Virtuellt lärande på distans: en intervjustudie med finländska gymnasiestuderande

Publicerad:2016-09-13

Uppdaterad:2016-10-12

Syftet med Charlotta Hillis avhandling är att få en djupare förståelse av gymnasiestuderandes erfarenheter av lärande i en virtuell lärmiljö.

Författare

Charlotta Hilli

Handledare

Professor Ria Heilä-Ylikallio, Åbo Akademi.

Opponent

Professor Arja Virta, Åbo universitet

Disputerat vid

Åbo Akademi

Disputationsdag

2016-09-16

Titel (se)

Virtuellt lärande på distans: en intervjustudie med finländska gymnasiestuderande

Avhandlingens syfte är att få en djupare förståelse av gymnasiestuderandes erfarenheter av lärande i en virtuell lärmiljö. Virtuella lärmiljöer definieras som interaktiva, kollaborativa och kommunikativa digitala miljöer. Avhandlingens övergripande problemformulering är att urskilja den mening informanterna ger lärande. Ser informanterna lärpotential i den virtuella lärmiljön och vad kännetecknar lärpotentialen? Ytterligare följdfrågor är vad som främjar lärande? Finns det något som kan hämma det? Hur förhåller sig informanterna till sin roll som studerande vid lärprocessen? Det empiriska materialet består av intervjuer med tretton gymnasiestuderande efter en distanskurs i samhällslära. Fyra gymnasier i Finland deltog i studien. En konstruktivistisk modell för lärande fungerar som teoretiskt ramverk. Kognitiva, affektiva och sociala dimensioner av lärande analyseras. Analysen har gett upphov till fyra kategorier ansvar, tid, frihet och kommunikation som förstås genom de tre dimensionerna av lärande. Studiens implikationer är att en studerandecentrerad pedagogik och en socialkonstruktivistisk kursdesign kan motivera de studerande att aktivt interagera vid lärprocessen. Digitala program som Second Life, Google+ och Wikibooks gör interaktionerna möjliga. Avhandlingen har resulterat i ett empiriskt grundat begrepp virtuellt lärande. Det förutsätter en aktiv studerande som metakognitivt kontrollerar lärprocessen, hanterar digital information och kommunicerar i en föränderlig lärmiljö. Virtuellt lärande förbereder de studerande på att information och kunskap ständigt utvecklas i det kunskapssamhälle de är en del av.

Abstract in English

The aim of this study was to gain a deeper understanding of the learning experiences of upper secondary school students in a virtual learning environment. The focus of the study is younger students aged 16–18. Virtual learning environments are defined as collaborative, interactive and communicative digital environments.

The main research question was to distinguish the meaning of learning given by the participants. Did the participants perceive learning potential in the virtual learning environment, and if so, what signifies learning potential? Sub-questions were: What enhances learning? What might inhibit learning in a distance course? How do the participants relate to their role as distant learners? Four upper secondary schools in Finland took part in the study. Thirteen upper secondary students were interviewed after a distance course in social studies.

During the analysis, four main categories were identified: responsibility, freedom, time and communication. A constructivist approach to learning was adopted while analysing the interviews, and the categories were understood through cognitive, affective and social dimensions of learning.

The implications of the study are that a student-centred pedagogy and a social constructivist course design have the potential to motivate students to interact to learn, while the software, such as Second Life, Google+ and Wikibooks, offers them the possibility to do so. The study introduces an empirically supported concept, virtual learning. Virtual learning assumes an active learner who manages different learning spaces while communicating with people and metacognitively assessing the learning process. At the same time, students get used to the virtual and everchanging nature of information and knowledge.