Alf Solander: Tiden är inte ett problem!

Har du pluggat på universitet i fem år för att vakta en skolgård? Har du lånat en halv miljon till en akademisk examen för att kartlägga, i en digital mall, alla tänkbara orsaker till varför eleven X inte fungerar? Har du känt dig förvirrad på studiedagar när föreläsande centrifuger blandar omvärldskunskap med formativ bedömning och språkutveckling? Då är du inte ensam. Du är en integrerad del av det svenska skolsystemet. En skolkultur som kan sammanfattas med tre bokstäver: SBT – Slösa Bort Tiden.

Tiden upprepas som ett mantra i flertalet skoldebatter. När jag googlar på formuleringen ”tid i skolan” får jag 10 700 000 träffar. ”Mer tid” var temat för en av Lärarnas Riksförbunds stora kampanjer 2018 och även Lärarförbundet har profilerat sig hårt med att diskutera tid i den utdragna striden för ett nytt och bättre (?) läraravtal.

Vi måste våga sätta gränser. Ventilationsproblem, läckande tak, påtalade brister i kvalitetsarbetet – skolledare ska inte fångas i eviga möten på förvaltningskontor. Lärare blir inte bättre av att bindas upp i dysfunktionella processer. Vi blir inte skickligare för att vi jobbar kvällar och helger, kvaliteten blir inte högre – däremot apatin. Konsekvensen blir att vi agerar som sämre pedagoger, sämre rektorer på våra skolor – och det leder alltid till sämre resultat för våra elever.

Tiden är inte ett problem! En arbetsvecka innebär mängder av tid – om vi förvaltar den rätt. Det finns tid för allt som är viktigt i skolan, lektioner, kollegial utveckling, samtal med eleverna. Vi behöver återhämtning, kraft att disponera våra liv, få balans mellan jobb, sömn och vår privata sfär. Om vi använder tiden rätt finns det även tid att gå hem i tid från våra skolor.

En bra arbetsmiljö spar tid. Allt handlar om struktur och organisation och att syssla med rätt saker. Fokus lönar sig alltid och det kan vara värt att ta ett kritiskt nedslag från Skolinspektionen eller den lokala ledningen, för att rektor inte varit systematisk nog i kvalitetsarbetet, för att lärarna inte bokfört varje enskild insats in absurdum.

Jo, därför att energisk personal skapar en bättre skola för eleverna. På Tumba gymnasium har vi höjt andelen yrkes- och gymnasieexamina med 15 procentenheter på tre år, trots att vi verkar i ett ”svagt” socioekonomiskt område. Jobbar vi hårdare?

Är vi tröttare? Nej, men vi tar vår yrkesroll på stort allvar och vågar skilja på krav – av säkerhet eller lag, och annat som är förlust av tid. Vi ska ju hålla ut hela läsåret, inte falla ihop i uppförsbackarna när höstregnen, leran eller snön tar vid.

Du måste alltid börja med dig själv. Det bästa är när lärare och skolledare förenas i en samsyn, men så är det inte alltid. Debatten om tid i skolan lär fortsätta till din pension, oavsett när den infaller.

Släck datorn i skymningen är mitt råd. I din yrkesroll hinner du aldrig med allt, oavsett hur hårt du sliter. Men det känns bättre att möta våren som skicklig och vital pedagog. Och din insats för eleverna blir större.

Alf Solander är rektor för Tumba gymnasium i Botkyrka, skoldebattör och författare till Konsten att leda en skola – att göra det omöjliga (Lärarförlaget). Han har tidigare arbetat som gymnasielärare och gymnasiechef i Stockholmsområdet.

Denna krönika var ursprungligen publicerad i Skolporten nummer 1/2019

Tema: Dyslexi

Inte redan prenumerant? Missa inte kampanjpriset:

2 nr av Skolporten för prova-på-priset 99 kr!

Prenumerera

Du som är prenumerant läser Skolporten digitalt i App Store eller Google Play!