Skrivträning på talande dator bra för elever med läs- och skrivsvårigheter

Elever med stora läs- och skrivsvårigheter får goda möjligheter att utveckla sin läs- och skrivförmåga om de använder ett digitalt hjälpmedel som ger auditiv feedback. Det visar Britta Hannus-Gullmets forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är speciallärare i grunden och har jobbat många år med elever som har läs- och skrivsvårigheter. Jag var med när datorerna kom till skolan, först till högstadiet och sedan till lågstadiet. Vi började fundera på hur datorerna kunde vara till hjälp i skrivundervisningen. Jag fick kontakt med Irene Dahl i Umeå som hade utvecklat ett datorprogram som gav direkt feedback med hjälp av syntetiskt tal. När man skrev en bokstav uttalades ljudet, och när man skrev ett ord eller en del av ett ord uttalade datorn det. När man skrev fel, blev också det syntetiska talets uttal av ordet fel. Jag blev intresserad av att undersöka hur man skulle kunna använda den talande datorn som ett hjälpmedel i skrivundervisningen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har gjort en fallstudie med fyra pojkar som alla har någon typ av läs- och skrivsvårigheter. Avhandlingen handlar om hur de fyra barnen utvecklar sin läsning och skrivning och på vilket sätt de kunde använda den talande datorn som hjälpmedel. Vi använde datorn under en termin och barnen fick skriva ord och texter individuellt och jag dokumenterade arbetet med fältanteckningar och videoinspelningar. Jag studerade också hur läraren, i det här fallet jag själv, stöttade barnens skrivande.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det var olika ålder på barnen som deltog i studien, två var sju år och två var nio år och jag kunde se att datorn fungerade bra som hjälpmedel både för barn i början av skrivutvecklingen och för barn som har kommit lite längre. Genom att studera hur de använde den talade datorn kunde jag göra en detaljrik analys av deras läs- och skrivutveckling och se vilka svårigheter de hade. Jag kunde följa processen när de yngsta barnen lärde sig bokstäverna, vilket var ganska svårt för dem, men också deras arbete med att skriva ihop och läsa ut korta ord.

– De två äldre barnen arbetade med att forma satser och använda punkt och andra skiljetecken. Båda använde det syntetiska talet för att hitta rätt skrivsätt och jag kunde se att de gjorde tydliga framsteg. Programmet ger också feedback efter punkt och andra skiljetecken, vilket hjälpte barnen att förstå vad en mening är och var man ska sätta punkt. Något som man har konstaterat är viktigt när man ska lära sig att stava rätt. Jag kunde konstatera att barnen gjorde framsteg eftersom jag testade deras läs- och skrivfärdigheter före och efter projektperioden.

– När det gäller lärarens verksamhet med stöttning kunde jag konstatera att det är svårt att hitta rätt mängd stöttning. Även om läraren för det mesta verkade ha anpassat sin stöttning relativt väl, så fanns det också exempel både på för lite och för mycket stöttning. Det var svårt när jag i efterhand hittade tokiga saker som läraren hade gjort eftersom det var jag själv som var läraren. Ett problem som blev tydlig är att läraren var mer intresserad av skrivningens formaliteter är själva innehållet i texterna.

Vad överraskade dig?

– Att barnen visade en så stor kreativitet när de ljudar ord. De hittade på ramsor och gjorde olika associationer. Det som överraskade i mitt eget beteende som jag märkte på videoinspelningarna var just det att jag var mer intresserad av rättstavning än av själva innehållet i texterna. Jag kunde också se i mina fältanteckningar att jag skrivit negativa uttalanden och att jag fäste mig mer vid det negativa än vid att se barnens framsteg och kompetens.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare som arbetar med läs- och skrivsvårigheter, i synnerhet med barn som har stora läs- och skrivsvårigheter som behöver öva mycket. Att använda det här hjälpmedlet är ett sätt att variera sin undervisning. Men även forskare har nytta av resultaten och hur man som lärare kan stötta i läs- och skrivutvecklingen.

Åsa Lasson