Krönika: Tiga är silver – tala är guld

Publicerad:2020-02-05

Uppdaterad:2020-02-07

Skribent:Robert Gres

TÄNK ER EN alldeles vanlig arbetsplatsträff, APT, där rektor ska presentera ett nytt arbetssätt. För säkerhets skull har hen testat av det hela lite informellt före mötet. Inga konstigheter. Rektor gör sin presentation och ber om respons. Men det kommer ingen. I stället blir det alldeles tyst. Man kan nästan höra en nål falla. Hur ska rektor tolka detta?

En optimistisk tolkning är att alla håller med och att det inte finns något mer att säga. En pessimistisk är att alla väntar på de informella ledarnas respons. Eftersom de inte säger något inför öppen ridå vågar ingen annan göra det heller. En realistisk tolkning är att tystnaden beror på att den förändringströtta personalen hoppas att det hela ska blåsa över och därför ligger väldigt lågt.

Vi människor är inte beredda att ändra vårt beteende bara så där. För att vi ska engagera oss i något nytt förutsätts att det upplevs som relevant både för verksamheten och för oss själva. Det förutsätts också att vi tror att det är på allvar. Och det kan vi inte vara säkra på eftersom alldeles för många initiativ kommer och går i skolan utan att särskilt mycket består.

Men tänk er i stället en APT där personalen tror att det blir verkstad och inte bara prat den här gången. Där kommer de att höras: De som inte riktigt förstår vill ha ordentliga svar. De som ser fördelarna i stort vill själva vara med och påverka i smått. Och de som ser nackdelarna kommer inte att hålla inne med det.

Såväl tyst som högljudd respons kan inkludera ett betydande motstånd mot ett nytt arbetssätt. Skillnaden är att den högljudda responsen också inrymmer information om hur landet ligger, hur retoriken kan förtydligas, vad som kan förbättras och vad som kan vara ett lämpligt nästa steg.

Högljudd opposition är därför nästan alltid att föredra framför eftergiven tystnad. Att många gör sina röster hörda och ställer besvärliga frågor är inget att förskräckas över. För det inrymmer användbar information och det indikerar att personalen tar det hela på allvar.

Ordspråket lär oss att tala är silver medan tiga är guld. Men när det kommer till utvecklingsarbete gäller det motsatta enligt min erfarenhet. När personalen tiger är det silver – när den talar är det guld.

Martin Rogberg arbetar med samverkansuppdrag, har en bakgrund som organisations- och ledarskapsforskare och leder just nu det nationella FoU-centret Samverkan för bästa skola.

Omslag Skolporten 1/2020