Entering Higher Education – Gender and Class Perspectives

Att börja på högskolan. Tre studier med klass- och könsperspektiv.

Antalet studieplatser på högskolan har ökat sedan flera decennier tillbaka, med en speciellt kraftig ökning under 1990-talet. En av drivkrafterna till satsningen på högskolan är att en välutbildad population antas stärka Sveriges konkurrenskraft internationellt. Målet att 50 % av varje årskull skall ha börjat högskolan vid 25 års ålder, har också uppnåtts. Regeringen menar att expansionen av högskolan medför en minskad segregation i samhället, eftersom det nu är fler studenter utan akademisk tradition som skaffar sig en högskoleutbildning.

Studierna i den här avhandlingen syftar till att med en mer differentierad analys ta reda på om de övergripande resultaten, genomsnitten för hela ungdomspopulationen, också gäller för olika delgrupper av ungdomar. Fokus är på hur olika grupper, med avseende på kön och socialgrupp, förhåller sig till högskoleutbildning och alla de utbildningsmöjligheter som där erbjuds. Studierna handlar också uteslutande om att börja på högskolan, att blir registrerad. Hur den fortsatta utvecklingen ter sig, om studenten hoppar av eller kanske byter utbildning tas inte upp.

Tre studier ingår i avhandlingen, i samtliga används nationella registerdata. Alla individer födda 1973-1978 ingår analyserna. Fokus är på de sex undergrupper som bildas när populationen delas upp med avseende på kön och föräldrars socialgrupp. Två olika typer av regressionsanalys har använts. Det är binär logistisk regression, där resultatet av analysen anger sannolikhet eller odds för att en individ som tillhör en viss grupp, börjar studera på högskolan. Det andra analysverktyget är Cox regression som anger sannolikhet eller odds för att en individ i en viss grupp, påbörjar högskolestudier ett visst år.

Den första studien handlar om arbetsmarknadens påverkan. Under mitten av 1990-talet var det en kraftig lågkonjunktur som framförallt försvårade för ungdomar att få arbete direkt efter gymnasiet. Frågan som studeras är om en lågkonjunktur leder till minskade skillnader när det gäller högskolestudenternas sociala ursprung. En möjlig utveckling som testas är om studenter utan akademisk tradition, i större utsträckning kommer att söka sig till högskolan när det är lågkonjunktur. Resultaten visar att det skedde en viss social utjämning under mitten av 1990-talet, fler ungdomar med arbetarbakgrund påbörjade högskolestudier. Men bara några år senare, när arbetsmarknaden återhämtade sig, skedde en motsatt utveckling bland kvinnor och män från arbetarbakgrund. Bland männen minskade åter intresset för högskolestudier, medan det för kvinnorna fortsatte att öka. Tänkbara förklaringar till den motsatta utvecklingen för män och kvinnor, kan sökas i hur utbildningssystemet och arbetsmarkanden är organiserad. Traditionella yrkesutbildningar för män, som till exempel snickare, elektriker eller bilmekaniker finns som gymnasieutbildningar, medan traditionellt kvinnliga yrkesutbildningar som sjuksköterska och lärare kräver högskolestudier. De kvinnor som vill ha en kort yrkesutbildning har alltså mindre att välja på, inom ramen för gymnasieskolan, jämfört med männen. Detta bidrar troligtvis till att fler kvinnor söker sig till högskolan. Vad gäller arbetsmarknaden så är den könsuppdelad både vad gäller yrke och arbetsgivare. Män är framförallt anställda i den privata sektorn, medan kvinnor till större del varit anställda i den offentliga sektorn. Gemensamt för båda sektorerna var att antal arbetstillfällen minskade under lågkonjunkturen, men till skillnad från den privata sektorn har återhämtningen varit mycket måttlig i den offentliga sektorn. För att kvinnor skall få ett tryggt arbete med en någorlunda säker inkomst är de i stor utsträckning hänvisade till fortsatta studier efter gymnasieskolan.

