Utbildning stärker placerade barn

Såväl egen läsning som högläsning i hemmet skulle kunna ha positiv inverkan på samhällsplacerade barns utveckling. Det visar Hilma Forsman som undersökt utbildning som ett sätt att stärka placerade barns framtidsutsikter.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är utbildad socionom och att utbildning är en väg ut ur utsatthet är väl känt sedan tidigare. Samtidigt är detta ett relativt förbisett faktum när det gäller barn i samhällsvård, barn placerade i familjehem eller på institution. Ämnet är hoppingivande och en motpol till de många eländesbeskrivningar som ofta lyfts kring de här barnen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om utbildning som en möjlig väg för att förbättra placerade barns framtidsutsikter. Avhandlingen bygger på fyra studier. I de två första har jag genom enkäter och registerdata undersökt vilken betydelse dåliga skolprestationer har för ogynnsamma utfall i framtiden samt hur utbildningsvägarna ser ut bland placerade barn jämfört med andra icke placerade barn.

– Vidare har jag undersökt påverkan av en specifik insats från socialtjänsten i syfte att stärka läsförmågan bland placerade barn mellan 8-11år: Cirka 70 barn fick ett bokpaket hemskickat till sig varje månad under ett halvår. Lästester gjordes både för och efter insatsen. I denna studie intervjuades även ett urval av barnen och deras familjehemsföräldrar

– I den sista studien undersöks ett program där placerade barn läser tillsammans med sina familjehemsföräldrar utifrån en strukturerad parläsningsmetod. I avhandlingen har jag intervjuat 15 av föräldrarna om vad det tyckte och upplevde metoden.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att dåliga skolprestationer har en negativ påverkan på framtida psykosociala problem. Barn som varit placerade har också sämre utbildningsutfall över livsförloppet. Men på det stora hela skiljer sig inte deras utbildningsvägar så mycket från deras jämnårigas – kognitiv förmåga och tidigare skolprestationer, har störst betydelse för utfallen i båda grupperna.

– Övergripande visar resultaten att utbildning kan vara en framkomlig väg för att skapa bättre framtidsutsikter. Bokprojektet visar en liten men statistisk signifikant förbättring av barnens läsförmåga. Viktigt är också att insatsen var populär och uppskattades av barnen. Insatsen krävde ingen insats av familjehemsföräldrarna men resultaten visar att deras engagemang kring barnens skolgång i vissa fall ökade.

– Majoriteten av familjehemsföräldrarna genomförde högläsningen tre gånger i veckan under fyra månader. Många pekade på att den gemensamma läsningen hade ökat deras engagemang kring barnen överlag och att projektet stärkt relationerna.

Vad överraskade dig?

– Att en positiv attityd till utbildning hos ursprungsfamiljen har stor betydelse för placerade barns framtida utbildningsvägar. Det pratas inte så mycket om ursprungsfamiljen när det gäller placerade barn, fokus riktas oftast på just barnen. Det här resultatet ligger också i linje med vad vi redan vet – att attityder som lärare, socialarbetare och övriga vuxna har är oerhört viktiga för alla barn.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som möter eller jobbar med eller kring placerade barn. Både beslutsfattare och de som arbetar praktiskt. Min forskning belyser vikten av att socialtjänsten riktar fokus mot barnens utbildning. För skolans del hoppas jag att resultaten kan bidra till att öka kunskapen den här elevgruppen.

Susanne Sawander