Brist på lekfullt lärande i läs- och skrivundervisningen

Traditionellt lärarstyrda övningar dominerar undervisningen i läsande och skrivande i förskoleklass och årskurs ett. Detta lämnar lite utrymme för elevernas egna erfarenheter och lekfulla utforskande av skriftspråket . Det visar Marianne Skoog i sin avhandling ”Skriftspråkande i förskoleklass och årskurs 1”.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Mitt intresse för didaktiska frågor kring barns tidiga skriftspråkslärande väcktes redan under min grundutbildning till lärare. Då började jag fundera över skolan som skriftspråklig miljö och vad som händer i de institutionella ”rum” där barn förväntas lära sig läsa och skriva.

Vad handlar avhandlingen om?

– Syftet är att undersöka vilka meningserbjudanden eleverna möter i sitt tidiga skriftspråkslärande. Läraren gör didaktiska val som innebär olika erbjudanden till eleverna. Jag intresserar mig för det som händer i klassrummet, det vill säga vad, hur, för vilka syften eleverna läser, skriver och samtalar.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Resultaten pekar på att skolans tidiga läs- och skrivundervisning följer ett historiskt traderat mönster som handlar om att öva grundläggande kodningsfärdigheter i en avgränsad mening.
– Det skriftspråkliga arbetet i förskoleklass liknar i hög grad skolans sätt att arbeta med läs- och skrivinlärning. Lärarna jobbar mycket med fonologisk medvetenhet och bokstavskunskap, men inlärningen kopplas i liten grad till elevernas liv och erfarenheter. I stället fokuseras på isolerade, språkliga övningar med lite koppling till de frågor eleverna ställer om världen. Det blir också en upprepning genom att eleverna möter samma typ av uppgifter i förskoleklass och årskurs ett. Leken används för lite som pedagogiskt redskap för att stimulera läsningen och skrivningen. Den fria leken och lärarens strukturerade ”språklekar” blir två parallella spår som inte möts.

Vad överraskade dig?

– Att elevernas erfarenheter och kunskaper i förskoleklass i så liten utsträckning används som utgångspunkt för att väcka intresse för skriftspråket överraskade mig.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att lärarutbildningen, men också verksamma lärare kan ha nytta av resultaten. Den empiriska delen innehåller många konkreta bilder av arbete med skriftspråket som kan inspirera till reflektion kring innehållet i det tidiga läs- och skrivlärandet. I en värld som allt mer präglas av kulturell och språklig mångfald blir undervisningens frågor om vad och vem alltmer viktiga. Vilket innehåll möter eleven? Vilka är eleverna som möter dessa meningserbjudanden? Vilken koppling har detta till deras livsvärldar?

Gunilla Nordin