Living Away from Blessings. School Failure as Lived Experience

Publicerad:2004-10-29

Uppdaterad:2012-02-25

Författare

Carina Henriksson

Handledare

Professor Håkan Jenner, Växjö universitet

Opponent

Solveig Hägglund, Professor, Karlstads universitet

Disputationsdag

2004-10-29

Titel (eng)

Living Away from Blessings. School Failure as Lived Experience

Institution

Institutionen för pedagogik

Forskningsmiljö

Hej världen!

Abstrakt

Syftet med avhandlingen är tudelat. Det första syftet är att beskriva och tolka elevers upplevelser av att misslyckas i skolan. Det andra syftet är att bidra till metodutveckling av den hermeneutiska fenomenologin.

Traditionellt har forskning på området tenderat att se skolmisslyckanden ur ett samhälleligt perspektiv, och de har därmed kommit att definieras som skolavbrott. Därmed har vuxenvärlden givits tolkningsföreträde, när det gäller att definiera hur ett misslyckande i skolan skall uppfattas. Skolmisslyckanden har ofta kommit att förstås som elevers låga betyg och/eller kognitiva tillkortakommanden.

Statliga rapporter och vetenskapliga undersökningar ger oss fortlöpande statistik över och perspektiv på hur många elever som hoppar av skolan, orsaker till studieavbrott och andra variabler som är statistiskt mätbara. Vad statistiken inte låter oss veta, är hur eleverna själva definierar och beskriver upplevelser av skolmisslyckande. Parallellt med forskning kring skolavbrott ur ett samhällsperspektiv, har så kallad klassrumsforskning i stor utsträckning fokuserat interaktionen mellan elev och lärare. Den här avhandlingen erbjuder en alternativ förståelse av begreppet skolmisslyckande; den utforskar elevers pre-reflexiva upplevelser av att misslyckas i klassrummet.

Före detta elever vid gymnasieskolans individuella program samt elever vid § 12-hem har delat med sig av sina upplevelser. Eleverna blev ombedda att skriva ner en berättelse om ett specifikt tillfälle, då de upplevde att de misslyckats i skolan. De skrivna berättelserna kompletterades med intervjuer, där upplevelserna genom samtal kunde beskrivas och granskas närmare. Upplevelseberättelserna visade att skolmisslyckande har mycket litet att göra med kognitiva tillkortakommanden. Skolmisslyckanden ses som relationella och emotionella upplevelser i klassrummet. Fokus vilar därmed inte på relationen mellan elev och lärande utan mellan elev och lärare.

De fenomenologiska, tematiska analyserna visar att upplevelser av skolmisslyckanden är ett komplext fenomen, som sträcker sig långt utöver betyg och skolavbrott. De existentiella, temporala, spatiala och relationella dimensionerna inkluderar upplevelser av besvikelse, skam, utanförskap, stigmatisering, bristande tillit, ensamhet, underlägsenhet, marginalisering och känslor av att vara betydelselös.

Avhandlingens andra syfte är att bidra till metodologisk utveckling av den fenomenologiska ansatsen phenomenology of practice. Metoden, som utvecklats av Max van Manen med inspiration av forskare i den så kallade Utrechtskolan, sammanför fenomenologi, hermeneutik och semiotik. Ansatsen, som syftar till att komma bakom det vi i vardagen tar för givet, har visat sig gynnsam, när det gäller att utforska praktiska, pedagogiska angelägenheter, så som upplevleser av skolmisslyckanden.

Living Away from Blessings. School Failure as Lived Experience

This dissertation seeks to unveil and describe students experiences of school failure. Traditionally, research in the field has tended to approach school failure from a societal perspective, often construing school failure as a drop-out problem. Consequently, adults have been authorized to define how the notion of school failure is to be understood, and have usually attributed it to inadequate grades, and/or cognitive shortcomings on the part of the students. Moreover, scientific and governmental reports regularly provide us with statistics concerning drop-out rates. What these statistics do not tell us, however, is how the students themselves define and experience school failure. Parallel to the drop-out research, classroom research has traditionally focused on the teacher-student interaction, mainly from a teacher-thinking perspective. This dissertation offers an alternative understanding of the notion of school failure: it examines students lived experiences of school failure in the classroom. Former students in an individual program and inmates in juvenile institutions shared their lived experiences of a school failure. The students were asked to write down their recollections of a specific moment when they felt that they had failed in school. In addition to the written experiential accounts, the students experiences were explored further in interviews. The lived-experience descriptions show that the students view school failure as having little to do with cognitive inadequacy; rather, they understand school failure as a behavioral deficiency on their part. Thus, the center of attention is not on the student-learning perspective, but the student-teacher relationship. The phenomenological, thematic analyses show that the experience of school failure is a complex phenomenon that reaches far beyond grades and dropping out. The temporal, spatial, and relational dimensions of experiencing school failure include feelings of disappointment, non-recognition, loneliness, boredom, shame, marginalization, stigmatization, inferiority, and worthlessness. A subsidiary aim of the dissertation is to contribute to the development of the phenomenological research method phenomenology of practice. The method, developed by Max van Manen and inspired by the scholars of the Utrecht school, integrates phenomenology, hermeneutics, and semiotics. The phenomenology of practice approach, which aims to disclose taken-for-granted attitudes, and has proved beneficial for exploring practical, pedagogical issues, such as experiences of school failure.