Dynamiska matematikprogram kan utveckla matematikundervisningen

Publicerad:2016-01-19

Uppdaterad:2016-01-27

Skribent:Robert Gres

Maria Fahlgren har designat uppgifter för dynamiska matematikprogram som kan hjälpa lärare att komma åt alla förmågor som elever behöver träna i matematik.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har länge varit intresserad av dynamiska matematikprogram eftersom de erbjuder många pedagogiska möjligheter för elever att laborera i matematik. Med hjälp av dem kan eleverna arbeta undersökande och själva upptäcka olika matematiska samband. Det har dock förvånat mig att den typen av programvara inte har fått något stort genomslag i skolans matematikundervisning i Sverige eller internationellt. Länge talade man om att en möjlig orsak till det var att lärare behövde boka en datorsal för att kunna använda programmen men nu ser ju förhållandena annorlunda ut.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om hur man som lärare kan designa undervisningen för att utnyttja potentialen i dynamiska matematikprogram. Mitt fokus ligger på hur man kan designa uppgifter för dessa dynamiska matematikprogram. Jag har arbetat med en annan forskare och fyra gymnasielärare på två olika skolor. Jag och min kollega har designat uppgifter som vi sedan har diskuterat tillsammans med lärarna, och de har fått komma med input. Sedan har lärarna testat uppgifterna i klassrummet. Elevernas arbete med uppgifterna har analyserats och vi har därefter haft en uppföljande diskussion.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett viktigt resultat är att uppgifterna måste vara anpassade för de dynamiska matematikprogrammen för att man ska komma åt olika matematiska förmågor. Det finns en ny syn på vad det innebär att kunna matematik idag. Det handlar inte endast om att kunna räkna utan även om att kunna kommunicera och resonera om matematik. Det är svårt att komma åt de förmågorna på ett enkelt sätt i en lärobok. Mina resultat visar att det är viktigt att utnyttja möjligheterna med de dynamiska matematikprogrammen för att eleverna ska få träna de förmågorna. Jag har också kommit fram till ett antal designprinciper för att skapa uppgifter för dynamiska matematikprogram som kan vara till nytta för lärare och andra uppgiftskonstruktörer. En sådan princip handlar om att det är viktigt för eleverna att arbeta med papper och penna och inte bara med datorn. I vissa fall behöver eleverna formulera något skriftligt för att kunna förklara något och det är inte alltid datorn är optimal för alla uppgifter. En annan princip handlar om att formulera uppgifter där eleverna uppmanas att formulera egna hypoteser som de sedan undersöker vidare.

Vad överraskade dig?

– Både jag, min kollega och lärarna utgick från att eleverna behärskar tekniken, men det visade sig att de har andra tekniska erfarenheter än vi har. De fascineras inte av samma saker som vi och använde exempelvis zoomtekniken i stor utsträckning, vilket inte är så konstigt eftersom de använder den i sina smartphones, men det ledde till problem för dem att lösa vissa uppgifter.