Praktiska vardagsfrågor präglar lärarlagsmöten

Utvecklande resonemang förs sällan på lärarlagsmöten. Samtalen utmärks istället av praktiska frågor kring schema, resurser och inköp. Det konstaterar Anna Norrström som undersökt hur lärare samtalar på lärarlagsmöten.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är lärare i svenska och historia samt specialpedagog i grunden och har tidigare arbetat inom både grundskola och gymnasiet. Sedermera kom jag in i akademin och intresset för ämnet väcktes när jag gjorde en studie om samverkansmöten mellan en habilitering och förskolor/skolor. Jag blev nyfiken på hur ordinarie lärarlagsmöten i grundskolan ser ut och fungerar.

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande om de samtal som förs i lärarlagsmöten – hur och om vad lärarna samtalar och hur lärarna relaterar till varandra. Avhandlingen bygger på observationer av samtal från fem olika lärarlag vid tre olika grundskolor i tre olika kommuner. Två kommunala skolor samt en friskola. Båda könen representeras av lärarna i studien, lärarna har olika lång erfarenhet i yrket och är i olika åldrar. Allt detta för att få så stor spridning som möjligt.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– I analysen av lärarlagens samtal utgår jag från begreppen horisontell och vertikal samtalsdiskurs. Enkelt beskrivet är ett horisontellt samtal informellt, vardagsnära och konkret medan det vertikala är formellt, objektivt, nyanserat och problematiserande. Vad jag fann när jag undersökte innehåll, form och relationer i lärarlagens samtal, var att samtliga lärarlagssamtal kunde sorteras in under en horisontell samtalsdiskurs. Samtalen rörde sig kring elevernas omsorg men framför allt kring praktiska och vardagliga frågor som schema och logistikfrågor: inköp av saker som linjaler och fika, vem som ska vakta vilken klass på nationella provet, följa med på idrottsdagar och liknande. Tonen var genomgående personlig, informell och med ett starkt inslag av humor. Även komplexa frågor förekom men dessa frågor behandlades som enkla frågor och lärarna förde inga utvecklande resonemang om dem.

– Min slutsats är att båda sätten att samtala på behövs, det ena är inte bättre än det andra. Men för att få till ett utvecklande professionellt samtal behövs en växelverkan mellan närhet och distans, det formella och informella. Frågor kring lärarprofessionens centrala områden, som lärandeteorier, bedömning och didaktik, kräver just objektivitet och abstraktion.

Vad överraskade dig?

– Att det var så entydigt. När jag analyserade materialet fick jag känslan av att det var ett och samma lärarlag som stod bakom samtliga samtal. Det kan finnas många orsaker till att det ser ut så här. Tidigare forskning som belyser enskilda aspekter av lärarlagsmöten pekar på tidsbrist som ett skäl till att samtalen mest rör enkla vardagsfrågor. Men i min studie avslutades ofta lärarlagen sina samtal före utsatt tid. Ett av lagen införde mer strikta mötesordningar i syfte att utveckla samtalen. Men det gav inga tydliga resultat. Det vittnar om att frågan är mer komplex än så.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att de kan bidra till att medvetandegöra lärare, skolledare och lärarutbildare om vikten av att utveckla samtalen i lärarlagen för att rymma även djupare professionella frågor.

Susanne Sawander
Foto: Martina Bergenheim