Processdrama får elever att agera annorlunda

Som att lajva. Så beskriver Eva Hallgren processdrama då både lärare och elever är i roll. Det ger elever möjlighet att utforska och prova olika handlingsalternativ, utan att göra det som sig själv.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Processdrama, som påminner om att ”lajva” eller använda sig av lekvärldar, används internationellt men är inte så vanligt i Sverige. Det är ett sätt att utforska ett problem eller tema genom att både elever och lärare är i roll i improvisation. När är jag började använda det i högstadiet märkte jag att det händer saker i undervisningen. Tysta elever började till exempel ta plats på ett annat sätt och vi hade roligt tillsammans samtidigt som eleverna lärde sig.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur lärares och elevers rolltagande går till i processdrama. Jag har tittat på vad som händer när man går i och ur roll och vad som sker när de är i roll och tar sina kroppsliga redskap i bruk.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– I alla ämnen finns lärandemål, så även när processdrama används. Men när lärare och elever beger sig in i fiktionen får undervisningens lärandeobjekt inte bli synligt. Då faller fiktionen. Man är i skapande och objektet uttolkas tillsammans av deltagarna i trevande, sökande och improvisatoriska handlingar där ingen har tolkningsföreträde. Det här får eleverna att agera på ett annat sätt. De improviserar, vänder sig till varandra med början på förslag och är beredda på att den de vänder sig till tar emot, och bygger vidare. Det blir ett kollektivt byggande av innehåll. Är man medskapare så utvecklar man det jag kallar ”expectagency”, en förhoppnings- och förväntasagent.

– I processdrama använder man sina egna känslomässiga upplevelser och sig själv som reflektionsyta genom att först vara i roll och sedan kliva ur och fråga sig varför man gjorde på ett visst sätt. Det skapar utrymme för potentiellt lärande. Rollen blir ett skydd som kan göra stor skillnad för eleverna då de kan prova olika handlingsalternativ utan att göra det som sig själv.

Vad överraskade dig?

– Hur en så liten övning som att låta eleverna göra en staty för att närma sig rolltagandet blev en viktig resurs. Under ett flera timmar långt arbete återkom eleverna flera gånger till ursprungsstatyn i sitt rolltagande. Det visar hur viktigt det är att fundera på vilka verktyg vi erbjuder dem.

Vem har nytta av resultatet?

– Alla som skapar lärsituationer kan nog förstå potentialen i rolltagandet och hur det kan leda till ett känslomässigt engagemang.

Annika Larsson Sjöberg