Nyanlända elevers upplevelse av inkludering

På språkintroduktionsprogrammet känner sig nyanlända elever inkluderade i klassen men exkluderade från skolan. Väl på ett gymnasieprogram blir känslan blir den omvända, konstaterar Åsa Bjuhr som forskat om övergången från språkintroduktion till gymnasiet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag jobbar på lärarutbildningen men är grundskollärare i botten och har även arbetat länge inom vuxenutbildningen. Den enda åldersgrupp jag inte verkat inom är äldre tonåringar, så intresset väcktes av att jag kände att jag hade en kunskapslucka och att det inte fanns mycket forskning om just den här elevgruppen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om övergången från språkintroduktion till ett nationellt gymnasieprogram. I dagsläget lyckas endast en liten del, cirka 35 procent, av eleverna som går på språkintroduktionsprogrammet att ta gymnasieexamen hösten innan de fyller 19 år. En förklaring till den låga andelen är att många elever helt enkelt inte hinner.

– Avhandlingen bygger på intervjuer med åtta lärare från sex olika kommuner på språkintroduktionsprogrammet om hur de ser på organisationen kring språkintroduktion och övergången till gymnasiet. Jag har även intervjuat tolv elever som går första terminen på gymnasiet om hur de upplever skillnaden och övergången från språkintroduktion. De intervjuade eleverna har olika bakgrund och olika mycket skolgång med sig sedan tidigare.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Lärarnas beskrivningar av eleverna på språkintroduktionsprogrammet färgas i hög grad av regelverket som omgärdar den här elevgruppen. Mer konkret, lärarna talar om elevernas chanser att lyckas klara ett nationellt gymnasieprogram utifrån hur lång tid de har på sig. Centralt i lärarnas samtal om eleverna är deras tidigare studiebakgrund och födelseår. Resultaten visar också att organisationen kring språkintroduktion och gymnasiet skiljer sig mycket mellan kommunerna. Små kommuner har ofta fördel av korta beslutsvägar och mindre skolor där lärarna ibland arbetar i båda skolformer och därmed känner till eleverna. Större kommuner har däremot ofta mer resurser i form av läxhjälp och liknande. Jag ska tillägga att intervjuerna gjordes hösten 2015, precis i samband med den stora flyktingströmmen, och en hel del kan därför ha förändrats sedan dess.

– Elevintervjuerna vittnar om att de i språkintroduktionsklassen kände sig inkluderade i gruppen men exkluderade från de övriga elever i skolan. Väl på ett vanligt gymnasieprogram blev känslan den motsatta, många kände sig inkluderade i skolan men exkluderade i klassen. Den här känslan klingade dock av i takt med att höstterminen gick mot höstlov.

Vad överraskade dig?

– Att eleverna inte alltid var medvetna om vilka val de hade möjlighet att göra vid övergången till gymnasieprogram. Många fortsatte exempelvis att läsa svenska som andraspråk i stället för svenska, vissa för att de tyckte att det fungerade bra, men flera elever visste att de inte de hade valmöjligheter.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror att många lärare kommer att känna igen sig i beskrivningarna av hur det fungerar i gränslandet mellan språkintroduktion och gymnasiet. Men jag hoppas också att resultaten kan vara till nytta för skolledare och beslutsfattare.

Susanne Sawander