Early intervention and autism: Improving preschool program quality for children with autism spectrum disorder receiving Early Intensive Behavioral Intervention using the Autism Program Environment Rating Scale (APERS)

Abstrakt

Svensk sammanfattning: Lärmiljön för barn med autismspektrumtillstånd (AST) i förskolan är av stor betydelse. Trots det är forskningen inom området begränsad. Inom forskning om tidiga insatser har de flesta tidigare studier fokuserat på barnets egenskaper, samt innehåll och kvantitet i insatser, snarare än de miljöer insatserna ges i. I motsats till det är det övergripande syftet med den här avhandlingen att genom användandet av the Autism Program Environment Scale (APERS) kasta ljus på och studera betydelsen av kvalitet i lärmiljö för barn med AST som får mångsidiga program i svenska förskolor. I studie 1 översattes, kulturanpassades, och skattades innehållsvaliditeten i den svenska versionen av APERS (APERS-P-SE), som är utformad för att skatta den övergripande kvaliteten på lärmiljön för barn med AST i svensk förskola. Under processen gjordes omfattande revideringar av instrumentet, för att göra det mer relevant och användbart för den svenska förskolekontexten. Nio experter skattade klarheten och fullständigheten för enskilda items, samt relevansen för skalans domäner, och för skalan som helhet. I studie 2 utvärderades användandet av APERS-P-SE som grund för professionell utveckling av förskolepedagoger som arbetar med barn med AST som får mångsidiga program, för att utveckla kvaliteten på lärmiljö i förskola för barn med AST (primärt utfallsmått), samt utfallsmått för autistiska barn och förskolepedagoger (sekundära utfallsmått). I en kvasi-experimentell design fick förskolepedagoger under åtta månader antingen implementera mångsidiga program, med extra fortbildning och coachning på plats i förskolan baserat på skattningar med APERS-P-SE som tillägg (k = 9), eller mångsidiga program som vanligt under (k = 8). Totalt deltog 17 förskolor, 17 barn och 35 förskolepedagoger. I studie 3 genomfördes individuella intervjuer samt en fokusgruppintervju med förskolepedagoger, förskolerektorer, handledare från habiliteringen, och föräldrar till barn med AST, som hade deltagit i studie 2 och tagit del av den APERS-P-SE-baserade interventionen. Genom intervjuerna bidrog de olika grupperna av respondenter med sina tankar om vad de uppfattade som de viktigaste aspekterna för barn med AST i förskolan, som får mångsidiga program. 76 Respondenterna bidrog också med sina tankar och erfarenheter av att delta i studie 2. Tematisk analys användes för att analysera all verbal data. Resultaten i studie 1 visade på en hög grad av innehållsvaliditet för den svenska versionen av skalan (APERS-P-SE), och ett stort behov av att kunna använda en skattningsskala som APERS-P-SE för att ge stöd till barn med AST i svensk förskola. Skriftlig, kvalitativ återkoppling indikerade att en skala som APERS-P-SE är nödvändig för att kunna utveckla lärmiljön för barn AST i svensk förskola, som i dagsläget inte är tillräckligt god. Återkopplingen indikerade också att skalan kan anses som för omfattande, och att den ställer höga krav på den svenska förskolan utifrån nuvarande förutsättningar. I studie 2 uppvisade förskolorna i EIBI/APERS-P-SE-gruppen signifikanta förbättringar i sin lärmiljö för barn med AST jämfört med gruppen som bara fick mångsidiga program. Utfallsmåtten för barn med AST och förskolepedagoger var dock inte signifikant förbättrade jämfört med kontrollgruppen, trots positiva deskriptiva fynd. För att kunna fastslå om fortbildning och coachning på plats baserat på skattningar med APERS-P-SE kan skapa beteendemässiga förändringar för förskolepedagoger och barn med AST behövs studier med fler deltagare, som pågår under längre tid. I studie 3 identifierades fyra teman som nyckelfaktorer för kvalitet i förskola för barn med AST, för att stötta deras utveckling. De var: personalens kompetens, inkludering och delaktighet, samarbete, samt lärmiljö. Överlag beskrev de olika grupperna av respondenter APERS-P-SE med tillhörande fortbildning och coachning på plats som en hjälpsam modell för att bidra till barns ökade delaktighet, föreskolepedagogers engagemang med barnet, och för att optimera utfallet av tidiga insatserna för barnet. I synnerhet lyfte respondenterna fram att coachningen på plats i förskolan, baserad på skattningar med APERS-P-SE, var hjälpsam för att utveckla kvaliteten i förskolans lärmiljö för barn med AST. Resultaten från studierna i den här avhandlingen indikerar att APERS-P-SE är ett instrument med hög grad av innehållsvaliditet som kan användas i kombination med fortbildning och coachning på plats i förskolan för att utveckla kvaliteten i lärmiljön för barn med AST, i linje med vad de olika grupperna av respondenter från studie 3 uppfattade som viktigast för barn med AST i förskolan. Implikationer för framtida forskning, klinisk praktik, och pedagogisk praktik diskuteras.

