Skrivundervisningen behöver erbjuda elever konkreta redskap och modeller

Att som lärare vara explicit, visa på tavlan och ge konkreta redskap har betydelse för hur eleverna förstår vilka slags texter som de förväntas skriva. Det visar Daroon Yassin Falk som studerat skrivundervisningen i årskurs 3.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Direkt efter min lärarutbildning arbetade jag som språkresurs för elever i grundskolans tidiga år. När jag sedan kom in på forskarutbildningen blev jag erbjuden att delta i ett projekt kring utveckling av skrivpedagogik.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur det konkreta arbetet med olika typer av texter kan gå till i skrivundervisning i årskurs 3. Jag har under ett år följt undervisningsförloppen kring de skrivprojekt som genomfördes i en klass i årskurs 3. Fokus i undersökningen är på det stöd som eleverna erbjuds i undervisningen, hur läraren förklarar och demonstrerar skrivuppgiften, i relation till de texter som sedan skrivs.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett centralt resultat är att lärarens upplägg och förklaring av uppgiften har stor betydelse för de texter som eleverna skriver. Att vara explicit, visa modeller på tavlan, ringa in den del av texten som är central och ge redskap för hur texten byggs upp skapar goda möjligheter för eleverna att lyckas med uppgiften. Det gäller också att som lärare vara medveten om hur man uttrycker sig i samspel med eleverna samt att vara lyhörd för hur instruktioner och genomgångar tas emot i klassrumsinteraktion. Här finns annars en risk att det uppstår tolkningsutrymme för eleverna. Ett exempel är när eleverna ska skriva en saga och läraren förklarar att sagor innehåller ett ”äventyr”. Men utan tydlig förklaring om vad som mer specifikt avses med ”äventyr” i just detta sammanhang, det vill säga att texten ska byggas upp av en klassisk berättelsestruktur med någon form av spännande komplikation som förs mot en upplösning, leder till ett vidgat tolkningsutrymme. En del elever tolkar instruktionerna som att de kan skriva en återberättande text där olika oproblematiska händelser kronologiskt listas efter varandra.

– Tidigare forskning visar att elever ofta lämnas ensamma utan tillräckligt lärandestöd under skrivprocessens gång och att den undervisning som erbjuds domineras av en snäv syn på skrivande med fokus på texternas form på lokal textnivå. I min studie framträder en mindre dyster bild. Det är en mycket ambitiös lärares skrivundervisning som jag har fått följa där eleverna erbjöds någon form av stöd under hela skrivprocessen. Undervisningen bygger också på en bred syn på vad skrivande är genom att eleverna engageras i olikartade skrivuppgifter och texter.

Vad överraskade dig?

– Eleverna var oftast följsamma mot lärarens instruktioner och genomgångar, men samtidigt reagerade vissa elever tydligt när de upplevde problem och oklarheter. I elevernas ifrågasättande ligger en stor kompetens som jag ser som viktig att följa upp och bygga vidare på.

Vem har nytta av dina resultat?

– I första hand verksamma lärare men även lärarutbildare och blivande lärare. Avhandlingen är praxisnära och jag tror att den kan bidra både med konkreta exempel på undervisningsupplägg och att synliggöra den egna undervisningen.

Susanne Sawander