Hur stor påverkan har lokala intressegrupper på beslut om skolnedläggningar? Den frågan ställer Jonas Larsson Taghizadeh i sin avhandling. Ett av svaren är politiken på lokal nivå kräver ett sätt att argumentera som gynnar resursstarka medborgares möjlighet att påverka och tenderar att exkludera mer resurssvaga grupper.
Abstrakt
Under de senaste decennierna har det politiska deltagandet i Sverige förändrats. Traditionella former av politiskt deltagande, som att vara medlem i ett politiskt parti, har minskat. Samtidigt har det skett en ökning när det gäller
deltagande i protestaktioner och i lokala intressegrupper. En av de politiska frågor som genererat mest politisk aktivism utanför de politiska partierna i Sverige är skolnedläggningar. Nyhetsmedia rapporterade om fler än 1300 protestaktioner mot skolnedläggningar mellan 1991 och 2010. Protesterna bestod bland annat av namninsamlingar, demonstrationer, skolstrejker och brev i lokaltidningar. Samtidigt som dessa aktioner ökar medborgarnas möjligheter att påverka politiken mellan valen så kan de underminera demokratin. Risken är att resursstarka intressegrupper påverkar politiken på bekostnad av majoritetens intressen och/eller mer resurssvaga grupper. Syftet med denna avhandling är därför att studera medborgarnas aktivism mot skolnedläggningar samt dess politiska konsekvenser. Mer specifikt så undersöker jag hur lokala intressegrupper påverkar beslut om skolnedläggningar samt vilka resurser och färdigheter som krävs för att dessa grupper ska kunna påverka. Jag fokuserar på informella och löst organiserade intressegrupper: föräldranätverk, nätverk av personal och byanätverk. Jag testar mina argument genom en kvantitativ undersökning av protester och lobbying mot skolnedläggningar 2002–2010 i de 29 största kommunerna i Sverige. Jag använder mig av ett unikt datamaterial som består av protestaktioner uppmärksammade av media samt ca 300 brev som skickats från medborgare till politiker om skolnedläggningar. Resultaten, som i huvudsak bygger på statistisk samvariation, presenteras i tre artiklar. Då andra faktorer än de undersökta kan påverka utfallen bör resultaten tolkas med viss försiktighet.
Artikel I undersöker huruvida politiker är mer benägna att lyssna på protestnätverk om nätverken mobiliserar viktiga väljargrupper. Resultaten visar att så är fallet. Politiker är mindre benägna att lägga ner skolor efter demonstrationer
och namnlistor om nedläggningen drabbar rörliga väljare (swing voters). En möjlig förklaring är att politikerna är rädda för att dessa väljare kommer att bestraffa dem för nedläggningsbeslut i nästkommande val. Resultaten visar också att politiska majoriteter som inkluderar Centerpartiet är mindre benägna att lägga ner skolor om nedläggningen drabbar kärnväljare till Centerpartiet. Min teori är att Centerpartiet räddar landsbygdsskolor av ideologiska skäl samt på grund av rädslan för att svika sina väljare.
Artikel II undersöker i vilken grad löst organiserade intressegrupper kan påverka skolnedläggningar genom lobbying. Artikeln fokuserar på en form av lobbying där policy-relevant information överförs från intressegrupper till beslutsfattare via brev eller möten. I skolnedläggningsprocesser finns ofta en betydande osäkerhet gällande demografiska trender och ekonomiska kalkyler, vilket skapar en möjlighet för medborgare att ändra beslutsfattarnas uppfattningar om hur de kan nå sina ekonomiska mål. Resultaten visar att det är större sannolikhet att en intressegrupp får behålla sin skola om de förmedlar policy-relevant information till politiker: alternativa sparförslag, ny information om kapacitetsutnyttjandet i skolan (t.ex. information om bostadsbyggande) och/eller ny information om uppgifter som saknas i kommunens ekonomiska beräkningar (t.ex. ökade kostnader för skolskjuts). Långa namnlistor har däremot inga statistiskt signifikanta effekter på skolnedläggningar.
