Academic Performance in Swedish Ninth Grade Students Treated for Brain Tumours

Abstrakt

Syftet med denna avhandling har varit att undersöka hur barn i Sverige som har behandlats för en hjärntumör presterade i skolan under sitt sista obligatoriska skolår, årskurs nio, jämfört med matchade kontroller. Kontrollerna matchades efter födelseår, kön och bostadsområde. Huvudfokus har riktats mot betyg och nationella prov i de teoretiska ämnena svenska, engelska och matematik. Även betygen i de praktiska och estetiska ämnena hemkunskap, idrott, bild, musik och slöjd har undersökts liksom behörighet till gymnasiet och hur många barn som slutade årskurs nio senare än förväntat.

Huvudresultaten från de olika studierna visade att det fanns signifikanta skillnader mellan barn som behandlats för en hjärntumör (fallen) och deras kontroller både för de teoretiska ämnena och de praktiska och estetiska ämnena. Det var dock större skillnader mellan fall och kontroller i de teoretiska ämnena än i de praktiska och estetiska ämnena. De största skillnaderna sågs i ämnet engelska. Det var också signifikanta skillnader mellan fall och kontroller gällande behörighet till gymnasiet och hur många barn som slutade årskurs nio senare än förväntat. Signifikant färre fall än kontroller var behöriga till gymnasiet. Jämfört med kontrollerna var det också vanligare att barn som behandlats för en hjärntumör slutade årskurs nio senare än förväntat.

Alla tre studierna visade också att kön hade en inverkan på resultaten. Till exempel var skillnaden mellan flickor som behandlats för en hjärntumör och deras kontroller större än skillnaden mellan pojkar som behandlats för en hjärntumör och deras kontroller när det gällde betyget icke godkänt i de olika ämnena, särskilt de praktiska och estetiska ämnena. Om barnen hade blivit behandlade för en hög- eller låggradig tumör hade däremot ingen signifikant inverkan på resultaten i någon av studierna. Resultaten visade också att det på fanns en positiv korrelation mellan föräldrarnas utbildning och barnens behörighet till gymnasiet. Vidare var det större risk att barn som behandlats i åldern 0-5 eller 6-9 hade ett lägre genomsnittsbetyg eller inte var behöriga till gymnasiet jämfört med kontrollerna. Skillnaden gällande behörigheten till gymnasiet rörde dock endast flickorna.

Resultaten från studierna visar att alla barn som behandlats för en hjärntumör, oavsett kön, ålder vid diagnos eller om de haft en hög- eller låggradig tumör bör uppmärksammas när de börjar eller kommer tillbaka till skolan efter en hjärntumörsbehandling. Att göra uppföljningar under hela skolgången är viktigt då svårigheterna inte försvinner utan snarare kan öka med åren. Barn som behandlats innan skolstart och under de första skolåren bör uppmärksammas extra eftersom flera av de grundläggande skolfärdigheterna lärs in under dessa år. Vidare är det viktigt att flickor och pojkar uppmärksammas i lika hög grad och att alla interventioner är individuellt anpassade efter varje barns unika behov då svårigheterna kan se väldigt olika ut.