Early intervention and autism: Improving preschool program quality for children with autism spectrum disorder receiving Early Intensive Behavioral Intervention using the Autism Program Environment Rating Scale (APERS)

The quality of the learning environment in preschool is of significant importance for children with autism spectrum disorder (ASD). However, very limited research has addressed how this environment can be improved. In regard to early intervention, most previous studies have primarily focused on child characteristics, and intervention content and quantity, rather than the broader learning environment in which interventions are delivered. Thus, the overall aim of this thesis was to study the quality of the learning environment for children with ASD. In particular, the focus was on children who receive Early Intensive Behavioral Intervention (EIBI) in community-based Swedish preschools, using the Autism Program Environment Rating Scale (APERS). Within this framework, three studies were conducted.

In study 1, we translated, culturally adapted, and systematically assessed the content validity of APERS, a rating scale designed to assess the program quality for children with ASD in educational settings. In the process, the scale was modified to make the instrument as relevant as possible for the Swedish preschool context, and re-named APERS-P-SE. Nine experts rated the clarity and comprehensiveness of the individual items, as well as the relevance of the scale in its entirety. In study 2, we evaluated APERS-P-SE as the foundation for professional development for preschool staff working with children with ASD receiving EIBI, to promote preschool learning environment quality (primary outcome), and outcomes for autistic children, and preschool staff (secondary outcomes). Using a quasi-experimental design, preschool staff either implemented EIBI enriched by in-service training and on-site coaching based on APERS-P-SE assessments (k = 9), or EIBI only (k = 8) during 8 months. A total of 17 children and 35 preschool staff participated, across 17 preschools. In study 3, individual interviews and focus-group interviews were conducted with preschool staff, preschool principals, habilitation supervisors, and parents to children with ASD who had participated in study 2 and received the APERS-P-SE-based intervention. Through these interviews, the different groups of stakeholders provided their thoughts about what they found to be the most important aspects of preschool programs for autistic children who receive EIBI, and their opinions and experiences of participating in study 2.

Study 1 demonstrated a high level of content validity for the Swedish version of the APERS. In study 2, the EIBI/APERS-P-SE preschools significantly improved their learning environment, compared to the preschools that received EIBI only. Outcomes for autistic children and preschool staff did not differ significantly between the groups, despite positive descriptive findings. In study 3, four themes were identified as being key aspects of preschool programs with high quality to promote optimal development of children with ASD: (1) staff’s competence, (2) children’s inclusion and participation, (3) collaboration, and (4) learning environment. Overall, the stakeholders described the APERS-P-SE-based model as helpful in improving children’s participation, preschool staff’s engagement with the child, and optimizing child outcomes.

Taken together, the results indicate that APERS-P-SE is an instrument with a high level of content validity, and that it can be used in combination with in-service training and on-site coaching to improve preschool program quality for children with ASD.