Artikel III undersöker de socioekonomiska egenskaperna hos de intressegrupper som lobbar politiker med policyrelevant information och de som som protesterar. Resultaten visar att grupper i distrikt med många höginkomsttagare och föräldrar med tjänstemannayrken är mest benägna att förmedla policy-relevant information till beslutsfattare. Dessa grupper har större analytiska och organisatoriska färdigheter och större ekonomiska resurser och har således bättre förutsättningar att påverka skolnedläggningar än andra grupper. Grupper i resurssvaga distrikt med många utlandsfödda är i jämförelse mindre benägna att presentera policy-relevant information och kan få problem när de försöker påverka politiska beslut. Resultaten visar på små eller inga skillnader
mellan de olika distrikten när det gäller mobilisering av demonstrationer och namnlistor. Resultaten som presenteras i artiklarna har viktiga implikationer för aktivister. Protestaktioner förefaller bara kunna påverka politiker under speciella omständigheter: om protesterna mobiliserar viktiga väljargrupper. Aktivister som vill påverka politiska beslut borde således fokusera på lobbying eller, om det är möjligt, kombinera denna taktik med protester. Resultaten har också viktiga implikationer för beslutsfattare. Enligt demokratiska principer bör alla medborgare ha lika möjlighet att delta i och påverka politiken, oavsett politiska resurser eller ursprung. Resultaten antyder dock att det i dagsläget är lättare för socioekonomiskt starka grupper att påverka beslut om skolnedläggningar än för socioekonomiskt svaga grupper. Det svenska politiska systemet på lokal nivå tycks bygga på ett politiskt språk och ett sätt att argumentera som skapar genvägar för resursstarka medborgare att påverka, samtidigt som det tenderar att exkludera mer resurssvaga grupper och utlandsfödda utan färdigheter som passar in i denna lokala politiska kultur. När det tas beslut som påverkar medborgarna är det naturligtvis viktigt för politiker och tjänstemän att lyssna på de medborgare som kontaktar dem och ta hänsyn till deras erfarenheter och synpunkter. Men här bör det också finnas ett utrymme för kommunens beslutsfattare att närma sig medborgare som kanske i vanliga fall inte är de som hörs mest och även lyssna på mindre viktiga väljargrupper, vilket i förlängningen kan leda både till en mer jämlik process och till att ett större spektrum av perspektiv kommer med i planeringen.
Power from Below?: The Impact of Protests and Lobbying on School Closures in Sweden
In recent decades, there has been a considerable expansion of citizen participation in protests and voluntary advocacy groups. To analyze this development, the social movement literature and the interest group literature have emerged. Yet these two bodies of literature have not communicated with each other and have rarely incorporated knowledge from other fields in political science. As a result, critical questions remain unanswered regarding the political influence of advocacy groups. How do they affect politicians? To what degree do informal groups use lobbying tactics? Are socioeconomically advantaged groups more influential? This thesis endeavors to address the above shortcomings by bridging the literature on social movements, interest groups and political parties. The purpose of the thesis is to explain if and how advocacy groups affect public policy and to analyze which resources that are required to influence political decisions. The focus is on informal and loosely organized social movement organizations (informal SMOs): parental networks, staff networks, and village networks. To test my arguments, I use a unique database on protests and lobbying against school closures in Sweden. Closures of public schools have been one of the most important drivers of political activism in Sweden. The results are presented in three essays.
Essay I tests new electoral mechanisms that could condition the political influence of advocacy groups. The results suggest that the political influence of informal SMOs on school closure decisions varies according to the type of voter they mobilize: swing voters or core voters.
Essay II demonstrates how informal SMOs use lobbying tactics, such as presenting policy-relevant information, to influence politicians. Social movement scholars often focus on protests and ignore lobbying tactics. However, the results show that SMOs that present policy-relevant information are more likely to stop school closures than SMOs that mobilize large protests.
Essay III analyzes which informal SMOs exchange policy-relevant information with politicians. Previous studies on the use of lobbying tactics have ignored activist resources. My results suggest that SMOs mobilizing high-income activists and activists with analytical and civic skills are more likely to present policy-relevant information. This is problematic given normative ideals of equal access to decision-making by all members of society.
Åk 7–Vux 
