Skönheten och nyttan: Om synen på gymnasiesvenskans litteraturundervisning 1947-1985

Publicerad:2006-11-21

Uppdaterad:2012-05-02

Henrik Román har studerat hur diskussionen kring svenskämnet och litteraturundervisningen har förändrats i samband med att gymnasieskolan har reformerats. Han säger att trots att den del reformer orsakade debatt och kritik från lärarföreträdarna, så har man faktiskt tagit till sig av och gett utrymme för de förändringar som infördes. Han menar därför att bilden av staten som ensam genomdrivare av skolreformer är missvisande.

Författare

Henrik Román

Handledare

Professor Ulf P Lundgren samt universitetslektor Eva Forsberg.

Opponent

Professor Boel Englund, Institutionen för samhälle, kultur och lärande, Stockholm

Disputationsdag

2006-12-09

Titel (se)

Skönheten och nyttan: Om synen på gymnasiesvenskans litteraturundervisning 1947-1985

Titel (eng)

Beauty and utility: Discussions on literature instruction in upper secondary education, 1947-1985

Institution

Pedagogiska institutionen

Skönheten och nyttan: Om synen på gymnasiesvenskans litteraturundervisning 1947-1985

Decennierna efter andra världskriget var en omvälvande tid för svensk skola. Ett enhetligt skolsystem med två nya skolformer skapades. Grundskolan infördes i början av 1960-talet och gymnasieskolan tillkom ett decennium senare. Många fler ungdomar än tidigare fick ta del av utbildningen. Nya och gamla undervisningsideal möttes i en tid av intensivt skolbyggande och en tilltagande politisk upprorsanda.

I den här avhandlingsstudien står synen på gymnasiesvenskans litteraturundervisning i centrum. Hur förändrades den när de nya skolformerna ersatte de gamla? Hur enhetlig var synen på litteraturen egentligen? De första två kapitlen ger dels de teoretiska utgångspunkterna, dels en motivering till varför svenskämnet är ett särskilt intressant ämne att studera. Kapitel tre ger en historisk beskrivning av förändringarna av gymnasieutbildningen och svenskämnet under 1900-talet, med tonvikten lagd på de stora skolutredningarna under 1940- respektive 1960-talet.

Huvudintresset i boken riktas dock mot hur företrädare för svensklärarna behandlat och diskuterat litteraturundervisningen från 1950-talet och fram till mitten av 1980-talet. Den diskussionen var tidvis mycket intensiv, inte minst under det problematiska 1970-talet .

Studien visar att synen på litteraturundervisning bland lärarföreträdarna över tid genomgår stora förändringar, som tydligt är kopplade till skolreformerna och hur de olika företrädarna tar sig an dem. De skarpa motsättningarna i debatten till trots, så visar studien på den ömsesidiga påverkan som sker över tid mellan olika lärarföreträdares sätt att se på undervisningen. Studien som utgår från ett läroplansteoretiskt perspektiv ger därmed visst stöd för tesen att skolan och dess företrädare inte enbart formas och styrs av skolreformer, utan att de också själva aktivt formar och deltar i reformarbetet. Den skola vi har idag bär därför ännu tydliga spår av 50- och 60-talens reformering, men kanske än mer av 70-talets, där många av reformidéerna var förankrade i lärarföreträdarleden.

Beauty and utility: Discussions on literature instruction in upper secondary education, 1947-1985

The object of study is the ongoing discussions on upper secondary literature instruction during 1947-1985, the foundation era of the integrated Swedish school system. Publications from the Swedish Teacher Association have been the main source material. The purpose of this thesis is to analyse the tensions between contemporary and historical reproduction. The pedagogical ideals of the upper grammar school met with progressive ideals politically introduced in the 1940s, renewed in the 1970s. Four subject emphases work as analytical tools: Culture, Skills and Experience and Aesthetics.

The literature discussions among the teacher representatives shift over time, partly following the school reform process. Before 1970, Culture was dominant, but Skills was to some degree welcomed by the teacher association. In the 1970s, Culture is marginalized. Skills together with Experience heavily dominate, partly as opposites. The literature discussions generally decrease and move from literature to literature instruction. Didactic research focusing learner-relevant or social-minded reading is introduced. In the 1980s, both literature and literature instruction are key topics. The discussions on Culture are especially intense, but still the 1980s represent a wide number of angles on literature, including both Experience and Aesthetics.

To conclude, the study indicates that the contemporary demands on education, connected to the reform of the school system, had a great impact on the subject discussions, both in the 1960s and in the 1970s. Furthermore it indicates an acceptance, more or less willingly, among the teacher representatives for these demands, partly including the more radical demands of the 1970s. The effects of these radical demands are visible in the 1980s. In addition, the reoccurrence of Culture in the 1980s were not all together a plea for the upper grammar school ideals. Thus the study suggests that the new Swedish school system was both forming and reformed by the school and their representatives.