskapliga undervisningen visade denna avhandling att aktiviteter och praktiker i det naturvetenskapliga klassrummet och i förlängningen manöverutrymme och möjligheter är kollektiva processer.

Social Class in Science Class

One of the most important aims of schooling is to give all children an equal education. Despite this, social differences continue to be reproduced in school. Earlier studies show that there is a relationship between low socioeconomic background of students and low achievement in science education, thus excluding many students from highly-valued education and positions in society. Building upon established sociological frameworks – particularly those provided by foremost Bourdieu and Bernstein – the overall aim of this thesis was to contribute to a more complex and multi-faceted description and analysis of inequalities in education, focusing on social class in the science classroom. Inspired by an ethnographic approach, the data was produced through observations, field notes, interviews, and a questionnaire in a Swedish compulsory school. The students, aged fourteen and fifteen, were followed during a five week unit on physics (mechanics).

Firstly, the descriptions and analyses of the school, the teacher, the student and the science classroom revealed that the knowledge threshold in the classroom has been lowered. This had been done in hidden negotiations (often with good intentions) between the students, the teacher, the sociohistorical legacy of science education, and a social discourse. It created a knowledge threshold, a lowest common denominator – which was altered not only for students from lower classes but for all the students in the classroom.

Secondly, the descriptions and analyses of the classroom communication showed that being able to translate, interpret and adapt to new or changed ways of talking increased the possibilities of understanding what ways of talking and acting that were valid or not. What also was shown was that ways of talking were created and influenced in an intricate interplay between the practices in the classroom, the teacher, and the students often in hidden negotiations. Together they constructed what ways of talking were valued and how you could act and talk in the science dialogues. In strongly controlled dialogues, more students could be heard and evaluated. However, it became a type of communication based on the lowest common denominator that in the long term might exclude all students and narrow their room to manoeuvre.

Thirdly, laboratory work lessons could be lessons filled with curiosity, freedom and exciting challenges. However another picture emerged in this very common way to work in the classroom. For example, the regulative discourse totally overrode the instructional discourse and became decisive in this practical science activity. In addition, there were at least two parallel codes that needed to be translated and adapted to in the classroom. Laboratory work in this classroom was a social process that needed and was expected to be performed in groups. However, this became problematic since the grades were awarded to individuals and in addition, the reactions and the effects of a hierarchical class-marking group process became decisive. The groups became to some extent safe havens for the students, on the other hand, undermined their chances in the classroom. Laboratory work left the students and the teacher blaming themselves even though the outcome was a result of the complex interplay between practices, the science field doxa, the curriculum, social class, school premises and educational codes.

Science learning and teaching in this classroom at its most basic was a social process and could not be correlated to, for example, inborn facilities per se nor to certain agents in the field. Social class was manifested in the science class, for instance in the dialogues or 13 in the laboratory work always performed in groups. However social class must be understood as collective processes and in relationship with, for example, the value that science is ascribed. It must be understood from the possibilities, limitations and the expectations the students and teacher have and how these are used. Through descriptions and analyses of social class in the science class, this thesis revealed that science classroom activities and practices and in turn room to manoeuvre and possibilities, are collective processes.