Med kränkningen som måttstock: Om planerade bemötanden av främlingsfientliga uttryck i gymnasieskolan

Publicerad:2012-03-16

Uppdaterad:2012-05-07

Vissa skolor stryper debatten om främlingsfientlighet för att garantera att inga elever ska känna sig kränkta. Det kan vara farligt på sikt, menar forskaren Emma Arneback.

Författare

Emma Arneback

Handledare

Tomas Englund, professor. Carsten Ljunggren, professor

Opponent

Robert Thornberg, docent

Disputerat vid

Örebro universitet

Disputationsdag

2012-03-16

Titel (se)

Med kränkningen som måttstock: om planerade bemötanden av främlingsfientliga uttryck i gymnasieskolan

Titel (eng)

With ‘Violations’ as a yardstick: planned responses to expressions of racism in upper secondary schools

Institution

Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap

Med kränkningen som måttstock: om planerade bemötanden av främlingsfientliga uttryck i gymnasieskolan

I avhandlingen kartläggs och analyseras planerade bemötanden av främlingsfientliga uttryck i gymnasieskolan. De teoretiska utgångspunkterna hämtas från två traditioner:

Pierre-André Taguieffs kategoriseringar av olika former av rasism definierar avhandlingens problem, medan John Deweys moralfilosofi lägger grunden för avhandlingens metodologi.

Genom analyser av filosofiska texter och likabehandlingsplaner kartläggs olika handlingsinriktningar som kan övervägas vid bemötandet av främlingsfientliga uttryck i skolan. Analysen av likabehandlingsplanerna pekar på att de nationella lagar som varit gällande sedan 2006 har fått ett starkt genomslag på lokal policynivå. Det medför att förhindrandet av kränkande behandling har blivit en dominerande moralprincip som tränger undan och inordnar andra synsätt på moral. Hur kränkningsprincipen tillämpas blir också avgörande för vilket utrymme som finns för politiska samtal i skolan om det som är svårt och kan göra ont.

Analysen visar också att likabehandlingsplanerna främst syftar till att bemöta elever som ger uttryck för en exkluderande främlingsfientlighet. Det är betydligt ovanligare med handlingsinriktningar som avser att bemöta förekomster av exploaterande främlingsfientlighet som kan uppstå i skolans verksamhet. Planerna framställer därmed skolan som den goda kraften i mötet med den (potentiellt) onda eleven.

With ‘Violations’ as a yardstick: planned responses to expressions of racism in upper secondary schools

The aim of this dissertation is to map and analyse planned responses to expressions of racism in upper secondary schools. Three questions are in focus: (1) What courses of action, in response to expressions of racism, are advocated in philosophical texts and equal treatment plans for upper sec- ondary schools? (2) What consequences have these courses of action for the formation of the mission of schools, the responsibility of teachers, and the limits of free speech? (3) What kinds of expressions of racism are these courses of action intended to be a response to? The study takes its point of departure in two theoretical traditions: Pierre-André Taguieff’s categorisa- tions of racism are used to define the problem in the dissertation, while John Dewey’s moral philosophy provides the methodological base.

From an analysis of equal treatment plans four temporal phases are identified. In the first phase, preventive measures, the purpose is to prevent students from developing racism. In phase two, limitations in schools, the dominant course of action is to prohibit violations in schools. The third phase, corrective measures, is concerned with how to handle situations that are contrary to the limitations in schools. The final phase, limitations on schools, relates to when schools are required to transfer responsibility for action to the social services, work environment or police authorities.

The results indicate that the national laws (since 2006) have a strong impact on equal treatment plans, and that ‘non-violation’ becomes a domi- nant moral principle that displaces or subsumes other views of morality. How the non-violation principle is applied also affects the space for politi- cal conversations on topics that can be hurtful. Finally, the analysis indi- cates that equal treatment plans are mainly concerned with expressions of racism among students, and pay little attention to expressions of racism that occur in the organization of schools. The plans thus describe schools as a force for good that seeks to combat (potential) racism among students.