Att iscensätta lärande – lärares reflektioner över det pedagogiska arbetet i en konstnärlig kontext

Studiens empiriska del baseras på intervjuer med sex lärare i grundskolan som tillsammans omfattar undervisning på lägre och högre stadier (åk 4-9), med en spridning på musikprofil, kulturprofil och ”vanlig” klass. Samtliga lärare har intresse och erfarenhet av att arbeta med musikalproduktion som ett återkommande inslag i skolans verksamhet.

I analysen av lärarnas utsagor framträder produktionsprocessen med de konstnärliga artefakterna och deltagandet som två centrala dimensioner. Musikalproduktionen kan betraktas som ett nav i en lärande process som fungerar som ett sammanhållande fenomen för både individuellt och kollektivt lärande. Deltagandet kan beskrivas som en intresserelation (frikopplad från traditionella ämnesstrukturer), vilket speglar produktionens innebörd som ett gemensamt kulturellt intresse samt lärares och elevers gemensamma engagemang och ansvarstagande för musikalproduktionen. Deltagandet visar också på ett lärande där den professionella identiteten formas och förändras, genom musikalproduktionens arbetsform och arbetssätt med dess samarbetsstruktur, kreativa process, kollektiva skapandeform och artefakter.

I produktionsarbetet framträder en deltagarstruktur där arbetsuppgifterna kräver mindre elevgrupper som kan intressefördelas mellan olika uttrycksformer. Det ingår ett nätverk av arbetsuppgifter organiserade efter en kulturell förebild som i traditionell mening utövas yrkesmässigt av olika personer. Exempel på sådana yrkesmässiga funktioner (yrkesroller) är scenograf, ljud- och ljustekniker, dekoratör, koreograf, producent och regissör. Lärare och elever ”tar över” dessa yrkesroller och därmed ett sätt att arbeta som kräver olika insatser av deltagarna. Lärare utvecklar sitt kunnande genom att bidra med det som musikalproduktionen kräver. Resultatet visar att lärare utvecklar sitt professionella utövande genom att agera inom ramen för dessa yrkesroller, genom att själva vara aktörer och genom att möta andra aktörer som samverkar i produktionen. Samarbetet sträcker sig även utanför skolan med andra professionella inom teatervärlden.

Det finns en progression i processen, en form av ordningsföljd från idé till färdig föreställning, där de ovan beskrivna yrkesrollernas arbetsinsatser avlöser varandra. Manusförfattandet görs exempelvis i början och regiarbetet i slutet. I denna progression kan lärarnas insatser variera mellan att vara handledare, ledare och konstnärer. Lärarna utvecklar således ett kompetensområde som grundas i interaktionen och de relationer som utvecklas till deltagarna och musikalproduktionen.

Resultatet presenteras i fyra kategorier: deltagaren, handledaren, ledaren och konstnären, där deltagaren betraktas som överordnad. Kategorierna beskriver ett pedagogiskt arbete där den sociala och konstnärliga processen alltid är närvarande men framträder med skiftande fokus. Att leva sig in i och agera som deltagare, handledare, ledare och konstnär kan betraktas som en form av rolltagande kompetens. Här betyder lärarens förmåga att kunna växla mellan olika roller, lika mycket för pedagogen som för eleverna. Dessa samspelande kvaliteter kan sammanfattas med en ?pedagogisk dramaturgi?, där deltagarna blir väl medvetna om varandras roller och vad de kan förvänta sig av varandra under produktionsprocessens olika faser.

Två nycklar framträder i lärarnas syn på elevers musikaliska lärande. Den ena är den skapandeprocess som berör det förutsägbara och den andra som berör de oförutsägbara. Den förutsägbara processen kännetecknas av en mera medveten självförverkligande artistisk och sceniska inriktning. Skapande som berör det oförutsägbara handlar om en mera omedveten kreativ idéprocess och individens personliga utveckling. Det förutsägbara och det oförutsägbara framträder även som kvaliteter i lärares utveckling av det pedagogiska arbetet i en dialektik mellan det planerade och det oplanerade. Det oförutsägbara blir särskilt tydligt i lärarnas möte med eleverna i den kreativa arbetsprocessen där ”allt kan hända.”

