Stereotyper nyanseras i bildämnet

Bildämnet rymmer en demokratisk aspekt i möjligheten att uttrycka egna erfarenheter och kunskaper. Det menar Annika Hellman som forskat om hur det är att vara elev i bild- och medieundervisningen på gymnasiet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Dels för att jag arbetat länge som bildlärare på både gymnasiet och högstadiet, dels för att jag alltid varit intresserad av elevens perspektiv, specifikt utifrån bildämnet men också utifrån ett större sammanhang. Framför allt är jag intresserad av hur elevens subjektskapande går till i skolan.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur det är att vara elev i bild- och medieundervisningen på gymnasiet. Mitt fokus är hur elevers identitetsskapande kommer till uttryck i ämnet samt hur de arbetar med komplexa lärprocesser.

– Avhandlingen bygger på videodagböcker som sex gymnasieelever på det estetiska programmet spelat in under ett läsår. Här fick eleverna fritt prata om sig själva utifrån sina upplevelser och erfarenheter. Vidare har jag gjort klassrumsobservationer och intervjuer med elever på en gymnasiekurs där elever kom från olika program där var bildämnet var ett individuellt val.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att bildämnet innehåller en stor potential att knyta ihop elevers kunskaper och erfarenheter i och utanför skolan. I videodagböckerna pratade eleverna om allt möjligt – pojkvänner, släktingar, fritiden i stallet – ämnen som jag till en början inte tyckte hade så mycket att göra med deras situation som elever. Men under tiden märkte jag att mycket av det de pratade om återspeglades i deras arbete i bildämnet. På så vis rymmer bildämnet en demokratisk aspekt genom möjligheten att kunna uttrycka egna erfarenheter och kunskaper.

– Samtidigt visar resultaten att bildämnet också reproducerar redan givna elevidentiteter och –positioner. Som ”estet-elev” förväntas man vara lite lat och ”chill”, eftersom det är ett program med relativt låga intagningspoäng. Eleverna själva bekräftar den här bilden samtidigt som de kan berätta om hur de arbetar med otroligt avancerade medieprojekt. Å ena sidan reproducerar eleverna stereotypa föreställningar, å andra sidan utmanar de dem. Det här syns tydligast i själva arbetsprocessen där mer eller mindre givna identiteter kan lösas upp och nyanseras.

– Min studie strider delvis mot tidigare forskning som visar att bildundervisningen innehåller stora potentialer för marginaliserade ungdomar. Mina resultat visar att bildämnet även kan mötas med stort ointresse och motstånd av dessa elever. I klassrumsobservationerna fanns ett gäng killar som trots att de själva valt bildämnet hade svårt att förhålla sig till ämnet och fokuserade mer på vad som händer utanför skolan. I intervjuer kom det fram att de på fritiden gjort en mycket professionell film om sitt intresse, skateboard. Här fanns en uppenbar skepsis mot skolans kunskap men samtidigt en drivkraft genom skateboardens subkultur.

Vad överraskade dig?

– Elevernas visuella kompetens, förmåga till komplexa lärprocesser samt deras sätt att i professionella termer prata om sitt arbete. Många elever bär på en osynlig kunskap som skolan inte alltid är så bra att ta tillvara på.

Vem har nytta av dina resultat?

– Främst lärare och forskare som är intresserade av de bildpedagogiska ämnena utifrån ett elevperspektiv.

Susanne Sawander