Skolan som plats har stor betydelse vid mobbning

Skolan som plats har stor betydelse för hur mobbning uppstår och upprätthålls. Det visar Joakim Strindbergs forskning om mellanstadieelevers erfarenheter av och reflektioner kring mobbning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit intresserad av moralfilosofiska och sociala frågor och har tidigare studerat både pedagogik och sociologi. När det här forskningsprojektet dök upp blev jag intresserad, mobbning är ett viktigt och betydelsefullt ämne.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om mellanstadieelevers erfarenheter av och reflektioner kring mobbning. Min övergripande fråga är hur det kommer sig att mobbning sker, trots att alla vet och tycker att det är fel. Hur resonerar elever? Vilka processer leder till mobbning? Varför väljer elever att inte gripa in när de ser andra mobbas? Avhandlingen bygger dels på fokusgrupper med 74 elever i årskurserna 4-6, dels på observationer på en skola med elever i samma ålder. I fokusgrupperna fick eleverna prata och diskutera utifrån tecknade bilder som illustrerade en mobbningssituation.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att mobbning måste förstås som ett socialt sammanflätat fenomen där skolans sociala kontext har betydelse för vad som anses och värderas som normalt eller annorlunda och därmed exkluderas. För eleverna bottnar mobbning i aspekter kring status, rädsla för förlorad status, utanförskap och att ses som annorlunda. Mer precist, om att upprätthålla sin egen sociala status eller skydda sig för att hamna för långt ned i ordningen men även för att skydda sig själv från risken att bli mobbad. Något eleverna betonar är betydelsen av hur någon uppfattas socialt och här spelar sociala stigmatiseringsprocesser stor roll. Vad elever kan uppfatta som socialt stigmatiserande kan egentligen vara helt triviala saker, från att räcka upp handen för ofta, för sällan, prata för högt eller för lågt. Eller ha ”fel” kläder. Stämpeln som socialt avvikande är svår att tvätta bort, snarare tycks exkluderingen eskalera genom att gruppen börjar störa sig på allt en redan utstött person står för. Det här behöver inte ske i några tydliga mobbningssituationer utan som ett tyst moraliserande där den utsatta elever stöts bort.

– Ett viktigt resultat är att mobbningen sker i ett skolsammanhang som utgör en helt egen kontext. Skolan är inte vilken plats som helst, den är inte frivillig och eleverna har relativt lite kontroll över hur skoldagen ser ut. Skolan är dessutom en plats där eleverna hela tiden värderas utifrån prestationer, men också socialt. Sammantaget belyser mina resultat att det behövs en ökad medvetenhet om vad jag kallar mobbningens sociala ekologi – mobbning är ett socialt relationellt fenomen som handlar om normer och sociala processer i relation till plats. Inte om enskilda elever.

Vad överraskade dig?

– Jag slogs av platsens – skolans – betydelse för de andra aspekterna kring mobbning. Elever uttrycker att platsen underblåser betydelsen av social status. Jag berördes också av att stor del av den mobbning som pågår sker i tysthet och syns därmed inte alltid för utomstående. Organisationen Friends belyser den ensamhet som många utsatta unga känner. Jag menar att det är viktigt att känna till de här processerna för att kunna hjälpa utsatta barn och unga.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar i skolan men även skolpolitiker. I förlängningen hoppas jag att resultaten kan komma eleverna till gagn genom att bidra till ökad kunskap om mobbningens mekanismer och sociala processer.

Susanne Sawander