Prov styr elevers skrivande i SO-ämnen

Högstadieelevers skrivande i SO består mest av att förbereda sig inför kommande prov. Skrivandet handlar i mindre utsträckning om att skriva för att förstå och lära sig tillsammans. Det konstaterar Christina Lind som forskat om skrivpraktiker i SO-ämnena.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit en skrivande person och skrivdidaktiska frågor har genomsyrat mitt arbete som ämneslärare i svenska, historia och geografi, högstadiet och senare som lärarutbildare i ämnet svenska. Att skriva är ju ett sätt att möta ett ämne, att tänka och förstå. Att jag ville studera elevers skrivande i SO-ämnena berodde på att det inte är lika självklart att elever förväntas skriva i SO som i ämnet svenska. Samtidigt ställs det höga krav på elevers litteracitet i SO-ämnenas kursplaner.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om högstadieelevers skrivande i SO med fokus på ämnena samhällskunskap och geografi. Jag har under åtta månader följt SO-undervisningen i en årskurs 7 i syfte att förstå vilken funktion skrivandet har för deras möte med ämnesinnehållet. Vad eleverna skriver, varför och hur har observerats och dokumenterats med hjälp av anteckningar, foto, film och ljudinspelningar. Elevtexter har samlats in och i fokusgruppintervjuer har eleverna berättat om sitt skrivande och vilken betydelse det har för deras skolarbete och lärande. Även läraren har intervjuats om skrivandets syfte i SO. Därtill har elever och lärare skrivit loggbok om sina erfarenheter av vilken betydelse tillgången till ett digitalt redskap får för deras skrivande.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– En av de viktigaste slutsatserna är att skolans mål- och resultatfokus sätter ramarna för hur eleverna jobbade med skrivande. Huvudfokus för eleverna var att strategiskt lagra, organisera och reproducera kunskapsinnehåll för att förbereda sig för att klara proven, bli bedömda och få betyg. De mätbara resultaten stod i centrum. Eleverna skriver korta texter av reproducerande karaktär, oftast i form av svar på frågor i läroboken. Texter av resonerande och argumenterande karaktär är inte lika vanligt förekommande. Den provskrivningspraktik som framträder styrs av yttre faktorer och visar sig få ett avgörande inflytande på elevernas skrivande.

– En annan slutsats är att olika skrivpraktiker utvecklas beroende på om eleverna skriver i eller utanför skolan. I skolan skriver de aldrig mer än vad läraren initierar. Hemma däremot tar eleverna egna initiativ till att skriva och de skriver längre och mer sammanhängande texter som de bearbetar med hjälp av andra visuella resurser i syfte att lära. Eleverna drar en tydlig gräns mellan texter som skrivs i och utanför skolan vilket är strategiskt motiverat av att de skiljer mellan texter som ska bedömas av läraren och texter som enbart är till för dem själva.

– Att eleverna får tillgång till var sin lärplatta bidrar efterhand till att de börjar dela texter med varandra och att de samtalar om innehållet i texterna, och hur de har förstått ämnesinnehållet, vilket får betydelse för deras lärande. Dessa samtal bär spår av kommunikativt handlande som överlag visar sig få begränsat utrymme i SO-undervisningen. Att så är fallet är oroväckande, särskilt med tanke på det medborgarfostrande syfte som bland annat innebär att eleverna ska utvecklas i att tänka självständigt, uttrycka personliga åsikter och våga ta ställning. Ytterst handlar det om att utbilda människor till kritiskt tänkande individer vilket är det som ett demokratiskt samhälle bygger på.

Vad överraskade dig?

– Jag hade nog en föreställning om att de skulle skriva mer än vad de gjorde. Men det som överraskade mig allra mest var att eleverna inte tog med sig sina digitala kompetenser in i klassrummet. Jag ser det som en följd av skolkulturens motstånd mot det digitala som bland annat kom till uttryck genom att varje lektion inleddes med att eleverna ombads stänga ner och lägga undan sina plattor.

Vem har nytta av dina resultat?

– Min förhoppning är att de kan bidra till didaktisk reflektion kring skrivandets roll i SO-ämnet, och inspirera till ett mer varierat skrivande i undervisningen.

Susanne Sawander