Den andra studien handlar om de alternativa vägarna in till högskolan och om dessa underlättar för sökanden med arbetarklassbakgrund att få en plats på högskolan. Den vanligaste vägen till högskolan har varit via teoretiska studier på gymnasiet. Med gymnasiebetygens hjälp rangordnas de sökande då det i de flesta fall finns fler hågade studenter än studieplatser. Därutöver finns högskoleprovet som ger ytterligare en möjlighet att med ett bra resultat få en bättre placering i rangordningen. Högskoleprovet ger dock inte behörighet utan det måste man antingen ha skaffat sig i gymnasieskolan eller via komvux studier. Arbetslivserfarenhet räknas också som en extra merit. I studien jämförs möjligheterna att få tillträde till högskoleutbildning via gymnasieskolan, med tillträde via högskoleprovet, kompletterade studier på komvux eller arbetslivserfarenhet. De övergripande resultaten visar att män från övre medelklass är de som med störst framgång utnyttjar de alternativa ingångarna till högskolan. De alternativa vägarna ökar, snarare än minskar, de sociala skillnader i studentpopulationen som redan finns. Främst är det högskoleprovet som bidrar till ökade klasskillnader. Det är ju möjligt att ta provet många gånger och på så sätt uppnå allt bättre resultat. Ungdomar från övre medelklass är bäst på att ta tillvara erbjudandet. Kvinnor från övre medelklass är också framgångsrika när det gäller att använda de alternativa vägarna, men eftersom de är den grupp studenter som får de i genomsnitt högsta betygen i gymnasiet, behöver de förmodligen inte använda sig av de alternativa vägarna i samma utsträckning som männen från samma sociala klass. Tänkbara förklaringar till köns- och klasskillnader, när det gäller utnyttjande av alternativa vägar, kan, förutom i betygsskillnader, sökas i olika gruppers skilda förhållningssätt till högskolestudier. Skillnader i form av motivation för fortsatta studier och kunskap om olika alternativ, men också beroende på traditioner och identitet.

Den tredje studien handlar om skillnader inom högskolan. Sedan högskolan byggts ut är studiealternativen nästan oändliga. Denna undersökning fokuserar på köns- och klasskillnader när det gäller tillträde till prestigeutbildningar jämfört med alla andra utbildningsalternativ. Som prestigeutbildningar räknas i denna studie de utbildningar som drar till sig flest sökande med höga grundskolebetyg. Exempel på sådana utbildningar är: jurist, psykolog, matematiker, civilingenjör, veterinär, läkare och journalist. Tidigare har dessa prestigeutbildningar dominerats av män från övre medelklass, men på senare tid är det kvinnor, med samma familjebakgrund, som blivit numerärt överlägsna, faktiskt inom alla prestigefyllda områden utom civilingenjörsutbildningarna. Eftersom utbyggnaden av högskolan till stor del gällt naturvetenskap och teknik och unga människor fortfarande väljer ganska könstraditionellt, är det fortfarande männen som totalt sett utgör majoritet inom prestigeutbildningarna, men det är alltså på grund av det stora antalet platser inom teknikområdet. Den stora dragningskraften till civilingenjörsutbildningarna av män inom alla sociala klasser, gör att fler män än kvinnor med samma sociala bakgrund påbörjar en prestigeutbildning, trots att det totala antalet kvinnliga studenter inom högskolan är högre. Förklaringar till dessa förändringar och könsskillnader kan bland annat sökas i förändringar på arbetsmarknaden där kvinnor behöver vara akademiskt framgångsrika för att få en god inkomst och bra arbetsförhållanden. Männen behöver inte söka sig till nya områden, de traditionella fungerar bra. Dessutom har andra studier visat att det för män också finns andra möjligheter att göra karriär, som inte kräver formell utbildning.

Entering Higher Education