Studien visar på en pedagogisk verksamhet där lärande emanerar ur ett socialt deltagande i en gemensam aktivitet. Denna verksamhet kan beskrivas och förstås som en ”praktikgemenskap” där de fyra huvudkomponenterna mening, praktik, gemenskap och identitet är bärande i kunskapsprocessen. I en praktikgemenskap betonas vikten av lärande som görande, upplevelse och erfarenhet, social gemenskap, tillhörighet och personlig utveckling. Studiens skapande arbete med fantasi, lek, musik och drama som betydelsebärande aspekter implicerar även lärande som skapande.

Det är inte enbart den sociala gemenskapen utan även den konstnärliga gemenskapen som lyfts fram genom deltagarnas gemensamma relation till musikalproduktionen och dess artefakter. Musikalproduktionens arbetsprocess, innehåll och form framstår som en arkitektur för lärande och har därigenom en medierande (förmedlande) funktion. Det innebär att lärares intentioner med musikalproduktionen är att mediera en konstnärlig kreativ process och hur denna process kan ta sig uttryck och formas i ett kollektivt skapande.

Den konstnärliga processen kännetecknas av en stegvis förflyttning från omsättning av idéer med små produkter och deras bearbetning över tid, till en färdig produkt som ska presenteras för en publik. En handlingslinje som lyfter fram betydelsen av att inte bara tillägna sig kunskaper utan också att få tillfälle att tillämpa, presentera och framföra sitt kunnande i nya sammanhang. I kraft av sin autentiska prägel är musikalproduktionen en gränsöverskridande praktik som inte är fastlåst till skolan och skolkulturen utan leder till olika kunskapsvägar och världen utanför.

The present thesis examines the meeting between the artistic and the pedagogical dimensions in the work of teachers. The main aim is to describe the learning in practice, emerging from a collective creative process. The point of departure is teachers’ experience of a musical-production as part of the pedagogical work in school. Research questions are:

1) What are the implications of being a teacher in an artistic context?

2) Which role and function does the teacher take on as a pedagogue in this work?

3) How does the teachers’ own learning come out while participating in the activities associated with a musi-cal production?

The empirical study is based on interviews with six teachers in compulsory school. In the analysis two central dimensions are appearing: a) the participation and b) the musical production including the artistic artefacts.

The character of the participation is mutual engagement, interest and the shared responsibility between the participants (students and teachers). Teachers adopt a variety of roles during the production and a variable process appears. In the result presented in four categories: the participant, the supervisor, the manager and the artist, the social and artistic characters of the process are always present, though the focus of the teachers is constantly shifting. Teachers’ capability to act and enter into different functional roles is a competence of great importance to both teachers and students in their interaction. It expounds a pedagogical dramaturgy, where the participants are quite aware of each other’s roles and what they can expect from each other.

Two complementary processes appear in teachers’ objectives regarding education: One personal with an individual alignment approach and another one dealing with self-realization and collective work with a scenic direction. The production of the musical also provides an opportunity to apply personal and acquired knowledge. Music education and the musical production are integrated activities. According to the teachers’ idea of musical learning there are two creative processes touching on the predictable and the unpredictable. These concepts also appear in the teachers? learning and pedagogical work as a creative and improvised way of educating.

The results are discussed in a theory of community of practice and the concepts of community, identity, practice and meaning. To understand musical production in school as a community of practice implies an individual and a collective dimension, and a boundless practice in music education. The musical production develops ways of maintaining connections with other practises and even the world as a whole, since students are creative receivers of different cultural products and can be active in their own musical production of meaning. The collective creating process promotes a balance between participation and reification in the process of negotiating meaning. The musical production is the architecture for learning and a mediator of learning in an artistic context.