Äldre elever får för lite dagsljus och rörelse

Elevers fysiska aktivitet under rasterna minskar drastiskt från låg- till högstadiet. Äldre elever får också alldeles för lite dagsljus. Det visar Peter Pagels som forskat om skolgårdens och rastens betydelse.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är i grunden lärare i idrott och biologi. 2009 engagerades jag i ett projekt som studerade förskolebarns uteaktiviteter och exponering av UV-ljus. Det väckte intresset att utforska samma samband hos äldre barn men även hur skolgårdars utformning påverkar barnens aktivitet. Som lärare har jag ju sett hur barns fysiska aktivitet och utevistelse sjunker med åldern.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om skolgårdens bidrag till elevers fysiska aktivitet samt hur skolgården kan skydda alternativt bidra till exponering av solljus som ju är oerhört viktig för intag av vitamin D. Totalt ingår cirka 200 elever från årskurs 2, 5 samt 8 från fyra olika skolor med snarlika socioekonomiska förutsättningar i tre olika kommuner. Eleverna förseddes varje morgon med två olika instrument som mäter dels all slags rörelse, dels elevens exponering av solljus. Vi har även studerat var i skolan eller på skolgården barnen befann sig och var och när de var som mest aktiva under skoldagen, idrottslektionerna inräknade.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Rasterna är den viktigaste faktorn för fysisk aktivitet för elever i årskurs 2 och vissa i årskurs 5, idrottslektionerna inräknade. I den här åldern rör sig barnen i paritet lika intensivt på rasterna som under utomhusidrotten.

– Men ju äldre eleverna blir desto mindre rör de på sig under rasterna. Och kurvan är brant. För elever i årskurs 8 ger rasterna knappt någon effekt alls. Satsning på mer idrott i skolan bör alltså riktas mot de äldre eleverna. Det är viktigt att ha i åtanke nu när antalet idrottstimmar utökas.

– Som övergripande hälsoaspekt fokuserar min studie på risken för benskörhet. Puberteten fram till 20-årsåldern är den viktigaste tiden för att bygga ett starkt skelett och därmed undvika benskörhet senare i livet. Byggprocessen är avhängig fysisk aktivitet med belastning och tryck, drag och vridningar i kombination med D-vitamin som vi får genom solljus. Skolgårdens utformning är alltså av stor vikt för att tillgodose barnens behov och möjlighet till en god hälsa.

– Mina resultat visar att fotbollsplaner, särskilt de med konstgräs är de ytor som lockar flest elever till utevistelse och rörelse. Merparten är pojkar men just konstgräsplaner lockar också många flickor till mer pulshöjande aktiviteter som att exempelvis hjula. Studien visar annars att flickor oftare ägnar rasten åt motoriskt utmanande aktiviteter vid klätterställningar, gungor och liknande. Skogspartier är förstås bra att leka i, lövskog är att föredra då barrskog blir väldigt mörk under vinterhalvåret.

– Eleverna i årskurs 2 och vissa i årskurs 5 får tillräckligt med UV-strålning. Värre är det för de äldre eleverna, de har inte har en chans att komma upp på tillräckliga D-vitaminnivåer under skoldagarna. Hoppet står att de är ute på helgerna men det vet vi ju att många inte är. Brist på vitamin D är allvarligt och kan leda till benskörhet senare i livet.

Vad överraskad dig?

– Att det var så stora skillnader mellan de yngre och äldre eleverna. Jag förvånades också över bollytornas stora betydelse för elevernas aktivitet på rasterna. Dra upp asfalten gör något vettigt av skolgårdarna är mitt budskap!

Vem har nytta av dina resultat?

– Främst samhällsplanerare och skolpolitiker. Men givetvis även skolledare, lärare och inte minst fritidspedagoger.

Susanne Sawander