Kvinnliga lärare tidiga med att kombinera familjeliv och yrkesliv

Redan vid sekelskiftet 1900 fanns det kvinnliga småskole- och folkskollärare som vikarierade efter att de bildat familj. Från 1920-talet och framåt blev det allt vanligare att efter småbarnsåren återvända till heltidsundervisning. Det går emot den vedertagna bilden av den tidens kvinnliga lärare som ensam, barnlös och gammal, konstaterar Emil Marklund i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är ämneslärare i grunden och skrev ett examensarbete i historia där jag arbetade med digitaliserade kyrkoböcker. Jag blev intresserad av att använda samma källmaterial för att studera lärares historia som inte är så utforskat utifrån demografiska aspekter. Jag sökte en tjänst som delvis var utbildningshistorisk men också samfinansierad med centrum för genusvetenskap här i Umeå och blev antagen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har undersökt var lärare som arbetade i folkskolan i Västerbotten mellan 1860-1940 kom ifrån, varifrån de rekryterades och hur deras levnadsvanor artade sig, om de kunde bilda familj och kombinera det med yrkeslivet. Tillsammans med en kollega har jag också jämfört hur familjebildningen bland kvinnliga lärare utvecklade sig i jämförelse med andra medelklasskvinnor som exempelvis sjuksköterskor och kontorsarbetare. Avhandlingen bygger på fyra vetenskapliga artiklar. Två av delstudierna är kvantitativa till sin karaktär, de omfattar cirka 2000 lärare i Umeå och Skellefteå-regionen som jag följer under väldigt lång tid. De andra två är mer kvalitativa, dels en mikrohistorisk studie där jag med utgångspunkt i en ung småskollärarinnas dagbok undersöker hennes sociala nätverk och känsloliv, dels en studie där jag studerar några hundra lärare och där huvudfrågan är om de kunde återvända till arbetet eller inte efter att de bildat familj.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Min studie visar att de allra flesta lärarna kom från jordbrukarhem, vilket inte är så konstigt eftersom lantbruksmiljön var väldigt dominerande i Västerbottens kustland under den här tidsperioden. De som hade allra högst sannolikhet att bli lärare var framförallt döttrar till en grupp som man kan kalla för högre ämbetsmän, som präster eller folkskollärare. I vissa åldersgrupper var det till och med så att tio procent av döttrarna kom att bli lärare och arbeta som folkskole- eller småskollärare någon gång under sitt liv.

– Ett av de viktigaste resultaten är att det var ganska vanligt att de kvinnliga lärarna från runt sekelskiftet 1900, efter att ha arbetat som småskollärare eller folkskollärare några år och sedan bildat familj, kom tillbaka till arbetet för kortare vikariat. Från 1930-talet och framåt var det till och med ganska vanligt att de kvinnliga lärarna behöll sin position när de fick barn. Det går emot bilden att den kvinnliga läraren var ensam, barnlös och gammal, en uppfattning som man ofta kommer i kontakt med. När kvinnorna var föräldralediga tog man ofta in en yngre nyexaminerad lärare som vikarie, vilket är ett ganska modernt fenomen. Mindre barnkullar i kombination med att allt fler kvinnliga lärare som fått barn återvände till sitt yrke medförde att det på 1930-talet blev svårare för nyexaminerade lärare att hitta en ordinarie position. De kvinnliga lärare som tidigare lämnat arbetsmarknaden helt blev nu istället bara borta något år.

– I avhandlingen jämför jag också manliga och kvinnliga lärare med varandra, men även skillnader mellan småskollärare och folkskollärare. Folkskollärare hade en ganska jämn könsfördelning medan småskollärarna till ungefär 90 procent var kvinnor på 1860-talet, och senare vid sekelskiftet 1900 var nästan 99 procent av alla småskollärare kvinnor. De hade väldigt låga löner, till och med lägre än vad en manlig grovarbetare kunde ha. Samtidigt kan man säga att yrket förblev väldigt attraktivt för unga kvinnor under ganska lång tid trots den låga lönen. Vi är inte helt säkra på vad det beror på men min studie visar att yrkesvalet innebar en resa i socialt-kulturellt kapital och även om man inte fick det så gott ställt ekonomiskt så var läraryrket en av få yrkesbanor som var tillgänglig för kvinnor och inte krävde hårt fysiskt arbete.

Vad överraskade dig?

– Att det tog så lång tid att förse folkskolan med kvalificerade lärare, men också att man kunde kombinera yrket med familjebildning tidigare än vad man har trott. 1938 kom det en lag som förbjöd arbetsgivare att sparka kvinnor som blev gravida eller gifte sig. De kvinnliga lärarna var på många sätt pionjärer. Detta genom att de redan innan lagen från 1938 och tidigare än andra förvärvsarbetande kvinnor kombinerade familjeliv och yrkesliv.

Vem har nytta av dina resultat?

– Mycket av det jag har kommit fram till är viktigt för att vi bättre ska förstå sambandet mellan förvärvsarbete och familjebildning samt den socioekonomiska bakgrundens betydelse i rekryteringsprocesser. På ett mer allmänhistoriskt plan är resultaten även ett kulturarvsbidrag eftersom lärare är en stor yrkeskår som finns nästan överallt.

Åsa Lasson